torsdag 10 april 2008

Tung rubrik...



...tungt. Jag orkar inte ens skriva...

Jag ska dra några djupa andetag...
Jag försöker att inte tänka...
Jag vill inte drunkna...
Jag bara packar...
Jag bara...
Jag..
Upplagd av kl.

17 kommentarer:

Dennis Alexis Hellström sa...

Här får du en stor kram av mig så kanske det känns lite mindre jobbigt. *krama*

http://www.bimboboy.com/blogg

23:58
Gisan sa...

Här kommer en livboj Elisabeth! I den hänger kramar, tankar, flytthjälp och den energi du behöver. Jag vill så gärna hjälpa dig! Styrkekramar...

07:34
Anonym sa...

Att flytta är otroligt jobbigt. Och du flyttar dessutom för två hushåll. Det är det fysiska. Men sedan det psykiska, att "flytta isär" ofrivilligt. Efter detta kan det nog bara kännas lättare. Kan bara säga att jag sänder dig massor med tankar och förhoppningar om att det snart, snart ska bli en ljusning. Kram, Maggan

07:49
Laila sa...

*knackar dig på axeln*
Får jag ge dig en kram?

08:38
Christina sa...

Lämnar en stor kram här till dig min allra goaste vän
Kramkram

08:53
Anonym sa...

MEGA BILJON STOR KRAAAM I min stora famn till dig idag!!

10:06
Anonym sa...

Kära Elisabeth. Du har det så jobbigt och tungt. Kunde jag så skulle jag komma och hjälpa dig, men tyvärr går det ju inte.
Just nu - för tillfället -, så tror jag det är bra om du inte låter minnena ta över.

Du har inte med ditt sätt att vara eller ditt agerande kunnat hjälpa SE på något annorlunda sätt än vad du gjort. Du har handlat och handlar i kärlek. Kom ihåg det. Sjukdomar är inget vi kan styra över - tyvärr. Men du har hjälpt SE till ett fint boende, där han såsmåningom kommer att trivas. Vad jag förstår så kommer även du att ha närmare till honom sedan du också flyttat. Du kan ta ut honom på fika när du orkar och önskar.

Ta en sak i taget. Ett andetag i sänder. Tänk inte så mycket tillbaka - lätt att säga för en utomstående, jag vet - men just nu behöver du styrkan till att klara flytten. Och det gör du ! Du klarar detta. Det har funnits värre saker under denna tid som du klarat.Eller hur ?

Flytten är tung rent kroppsligt. Hoppas att när det väl gäller, att du har någon som lyfter och hjälper till med det tunga. Det är också tungt psykiskt. Jag förstår det.Men tänk så att ingenting har kunnat gjorts annorlunda. Livet är orättvist, och livet behandlar dig och din familj ohyggligt orättvist nu. Men det man inte kan styra över, kan man heller inte ändra på. Var snäll mot dig själv, plåga dig inte med att undra om du kunde sett något tecken tidigare, så du kunde hindrat sjukdomen att byta ut. eller så. Sån förmåga har ingen av oss, Elisabeth.Du gör rätt. Du kommer klara detta.Det är jag övertygad om. Varma kramar Nalle

10:13
Dennis Alexis Hellström sa...

Så lite så. Det blir bättre, jag lovar. Tack för kommentaren! :D Fortsätt gärna följa min rosa blogg, och bevaka gärna via Bloggkoll.com för att lättare hänga med. :) Kram! <3

http://www.bimboboy.com/blogg

11:36
Anonym sa...

Säger och gör som bimbo boy!

*krama*

11:42
Isabelle sa...

Stora stora styrkekramar!!
Önskar att jag på något sätt kunde avlasta dig.
Men vännen, vad du gör, ignorera INTE trycket över bröstet. Lyssna på kroppen. Det är på tok för mycket för dig nu. Ta hand om dig så gott det går. Andas långsamt.
Kram.

14:34
Anonym sa...

En stor, varm kram, jag tänker på dig!

17:04
Anonym sa...

*kram-kram-kram*
Sänder dig massor av styrka, energi, lite mer mod!

17:53
Kajsa sa...

Stor kram till dej!!!

20:31
bollebygdsbo sa...

Vilken dikt, vilka ord du skrivit.

Du finns i mina tankar.
Hoppas att du hinner andas mitt i allt du håller på med.

Kramar från Ingela

20:38
Anonym sa...

MEN så bra att du har mamma och pappa som kan hjälpa dig nu! Och vilken glädje det ändå är för föräldrar, hur gamla och ärrade de än är, att få ge sin hjälp och sin omsorg till sina visserligen vuxna barn. Ta bara emot, känn inget dåligt samvete, skulle inte du göra detsamma för C, med kärlek och stolthet?
Min mamma är gammal, har afasi och är i stora behov av hjälp. Men ibland lägger jag mitt hjälpande åt sidan och berättar när jag har det svårt. Och jag SER hur hon är min MAMMA, hon vill höra, hon vill stödja, hon vill ge och hon blir stärkt och stolt av att få göra det. Även om hennes hjälp i dag inte kan innebära någon praktisk handling som att följa mig så hjälper hon mig på de sätt hon ändå kan. Måtte jag få göra detsamma för mina barn, hur gammal jag än är och hur vuxna mina barn än är.
Sköt om dig!

21:46
Dennis Alexis Hellström sa...

Vad snäll du är! :D Serien går i repris. Kolla Kanal 5:s hemsida för mer info. ^^

22:33
Anonym sa...

Tack snälla för att du tittade in till mig, det gjorde mig så glad.
Hoppas att den här helgen blir lugn och att du får återhämta dig litet.
Många kramar till dig!

22:59

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)