.jpg)
... vad är det för något? Föds man med det... eller är det glädje som skapas i ens inre vartefter det man upplever i sitt liv?
Jag vet inte riktigt... men jag känner att det finns någe där. Något som kämpar... något som vill framåt och upp... bort från det mörka det här... till något ljusare det där.
Mammas läkare sa till oss, vid hennes sista hjärtoperation, att hon inte skulle ha överlevt den, om det inte hade varit för just hennes... livsglädje.
Så vad det än är... så måste det iallafall vara en stark motor i den!
..........
Jag tänker inte skriva så mycket om dagen... mer än att det har varit "full rulle" med en liten David. Men det var roligt.... och behövande! För bara jag och Carolina dagarna är nog många ändå...
Carolina har fått vila... sova ut ordentligt... bara vara. Hon hade fortfarande lite ont på förmiddagen... men nu ikväll kände hon sig ganska bra, sa hon.
Ikväll pratade vi om ensamhet. Länge... Jag sa till henne att vi aldrig kan begära att andra människor ska se, och förstå hur ensamt vi har det... Vi kan bara önska...!
Men vi kan bestämma oss för en sak... att vi är starka, och vi fixar det här... tillsammans!
Vi pratar om en del annat också, som t ex en förälders ansvar att finnas till för, och ta had om sina barn, oavsett vilket... och inte ett barns ansvar att ta hand om sina föräldrar. Åtminstone inte förrän barnen vuxit upp och föräldrarna blivit gamla eller sjuka... då vänder liksom det där ansvarstagandet litegrann!
........
Jag ringde min nya handläggare på försäkringskassan imorse. För hur det än är... och fast jag somliga dagar bara inte vill ha någon ny dag... så finns där också en stark vilja om att komma vidare. På någe sätt... och inte just nu... men ändå... jag MÅSTE ju... jag har ett ansvar... jag vill ju... inte alla dagar... men någonstans måste jag börja. Leva vidare.
Idag kändes det så... och det sa jag till min handläggare.... jag vill ju inte lägga mig ner här och dö.... hur sorgligt det än är... jag måste ju försöka hitta ett nytt sätt att leva...
(Åh, det här blev svamligt... och det tyckte nog hon från f-kassan också! Men hon kändes förstående och bra att prata med... hon tyckte det var ett mycket bra initiativ att jag ringt henne, och vi bestämde att till hösten så ska vi ha ett möte för att se hur det är då... hur jag mår... vad läkaren säger. Vi får se hur allting blir... kanske sitter jag bara där och gråter åt alltihopa och orkar ingenting... eller så kanske jag har kommit ett myrsteg längre! Jag hoppas på det senare...!! Slut på svamlet!)
Jag skriver sällan nu om min dåliga sömn... men de som följt mig vet ju. Jag avskyr egentligen att gå och lägga mig... för tänket som bara poppar upp, sovet som aldrig vill infinna sig, mardrömmarna, och allra värst... de underbara drömmarna med SE... de där som gör morgonen så plågsam! För det är då man inte ens vill kliva upp...
Men nu ska jag iallafall försöka... sova.
Sov så gott... och tack snälla, för alla bra-för-magen-tips! Vi ska prova oss fram...
16 kommentarer:
Livsglädjen är precis vad det heter. Det där som tar oss framåt. För man vill ju känna något annt än sorg.
Ta hand om er o jag hoppas hjärtat visar att det finns ett hopp o ett liv framöver, för er båda...
Varmaste kramen till dig o erbjudandet står kvar ;)
Ger dig en varm kram här från cyber-rymden.
En stor och varm kram fylld av livsglädje & glada skratt.
Ha en underbar dag!
Ewa
Min egen teori är att livsglädje är nåt som finns med redan från början, för att människan ska vilja leva och föra släktet vidare. Den kan få sina törnar ibland av motgångar i livet, men på nåt sätt gror den återigen upp från mörkret så småningom och då kan vi inte låta bli att glädjas över att vi finns till...
Som en maskros i gräsmattan ungefär, hur hårt vi än försöker få bort den så ger den sig inte utan kommer upp igen och igen och igen... Och lyser upp vår tillvaro med sin blomma, även om det kanske inte är just den typ av blomma som vi skulle vilja ha där.
Med önskan om en härlig helg! Kram!
Vet inte heller vad livsglädjen egentligen består av, men att den är nyttig har man ju förstått.
Hoppas dagen blir uthärdlig.
Kram Elzie
Livsglädje.. ja du man skaffar säkert den själv många gånger. Vill man ha glädjen i sitt liv så ger man sig sjuttons gubbar sig den på den.. eller så raka motsatsen .. ingentinget är roligt och värt att leva för.. Jag vet i sjutton, men på något sätt går livet vidare både i dur och moll.. vi leker med i det som kallas livet.
Kul du tittar inom till Sannas blogg då och då och ger henne stöd i hennes bilkonst.. hon är verkligen en riktig fotokonstnär:-)
Ha de.. kram
jag drömde om Carolina i natt..jag drömde att jag var hos dig och henne, hon var där ensam med en kompis, och vi skulle göra fest till någon..det var en bisarr dröm..men kul på sitt sätt..men att jag har dig i min tanke är klart..sänder dig de varmaste kramar av ljus...och förmedlar den värme jag fick från konserten i går av Mikael Wiehe och tänkte så på dig då...Kram kram
Hej vännen
En sak som jag lärde mig när jag hade problem med sömn ( jag körde i 190 rakt in i den berömda väggen) var att låta alla tankar som krävde uppmärksamhet komma och sedan konstatera vad de handlade om för att sen kunna släppa dem.
Det är skitsvårt i början men OJ vad det hjälper när man har lärt sig konsten. Det är meditation det handlar om. Otroligt vilsamt för själen och huvudet.
Maila mig om du vill ha tips på olika vägledda meditationer. För det behövs när man börjar, det är inte lätt att lära sig att INTE koncentrera sig på något mer än att andas in och ut.
Kram på er från ett idag regnigt skåne, min mailadress är:
an1str@bikab.net
Livsglädje...det tror jag är den där lilla, starka glädjen...den där förmågan att glädjas åt det lilla ögonblicket, och se den som den stora livsstunden...
Livsglädje är för mig också någonting som sprudlar fram...tryggt, som en röd tråd ur en människosjäl...alltid, oavsett...
Förstår att du tycker att mitt boende låter märkligt, och det är det också, men nu har jag hamnat här sedan några år tillbaka, och jag har lärt mig mycket om mina medmänniskor...
Jag finner också en familjär känsla här mitt i eländet, och det är den som får mig att dröja kvar, tror jag...
Den morgonen som jag berättade om, så var halva mitt våningsplan täckt av blod på golvet, och på dörrarna...och ja, det rubbade de fridfulla cirklarna fullständigt för några timmar...tills jag fick förklarat för mig vad som hade hänt...
Varm kram från Eva, som sitter här med lekfulla kvällssolstrålar över axeln ~~~
Min sötaste Elisabeth,
Jag är hemma igen i 2 dagar och har läst tillbaka i din blogg. Jag blir både ledsen och beklämd över Carolinas och din tillvaro, men idag kan jag i alla fall skönja en viss tillförsikt hos dig. Så bra att du kontaktade din handläggare på FK. Säkerligen kommer hösten att innebära viss förändring hos er. Men ni kan inte längre leva i det förgångna - LIVET GÅR FRAMÅT! Ni kan inte ändra eller påverka det som hänt - bara det som sker - för er båda. Och att inte ta ut FÖR mycket på en gång. Myrsteg även här. Kramar i massor till dig ch Carolina. XXX och OOO
Jag tror att man föds med livsglädje och att man sedan samlar på sig än mer livsglädje. I alla fall gör många människor så.
Man både har det och skapar mer av det efterhand.
Tror man föds med livsglädjen.Men att det sedan kan hända ett å annat på livets väg som gör att man inte längre kan ta in den där glädjen som var, från första stund. Den känns som borta, som den aldrig funnits kanske.
Men det gör den.
Någonstans långt inne i oss bor den. För en del visar den sig allt som oftast, ja kanske hela tiden, medan andra verkligen får leta efter den.
Jag vill kalla den ljuset. Och ljuset är mycket starkare än mörkret. Så på något sätt, hur vi än tror att vi för alltid kommer att vara i det mörka, så vänder det och det ljusnar åter.Så jag tror att ljus och glädje kommer att komma in i ditt liv igen, såsmåningom. Jag inte bara tror det, jag är alldeles alldeles säker på det.Varma Kramar Nalle
Ville bara kika in och ge dig en stor kram.
livsglädjen finns inom dig men just nu orkar du bara inte se den.
Den kommer det törs jag lova dig.
Kram ewa
Det där med livsglädje har jag också funderat mycket på... vad det är som gör att vi ändå vill fortsätta när det är jobbigt och tungt... Och varför vissa ser så lätt på saker och ting. Väljer man sina tankar? Till viss del tror jag det. Men när det blir för mycket ... då tror jag inte på det.
Tack för dina rara ord hos mig. Ett sätt för mig att "överleva" är att skriva om det som roligt och trevlig, liksom för att övertyga mig själv om att det är så - också.
Kära du!!
Livsglädje var det...jag tror att det finns när man föds men att man får mer och mer genom upplevelser genom livet. Att man lever för det som är underbart och glädjande. Sen får sig livsglädjen en
törn när något oväntat inträffar. Men den dör inte helt. Den ligger och spirar i en orolig själ och börjar åter växa när själen är redo för det.
Sömn ja....huvaligen....det är ett gissel. Har själv problem med det och vet hur sliten man blir när man inte får sova ordentligt. Tankarna blir mörkare, ångesten mer ......"ångestig", oron större och sen är man inne i ett ekorrhjul där allt bara går runt utan att man kan stoppa det. Brukar försöka visualisera den mest rofyllda plats jag vet. Sen andas jag djupt och långsamt och vid utandning blåser jag ut allt det oroliga och dåliga och när jag andas in drar jag in allt det rofyllda och mjuka. Det tar tid men det hjälper faktiskt när man tränat lite. Brukar tänka att utandningsluften är svart och inandningsluften är vit. Tänker på er som vanligt. Hälsa Carro och ge henne en varm kram från mig.
Håller om dig i mina tankar.
Här kommer mitt bästa bra-för-sömnen-tips: att lyssna på talbok om något stillsamt snällt uppläst av någon med behaglig röst. Det hjälper till att hålla demonerna lugna. Och somnar man inte så har man fått sig en liten dos kultur, och vilat genom att ligga ner avspänt. Men för det allra mesta somnar i alla fall jag mycket snabbare än om jag skulle låtit demonerna härja ostörda. Om man är rädd att störa någon annan kan man ha hörlurar, fast då får man lov att ligga stilla på rygg, annars får man skav i öronen...
Sover man inte blir ju det andra som redan är svårt så ännu mycket svårare, så visst kan god nattsömn vara ett steg på vägen.
Skicka en kommentar