... först och främst mamma. Sen är jag maka, dotter, farmor, syster, moster, faster, och sist, men absolut inte minst, så är jag matte till en Pontus P.
Å någonstans i varje del så finns ju också hon som är jag. Men skulle det finnas ett "bara jag" så skulle jag ju inte kunna vara något av det andra. Iallafall inte vidare bra.
Oavsett hur världen runt omkring mig såg ut.
Så är det för de flesta av oss i livet... vi är alla något för någon annan, vi har alla viktiga roller att spela i någon annans liv.
Å kanske är det så livet är tänkt.... att det är just min roll, min vänskap, min styrka, mitt stöd, som får någon annans "bara jag" att ta sig vidare i livet?
Jag tror att det är så. Försöker hålla fast vid det. Men ibland är det svårt... som när nätterna kommer... och mörkret får se "bara jag".
Då vill "bara jag" ha någon att luta sig mot....
..........
Just nu är mamma-jag det viktigaste. Carolina har höstlov, och jag försöker hitta på lite mysigt och kuligt för oss.
Vi har börjat leta efter julgran! En liten vit ska vi ha.För den stora gröna plastgranen som vi har uppe på vindan, den..... ja, den får ligga kvar där! Det går inte ens att tänka på den utan att känna klumpen i halsen. Den som har följt med oss ända sedan Carolina föddes, den som SE alltid satte upp, och klädde med julgransljus. Den gran, där varje liten julgranskula och hemmagjorda julgranshänge är så förknippat med hela vårt liv... hela vår Sven-Erik. Det går bara inte....! (Å det är svårt bara att skriva om det nu....)
Min lillebror F har spelat "sin roll" alldeles underbart bra de här dagarna. Utan honom så hade vi inte tagit oss någonstans, inte kunnat storhandla, inte kunnat fara och äta hamburgare på Frasses. Och framförallt hade inte Carolina skrattat så mycket.... !
Vi har inte hittat någon vit gran ännu....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Visst är det så att vi är alla i ett sammanhang. Jag tror absolut på att vi finns här för att flätas ihop med varandra på något sätt.
Vi är en länk i en kedja. Låter som ni har haft lite bra dagar på "lovet".Säkert hittar du en vit gran det kommer att bli fint.
När vi har köpt vår "nya" bil kommer jag och kör dig runt så jag också får ha lite mysdag.
Kram ewa
Hoppas ni hittar er vita julgran. Själv funderar jag om jag ska ha julgran eller inte. Flyttar ju. Men jo...
man ska nog ha julgran. Det är bara ett litet elände att få ihop den och att plocka ner den, sedan jag bröt min högra arm. Illa var det redan innan. Värre lär det bli nu... men bagateller.
Önskar er ett underbart höstlov med mycket sol och lagom temperatur. Själv längtar jag faktist efter julen. Och min flyttning nu i helgen...
KRAM på dig!
Hoppas att hela lovet får vara energipåfyllande för er!
Jag vet att Rusta sålde vita granar för ett par år sedan... Men ni kanske har kollat där. Kramar...
Din bror har fattat vinken med att vara "familj", att man ställer upp och hjälper varandra när det behövs. En eloge till honom!
...och Pontus P är ett så himla gulligt namn på lilla vovven.
Kram från Annette
Hej!
Jag vet inte om du kanske kan hitta en vit gran på Rusta, där hade dom i alla fall en chockrosa gran förra året... den sponsrade Rosa Bandet. Jag höll på dö första gången jag såg den granen men sen började jag faktiskt fundera på hur den skulle se ut hemma....Fast vit är finare! Kram
Jag förstår hur det kan vara just kring den nya julen, och vad bra att ni gör något nytt! Er jul, och att du har stöd kring dig nu.
Sänder dig en varm varm kram!
Åh vad fint mee en vit gran,,, det har jag inte tänkt på förut,,, hoppas verkligen ni hittar en - jag tror det är bra att göra nya sa´ker,,,och på nya sätt, för er.
Kramar
Det där är en intressant fråga, hur och i vilken ordning man svarar på vem man är. Förr startade jag direkt med: tvåbarnsmamma, maka... etc. Och när jag var på kurser o.dyl. och presenterade mig, fanns alltid barnen med på ett hörn.
Numera har jag upptäckt att jag omprioriterat. Visst står de mig nära, men jag börjar oftast med kvinna, skribent, lärare... numera. Och mormor förstås!
Och ibland på kurspresentation upptäcker jag att jag glömt att nämna mina barn.
Jag ska börja lyssna efter hur många män som pratar om sig själva som pappor i första hand... ur minnet känns det som om de oftast säger: jag är ... och så yrket.
Men visst förstår jag dig - när det händer omvälvande saker i livet, sätts det mesta upp-och-ner. Glöm bara inte att ta hand om dig själv - som DU, inte bara som någon för andra.
Nu är det svårt att svara dig. Jag har försökt flera gånger, men tror jag måste avstå. Jag är rädd att du ska bli ledsen vad jag än skriver - du är så sårbar nu och det minsta jag vill är att såra dig.
Därför säger jag bara att jag tänker på dig dagligen, känner djupt för dig och din situation, önskar att du skulle få aktiv samtalsterapi som kan föra dig framåt. Önskar att något roligt ska hända för dig och att jag själv kunde vara till bättre och närmare stöd för dig.
Om du tar hand om "bara dig" så är det jättebra - en riktig början på frigörelse som kan ge dig mer kraft framöver.
Många varma kramar XXX o OOO
Men det kommer ni att göra. Hitta en gran alltså alldeles säkert gör ni det. Kram
Å va fint med en vit gran ! Hoppas verkligen att ni hittar den ni söker.
Jag tror precis som du att vi med våra roller flätas i varandra som en kedja.
Kram Nalle
Så rätt.
Vissa minnen måste få vara minnen. Som med granen. Man måste nog tänka i termerna "före och efter", skaffa nya minnen som inte smärtar för mycket.
För då kan man få minnas med glädje det som var, annars blir minnena så tunga så man måste gömma dem, långt långt inne.
Konstig formulering.
Men jag har saker som jag inte gör nu, i mitt "liv efter", saker som påminner för mycket om den goda glada sorglösa tiden innan.
För att få känna smaken av minnets sötman så tror jag att man inte får pressa sig till att "göra som vi alltid har gjort" - då blir det outhärdligt.
Man har inte förtagit närvaron av sina kära för det, bara gjort en kringgående rörelse.....
Tror jag.
/Lena
Intressant det där med hur man ser sig själv. Tidigare brukade jag nog presentera mig som Anna-Karin, som jobbade med... Och som var gift med B. I den ordningen. Numera när jag inte jobbar för tillfället så får jag väl börja fundera på vem jag är nu då. ;) Om jag är Anna-Karin som bara är gift med B. Eller om jag är Anna-Karin som är bra på... Eller gillar att...
Nu satte du ju myror i huvudet på mig!
Men fördelen med att vara t ex mamma och dotter är ju att det är man ju vad som än händer. :)
Skicka en kommentar