... så tänkte jag: "Måtte jag känna i morgon bitti... att det är en bra dag..."!
Jag vet ju att det ofta är så nu. Vaknar, och hela världen har gått i kras.... vaknar, och vill inte ens stiga upp... vaknar, och allt det svåra går inte att stoppa undan.
Dagar då jag inte vill vara här...
Men onsdagen blev rätt bra.
Kanske för att solen bjöd på sina vackraste strålar... kanske för att det fick fort på banken... kanske för att jag köpte en korv med bröd... kanske för att det inte var så mycket disk... kanske för att kusin Sofie var hit på middag... kanske för att "skoköparna" dök upp hand i hand... eller kanske rent av bara för att dagen bestämt sig för att den skulle bli bra idag?
Jag vet inte... men jag är tacksam för gårdagen. Å än om jag märkt, att det behövs inte så mycket av möten och måsten, för att jag ska känna mig som en disktrasa... så är det ju precis så här som jag önskar att det ska vara... bra dagar. Bra stunder. Framåt. Det svåra kan hållas på botten.
Idag ska jag träffa en bloggvän.... och dagen känns ganska bra hittills.
..........
(Men det var lite svårt med sovet inatt.... DET är tungt i mörker... bara så.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh Elisabeth så glad jag blir av dessa rader! De andas hopp framförallt om en bra dag idag. Men även att det kommer dagar då det inte är helt nattsvart.
Å du... Klart att vi ska ses en dag!!! Stora kramar...
Heja heja!
Njut av din dag! Slå undan allt det mörka... Så länge det är ljust så går det trotsa allt lättare att göra det.
Åh tack kära Elisabeth för dina vackra ord,,,, tack för din fina kommentar,,,tack för att du finns :-)
Din blogg ger mig mycket mycket tillbaka ska du veta.
Krama i massor.
Skicka en kommentar