(SE sommaren i Raja 2007)
... sommaren i år. Nej, jag gör ju inte det. Jag hade ju tänkt njuta av fågelkvitter, gräsdoft och solens värme. Äta glass, och deppa som mest över mina fula tår... och som därför alltid göms i alldeles för varma sommarskor!
Men så kom den här sommaren.... poff! Det är första sommaren utan honom.. och det är då alla sommarminnen kommer. Det var då vi åkte på semester med husvagnen, det var då vi åkte till Raja för att bygga på stugan, det var då vi åkte till Holmträsk... och det var då... VI... jag och min man hade semester!! Vi hade vi.... varje sommarsolig dag.
De tre senaste åren har det inte heller varit så mycket med sommarfirande. Sommaren 2005 bestod mest bara i väntan och oro för det som jag visste var på gång.... sommaren 2006 och 2007 kunde vi inte göra så mycket. SE var sjuk... jag var hemma med honom... och att ta hand om oss var det jag orkade dessa somrar.
Det var bra somrar.... det är inte det.... vi hade mysiga stunder också... men det var ju inte somrar som var som vanligt... semester... åka iväg... bada i sjön i Mora... åka bil till Åsele Marknad... då var jag inställd på att gilla läget... idag kan jag säga att jag saknade det... saknade allt det vi hade kunnat göra åren innan. Jag saknar det ännu mer nu...
Nu sitter jag här i soffan... och sommaren har kommit. Vad ska jag göra nu? Vad ska vi göra nu? Hade jag råd så skulle jag sätta mig och Carolina på ett plan och åka iväg till Grekland... eller hyra en privatchaufför med bil som skjutsade oss runt i Sverige. Komma bort bara.... det är flyktkänslan som talar... jag vet ju att det inte skulle vara så särskilt lyckat just nu... vi måste landa i det här nya livet först...
Nej, men jag önskar iallafall att vi kunde göra små utflykter...
Men jag tycker ändå inte om sommaren i år!
5 kommentarer:
Jag tänker på min vän prästen som alltid säger:"Man ska leva för de levande..." någon gång under varje begravning.
Nu lever ju SE i allra högsta grad men samtidigt är ju den man han var, borta för alltid.
Jag menar bara att du inte ska glömma bort din lilla flicka mitt i sorgen! Och visst kan ni väl ta en liten cykeltur ut i naturen då och då och ha matsäck med er i sommar. Det kostar i alla fall ingenting.
För mig är det inte så förskräckligt viktigt med semester. Vi har varit hemma de sista fem somrarna eftersom jag spelar så mycket runtom i kyrkorna.
Många kramar från Ingrid.
ja herre gud va tomt det skall vara...ensamt och lessamt med en hel massa minnen, men mycket fina minnen som kan göra din dag bra...och alla fina kort du har kvar med de fina minnena, gråten som kommer med kortena och minnena, skönt efteråt...tänker på dej så mycket min vän, och skickar som vanligt den goa kramen till dej, hoppas du känner den.
Men rara Elisabeth... om inget annat fungerar som det är tänkt, gå barfota och låt fötterna le en stund. Bara det kan göra nytta. Det vet jag.
Sol på barfotafötter, ibland är det precis vad som behövs. Solvarm mark eller altan/balkong under barfotafötterna.
Låter kanske fjuttigt och lite larvigt, men jag finner ro och delvis tröst i just detta när det är deppigt.
Trevlig midsommar och kram!
Det kan jag förstå, att du inte tycker om sommaren i år Elisabeth...du har ju färdats mot just den här sommaren några år...och nu är du liksom framme i sommarensamheten utan SE...
När jag ser på bilden av honom sommaren 2007, är det nästan som om jag kan se hoppet i den också om att allt ändå ska bli bra, och vara som vanligt snart igen...fastän vissheten om att det inte skulle komma att bli så redan fanns där...
Varm kram från Eva
du sörjer, precis som man ska och tycker det finns något bra med det, för sörja måste man, även om man ska leva samtidigt, att det får ta den tid det tar,dagen går, sakta framåt, det är svårt första tiden första sommaren, andra sommaren det blir lättare, du sörjer inte mindre av att du lever samtidigt, du behöver ta det lungt, och tänk tanken...du är värd att leva vidare, få glädje och livskraft, för du är liksom jag och andra människor behövd, det är därför man finns..för att man fyller sin plats någonstans, och i ditt fall, hos många!! Du har många som älskar dig, även om du inte alltid ser det..Kram och en ärlig önskan om en underbar midsommar i ditt nya liv..
Skicka en kommentar