... lilla fågel. Sjung att allt ska bli bra igen...
Idag är det långfredag. Idag är det bara jag och Carolina som firar påsk.... hon på madrassen framför tv:n, och jag i vardagsrumssoffan. Båda sjuka...
Ingen påskmat, inget påskpynt.... det är verkligen den mest ensamma påsk jag måst ta mig igenom.
Första påsken utan Sven-Erik. Jag skriver det igen... första påsken utan Sven-Erik. Jag minns påskäggen han brukade komma hem med... ett stort till Carolina, och ett litet till mig. Fyllda med godis som jag inte alls tyckte om... för han valde alltid sitt favoritgodis. Men det gjorde ingenting.... för då brukade vi "dela" på ägget.
Han kom också med tulpaner... för det visste han... att det var mina älsklingsblommor.
Bara att veta det nu.... jag kommer aldrig mer att få ett påskägg av honom... aldrig mer kommer han att gå in på blomsteraffären på Grubbe och köpa tulpaner till mig... och än om det är många år sedan han gjorde det... så ska jag bära varenda liten godisbit, och varje litet blomsterminne nära... nära... som skatter. Men ont gör det lika förtvivlat också att minnas det...
..........
Var är alla nu? Jag kan inte hjälpa att jag skriver så.... men tillsammans med Sven-Erik var vi en familj... och det fanns alltid, alltid så många runt omkring oss. Nu finns ingen alls...! De försvann samtidigt och smygande med att Sven-Erik blev sjuk.
Carolina och jag sitter ensam... och det är påsk. Sven-Erik skulle ha dött om han hade vetat det. Kanske inte så mycket för min skull... men för Carolinas. Skulle jag berätta det för honom idag... vilket jag naturligtvis aldrig skulle göra... så skulle han säga: "nu kommer jag hem, gumman"! Det är jag nästan... och ganska säker på. För Carolina ensam... nej, det skulle han inte fixa! DET vet jag!
Vi längtar efter dig.... för det gör vi, gubben! Vi fixar ju inte att du är ensam....
19 kommentarer:
Jga blir så jäkla arg när jag hör att ni är helt ensamma! Vad är folk för människor egentligen? Nog för att ni är sjuka.... Det kan man inte göra så mycket åt. Men det kostar så lite att höra av sig, gå över med en liten blomma, mat eller bara att visa upp sig. "Vi tänker på er".
Vad jag önskar att jag fanns närmare och kunde muntra upp er lite. Du ska veta Elisabet att vi är många ute i Sveriges avlånga land som läser din blogg och finns hos dig i tankarna. Inte så stor tröst när man känner sig ensam, men....
Tyvärr är det nog så att människor försvinner när det blir tungt och svårt. Troligen är de inte lika starka som de som står mitt i det svåra, vad jag erfarit.
Kunde jag skulle jag hållit er sällskap.
Glad Påsk, kanske låter illa just nu... men är inte illa menat.
KRAMAR till er!
En stor påskkram, och du finns i våra tankar å då så du blir aldrig ensam, även om du känner dig ensam.. Själv sitter jag och sonen och är ensamma tillsammans..det får Carolina och du göra också..
Glad Påsk iaf..KRAM
Jag varken kan eller vill förstå hur människor runt er försvunnit på detta sätt. I en tid då ni behöver alla som bäst. Det ärju nu någon annan ska komma med påskägg och tulpaner. Visserligen är det inte samma sak som att få det från SE. Men det är värre att inte få det alls. Komma med en gryta att värma så ni slipper laga mat. Styrkekramar...
Ikväll kommer jag flygande på min kvast och överlämnar två påskägg fyllda med kramar, ljus och värme. Med på kvasten sitter min lilla Lillefot (katt)och vinkar med sin lilla svans.
Kram Nalle
Jag vet inte riktigt hur jag hittade hit, men det spelar ingen roll... Jo, jag googlade Carpe Diem, mitt livs måtto eftersom livet inte alltid vart lika lätt.
Jag har lärt att jag skall gripa dagen!
Jag är oerhört glad att jag hittat din blogg, den är fylld av livets alla element.
Jag har suttit & läst & läst, gråtit & gråtit ännu mer, för dig, för er & för din styrka.
Jag läser & tänker mig in i situationen & känner hur hjärtat blöder... Min man var med i en arbetes olycka nov -06 & har inte kommit tillbaka, jag ser hur han ruttnar i depression över att karriären är över i en ålder av 43 år, att han väntar på operationer som skall göra livet lättare att leva (kanske) men som dröjer osv osv MEN även om livet inte blir det det var igen, så har han sinnet i behåll & han kan älska mig lika högt var dag, säga det & mena det.
Beklagar, det handlar om dig/er här... jag ville nog bara förklara att jag verkligen försöker sätta mig in i det du skriver.
Jag hoppas du snart är frisk, du behöver det för att vara stark.
Jag skall lova att du är i mina böner i kväll.
Bästa hälsningar & med önskan om allt gott för er
-Sessan i Oslo
Så tråkigt att ni båda är sjuka och känner er så ensamma i påsk. Men snart är påsken över och då hoppas jag att ni är piggare.
Kramar, vännen...
Här kommer kryapådighälsningar i massor till dig och C.
Vännen, om jag bara kunde skulle jag komma och göra dig och Carolina sällskap men det är ju nästan hela Sverige emellan oss, men nog skulle jag.....
Blir så ledsen över att ni skall vara ensamma, det måste väl finnas nån?
Skickar upp en värmande kram och hoppas att det kan lindra lite.....
Sov gott när det är dax
Kramkram
Hej min vän =)
Usch ja för denna vinter.... Jag stod just på balkongen och såg en människa som var ute med sin hund =/ Jag tycker synd om dig att behöva gå ut i kylan... Visst längtas det efter våren nu?
Hoppas du är på bättringsvägen nu.... Och du... förbannat grann han är S-E...
sov gott
Puss och kram....
Jag blir rent f.b....d när jag läser att ni är ensamma (och sjuka!)och ingen hör av sig!
Jag kan inte förstå hur egoistiska människor kan bli?
Av egen erfarenhet vet jag att människor drar sig undan, och jag tror inte det spelar någon roll som i ditt och Carolinas fall att SE är på särskilt boende eller som i mitt när min man gick bort, folk försvinner...det är bara så.
I början är det lätt att höra av sig, men sedan tar det egna över och man har så mycket med sitt att "det andra" glöms bort. Medvetet eller inte, vem vet?
Jag är en Marskatt, som kommer flygande på en kvast, laddad med påskägg till dig och Carolina! Tusen kramar.
Men var tog vänner och bekanta vägen undrar jag, det är ju nu ni behöver dem som allra mest för sjutton gubbar!!
Krya på er båda två.....gör bästa möjliga av situationen, ni har varandra mitt i allt detta hemska.
Stor bamsekram och en så go påsk som möjligt sänder jag er :-)
Goaste vännen... blir så ledsen av att läsa detta. Är inte det här vänner är till för... Finnas där när man behöver dem som mest.
Vet vad jag skulle ha gjort om jag bara bodde lite, lite närmare er ;). Jag skulle slinka förbi er, pingla på dörren o lämna en korg fylld med matgodsaker o så varsitt påskägg o en jättebukett med tulpaner! *ler*
Varmaste omtankeskramen till er båda
Jag fuskar med kvasten och använder den även idag på påskafton och flyger förbi med ägg-rätter och påskmust och mys till er. Kramar...
Jag är där hos er i tanken.
Kramar.....
Jag tänker på er och önskar att jag kunde göra någonting för er, men det går ju inte.
Många varma kramar!
Ingrid
Så gör många, lämnar när de behövs som bäst. Vi bloggkompisar fyller kanske en viss men klen tröst.?
Jag önskar jag kunde blanda ett the med lagom doser hopp, framtidstro, tillförsikt, tillit, tacksamhet och glädje blandades till ett utmärkt och välsmakande the. Så skickar jag det till dig och C och så småningom sker det saker; ni börjar se framåt igen! Och ser bakåt med både sorg och tacksamhet. Men framför allt går till framåt, trygga med allt ni gågg igenom. Men ni behöver inte mitt the, för ni kommer att nå den där punkten i alla fall. Men lite gott the hade nog skyndat på det lite. Önskar dig allt gott. Jag blir arg som ett lejon på dem som inte ställer upp för er. Men, vet du, det finns andra människor där te som vill vara kompisar med er precis sådana ni är!
Ja, vars tar dom vägen alla "vännerna"? Är dom rädda och fega kanske...Dom kommer nog att tänka på dej dom vänner som kommer att hamna i liknande sits. Jag tänker på er och hoppas ni kryar på er under påskhelgen./Stor och varm och kryapåerkram från mej!
Tittar bara in och hoppas att allt är ok med er....stor påskkram till dig och Carolina
Kramkram
Skicka en kommentar