Skrivit rätt upp och ned...

... i natten nu. Å långt blev det också...!

Jag läste nyss om sorg... och sorgebearbetning. Vi famlar på så mycket nu... vi reagerar så upp och ned nu... både jag och Carolina. Så jag sökte på internet...

Vad är sorg?

Sorg är en normal och naturlig känslomässig reaktion på en förlust av något slag. Sorg är alla de ofta motstridiga tankar och känslor som våra förluster väcker inom oss. Hur förlusterna upplevs är individuellt, men dödsfall och skilsmässor är oftast smärtsamma. Ofta förknippas mest dödsfall och skilsmässor med sorg. Detta trots att separationer, övergrepp, relationsproblematik (till partner, föräldrar, barn, vänner, kollegor), egen eller annans sjukdom, att förlora ett husdjur eller att livet inte blev som man hade tänkt sig kan orsaka sorgereaktioner. Även utbrändhet/utmattningsdepression bottnar ofta i sorg, eftersom oförlöst sorg ofta ligger bakom de beteenden som orsakar dessa symptom.Det finns lika många reaktioner på sorg som det finns människor. Sorg är individuell och unik. Det går därför inte att beskriva hur en typisk känslomässig reaktion vid en förlust ser ut. Vanliga reaktioner är dock:
En känsla av bedövning
Humörsvängningar
Koncentrationssvårigheter
Oregelbunden sömn
Förändrade matvanor
Energiförlust
Hur detta ser ut i praktiken är dock individuellt, samt varierar även hos varje enskild person över tiden. Vad vi beskriver är ingen tidsbestämd process som sker i stadier, utan kan bättre beskrivas som ett flöde som böljar fram och tillbaka. I detta sammanhang kan det även vara lämpligt att nämna att det inte är tiden i sig som avgör om sorgen läker, utan det är vad man gör under tiden som avgör om läkning uppnås eller inte.

Myter om sorg

Att känna sorg när man är med om en förlust är normalt och naturligt. Däremot saknar de flesta av oss kunskap om hur man genomför ett sorgearbete. Istället florerar en massa myter och rädslor kring sorg i vårt samhälle. Bristande kunskap och isolering är de två främsta anledningarna till att sorgen förblir oförlöst.Ett exempel på detta är att sorg ofta förväxlas med depression. Medicinering ger i dessa fall oftast bara en tillfällig lindring av symptomen på sorg, symtom som till exempel nedstämdhet, ångest, koncentrationssvårigheter, energiförlust, samt störd sömn och aptit. Sorg är en känslomässig reaktion på en förlust, men de flesta av oss har lärt oss att hantera sorg på ett intellektuellt sätt. Många av samhällets föreställningar om hur man ska hantera förluster kan summeras i sex myter. Dessa är så vanliga att de flesta av oss känner igen dom. Här följer de vanligaste myterna:
Var inte ledsen
Var stark (för andras skull)
Sörj i ensamhet
Tiden läker alla sår
Ersätt förlusten

Håll dig sysselsatt ”Tiden läker alla sår” är ett exempel på en myt som får oss att tro att vi kommer att må bättre bara vi låter tiden gå. Vi känner till människor som väntade i 20-30 år eller längre utan att må bättre. Tvärtom fördjupades deras smärta. De andra fem myterna är på motsvarande sätt missuppfattningar som motverkar ett läkande av sorgen.

Omgivningens reaktioner

Medan den sörjandes reaktioner är normala och naturliga bottnar omgivningens reaktioner ofta i okunskap och rädsla. Sörjande söker på ett naturligt och hälsosamt sätt ofta tröst och hjälp från sin omgivning. Samtidigt har de flesta välmenande människor i sörjandes närhet inte någon egen erfarenhet av framgångsrik sorgbearbetning att dela med sig av. Istället kan omgivningens reaktioner ofta sammanfattas i följande punkter:
De vet inte vad de ska säga
De är rädda för våra känslor
De intellektualiserar och ger svårföljda råd
De lyssnar inte på oss
De försöker byta samtalsämne
De vill inte tala om döden Sammantaget bevarar detta en rädsla för att visa de normala känslor som följer på emotionella förluster, vilket gör att vi börjar låtsas som att vi mår bra när vi egentligen inte gör det. För att inte bli helt ensam börjar den sörjande hålla färgen utåt och säga att allt är bra, fast det egentligen kanske inte är det. På detta subtila sätt uppmuntrar omgivningen omedvetet den sörjande att agera som om deras sorg har läkt. Detta sker samtidigt som sörjande människor vill och behöver bli hörda.

Tillfälliga lättnader

En nära anhörigs död, skilsmässor och alla andra större förluster producerar en otrolig mängd känslomässig energi. Eftersom de flesta av oss har blivit socialiserade från tidig barndom att hantera sorgliga och smärtsamma känslor felaktigt lagrar vi denna känslomässiga energi inom oss.En klichéartad berättelse illustrerar detta faktum väl. Ett litet barn kommer hem från förskolan efter att ha blivit sårat av de andra barnen på lekplatsen. Mamma, pappa, mormor eller någon annan vårdnadshavare säger: ”Vad har hänt?” Barnet svarar med tårar i ögonen att ett av de andra barnen var elaka. Vårdnadshavaren säger då välmenande: ”Var inte ledsen, här får du en kaka så mår du bättre.” På så vis lär sig barnet från en av dess viktigaste källor till kunskap den livslånga läxan att känslor kan hanteras med hjälp av mat.Här följer några exempel över beteenden som, om de uppträder av fel anledning, kan ha en negativ inverkan på sörjande människor:
Mat
Alkohol och psykofarmaka
Arbete och träning
Shopping
Sex
Ilska
De flesta av dessa handlingar är inte skadliga i sig själva. De kan dock bli skadliga när de görs av fel anledning. Att bara äta en kaka bearbetar inte den känslomässiga smärta som en förlust orsakat. Att handla är ingen långsiktig lösning på den smärta som ett dödsfall eller en skilsmässa orsakat. Tvärtom kan detta ha en rakt motsatt effekt: Shoppingrundan följs ofta av ångest över alla pengar som spenderats. Detta distraherar ytterligare från den egentliga känslomässiga orsaken.

...........

Jag känner igen mycket av det jag läser.




"Mamma, om vi dog här precis nu... av matförgiftning...hur länge tror du vi skulle få ligga innan nån saknade oss?" Frågade Carolina mig ikväll...
Det är sådana gånger man vill förbanna de osynliga... att man som 17-åring frågar en sådan sak, tyder bara på en endaste sak... hon är förtvivlat förtvivlat ensam.
Därför har jag bestämt att lämna de osynliga nu... vi kan varken vänta, eller nöja oss med småsmulor av futtiga pliktskyldiga besök och samtal!
Vi behöver inte dessa småsmulor av dåliga relationer... inte nu, och inte sen heller!
Ibland undrar jag, rätt ofta nu, om osynligheten hade varit mindre om SE faktiskt hade dött? Men jag tror, helt ärligt och uppriktigt, inte det...!

Mamma ringer ju nästan varje dag... men det är nog inte riktigt det Carolina menar! Här går måndag till söndag... de enda vi träffar lite nu och då är mormor och morfar.

Så här ska inte min dotter behöva ha det... att behöva bearbeta sin förlust av sin pappa... och inte ha det naturliga band av stöd som borde ha funnits där... det är mer än grymt! Så... därför har jag bestämt mig för att lämna de osynliga nu... för vi måste helt enkelt överleva!! Vi måste få en chans att bearbeta vår sorg, utan ytterligare problem...

Min svägerska sa iallafall till tröst: "Du kan hälsa Carolina att så skulle det inte bli... hennes farmor frågar mig varje varje dag om jag har hört något ifrån er... och har varken jag eller hon hört något... då vill hon ringa och kolla att allt är bra!"

Vi kan inte utsätta oss för mer nu... ! Vi ska hitta nya vägar... nya människor... nya vänner att krama... och det kommer vi att göra en dag!

Låter jag bitter och tigeraktig... nja, bitter blir jag om jag fortsätter utsätta oss för det här... och tigeraktig... ja, det är jag! Hur mycket som helst för hennes skull!

Imorgon ska hon "iväg på jobb"! Sa hon stolt ikväll... när hon hade ringt en kvinna som affischerat om hjälp med att rasta sin hund. I alla fall på helgerna.. och mot viss ersättning!
Carro... älskade, älskade lill-pluppa, vad jag är stolt över hur du försöker...!!


(... och jag är rädd att imorgon kommer jag att vilja radera allt jag skrivit nu! Men just nu känner jag så här... och det är också så här vår vardag ser ut nu. Så vi får se...!)