... sa han idag. Eller rättare sagt:
"Ja, jag kommer hem på en stund... för nu har jag fått mat".
"Ja, men vad bra, då ses vi på en stund" kunde jag bara svara.
Det är sådana här gånger jag undrar om han längtar hem... och det är då jag vill dö. Hur logisk jag än försöker att vara... hur mycket jag än vet att han har glömt vårt samtal så fort vi lagt på... hur mycket jag än vet att hans längtan bara fanns där just då... så kommer den djupaste rädslan, och misstanken ändå... tänk om... tänk om han faktiskt längtar hem hela tiden. I sitt hjärta så kanske han saknar oss... gråter... är ledsen... och bara vill åka hem. Tänk om... dessa ord... tänk om... jag önskar att de inte fanns.
Vemodet och jag gick hem.. tungt.
......
Men jag pratade också med hans kontaktperson därute... idag skulle dom grilla, och plantera blommor.
Jag vet att han har det bra... jag vet att han MÅR bra... jag vet att jag aldrig, på mycket mycket länge, har sett SE så nöjd och glad som nu... sen han flyttade ut till Sjöjungfrun. Jag vet ju det... och ändå kan minsta lilla ord från honom om längtan, hem, saknad, medvetenhet, få mig att tappa den "vetheten" som jag har... för jag blir så rädd. Tänk om...
Tack snälla Gud ändå.... för Sjöjungfrun. Hans hem nu. Jag är trygg i det....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Det är mycket man vet.... Men det är inte alltid känslorna vet... Hjärna och hjärta går åt totalt olika håll.
Jag kunde inte hålla mig borta. återigen finns jag: http://lovelylittlequeen.wordpress.com/
Ni finns i mina tankar Elisabeth.
Tänk att S-E fått komma dit där han trivs och får det allra bästa omhändertagandet. Ett bönesvar mitt i det svarta och svåra, så tycker jag att man kan se det.
Christer
PS Har klottrat lite i min blogg. DS
Att separera då:et och nu:et kan inte vara lätt. Då var det så nu e det helt annorlunda. Tänk om tänk om; hur många gånger har man inte tänkt de tankarna.......men kanske kan dessa utnötta ord hjälpa:
Det blir bättre.......inte med SE men med dig. Du kommer alltid att känna en sorg i hjärtat men den kommer inte att vara lika tydlig som nu.
Håller verkligen med laila,,, det är liksom olika saker som styr,,,det känslomässiga kan ta över det intellektuella ibland,,,så är det bara när vi har mycket känslor i omlopp,,,då får de övertaget över förnuftet,,,så funkar vi männsikor bara.
By the way,,,har du testat mindfullness? Det är faktiskt riktigt bra träning,,, för sinnet, och kroppen och själen - att lära sig acceptans - det gör det lättare att leva med saker som man tycker är svåra att acceptera,,,
Kära Elisabeth, förstår att "tänkom" kommer vid sådana tillfällen. Men jag tror också att du måste hålla de känslorna borta. Inte ta till dig orden så mycket, för jag tror inte orden har den förankringen i en riktig vilja. Orden kommer mer spontant hos honom. Lika spontant som han säger att han åker till nordkap, så kommer orden att "jag åker hem en sväng". För det är ju som du säger glömt i nästa sekund, eller när luren lagts på. Plåga inte dig själv med "tänkom-tankarna". Om det hade varit så, hade han säkert pratat mer om hemmet, gråtit, längtat osv. Han gör inte det.Det låter förmodligen ännu mer ledsamt att han inte tänker på er. Men det är hans och er räddning i detta nu, att han inte gör det.
Många kramar Nalle
Jag förstår att den ovissheten måste vara svår för dig. Sen tror jag också att du omedvetet lägger in din egen längtan i hans ord. Han har det bra och trivs. Det hörs så väl på det du beskriver. Kramar...
Förstår dig, hoppet är det sista som lämnar en människa. Hoppet om att detta bara är en ond dröm, han kanske är ok trots allt. Fastän man/du vet att så är det inte alls.
Att han har det jättebra nu är en tröst och glädje, men för dig som så påtagligt längtar efter DIN man till kropp och själ så pågår sorgen sekunder, minuter och timmar som en perpetum mobile.
Den finns i varje liten del av dig.
Det kommer en dag då du längtar lika mycket, men kan gå vidare.
*Håller om*
Ewa
Stor kram! /Kajsa
Tack snälla du för din kommentar på min blogg.Det är så roligt om man kan glädja någon med sina bilder.Jag älskar att fota i naturen.
Välkommen tillbaka!
Jag har läst i din blogg och jag beundrar dig för din fina skrivförmåga! Jag önskar dig o de dina en fin midsommar!
Varma kramar!
Såklart det blir tungt för dig. Logik och känsla är olika saker. Men du gör det så bra! Som vanligt - mängder med styrka och omtanke till dig. KRAM!
Skicka en kommentar