... var han bara min, och jag var lycklig.
Nu vill jag inte ens minnas att han var här...
Inatt drömde jag att vi, jag och SE, var och hälsade på hans syster och hennes man i Holmträsk. Som den naturligaste sak i världen. Jag minns inte så mycket av drömmen... mer än att min svägerskas man stod innanför deras ytterdörr av glas när vi kom uppför trappan. Han tycktes jobba med glaset på dörren....(Varken dörren, eller trappan ser ut så i verkligheten..) Där innanför kom också min svägerska gående nedför trappen från övervåningen. Hon kom emot oss med utsträckta händer och i vinröd morgonrock!
SE gick före mig uppför trappan... och jag gick tryggt tryggt tryggt där bakom honom. ( Deet går verkligen inge bra att skriva det här nu... det gör ONT!!!)
Men vi stod där på trappan... och SE var så intresserad av vad svägerskans man skulle hitta på med glasdörren... och jag bara stod där.... bakom... tryggt.
Sen vaknade jag...
Plågsamt så jag drog täcket över huvudet...
Jag tycker om drömmarna när jag är där... med honom... men jag tycker inte om att vakna upp här... utan honom.
Jag är rädd för att det blir en tung Pontus P-promenad i dag också....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Tungt och jobbigt, jag förstår det, men tror också att drömmarna är ett redskap för att bearbeta vår sorg och ångest. Bra att du kan skriva av dig och berätta...
Hoppas det kommer några ljusglimtar till er idag!
Hoppas att dagen inte blev alltför tung, jag önskar dig mängder av ljusglimtar istället!
Kramar i massor
Kikar in och skickar dig en stor varm kram...drömmar är bra,men jobbiga emellanåt...önskar dig en fin vecka och hoppas på ljuset finner dig igen...
Visst är ni FANTASTISKA!!!!!!!
Du och Carolina. Vilka kämpar ni är. Tror att ni kommer närmare varandra i allt kaos och elände som funns omkring er. Hoppas verkligen att kommande vecka blir bättre för dig än den som gått. Håll fast i varandra, ta hand om varandra så kanske ni kan göra er vardag en liten aning lättare.
Stor varm kram
Åh om det ändå fick vara något annat än bara en dröm! KRamar. i massor...
Gode värld vad dina ord berör.
Har läst de flesta av dina inlägg och det som slår mig är ditt nakna och ärliga sätt att skriva.
Det är väl tur att vi har våra drömmar även om det kan vara brutalt att vakna upp ur dem.
En ventil som Christer skriver.
En famn full av sommarkramar
//Anette
Skicka en kommentar