Lördag kväll. Det är svårt. Sitta här ensam. Tomt. Längtar...
8 kommentarer:
Anonym
sa...
Det var länge sen jag läste här nu men jag är glad att du fortfarande skriver, håller dig ovan ytan och försöker hitta den där gläntan du skrev om. Alzhemiers sjukdom är min största rädsla och jag tänker på dig ibland när jag tänker på min kära mormor. Livet kommer aldrig på bli detsamma men du kommer att hitta en glänta igen efter vilsenpromenaden. Kram
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
8 kommentarer:
Det var länge sen jag läste här nu men jag är glad att du fortfarande skriver, håller dig ovan ytan och försöker hitta den där gläntan du skrev om. Alzhemiers sjukdom är min största rädsla och jag tänker på dig ibland när jag tänker på min kära mormor. Livet kommer aldrig på bli detsamma men du kommer att hitta en glänta igen efter vilsenpromenaden. Kram
Kramar från mig till dig.
Nalle
KRAM......
KRAM, och jag önskar att jag kunde blåsa bort ensamhetskänslan, och sätta dit SE istället intill dig Elisabeth...
Eva
00.00 *pip* kikar jag in för att se hur du har det... och hoppas att ensam innebär att Carolina gör något roligt!
Kram!
¨Kramar och värme från mig!
Ewa
Nu är det söndag morgon och jag hoppas att morgonen känns lite lättare. Stora tröstekramar...
Kramar om!
Skicka en kommentar