... i det hemska "därborta"! I det hemska därborta som jag inte ville tänka på då... då, i tiden för flera år sedan... då, när jag inte ens vågade andas den rädsla som hotade för framtiden... då, när resan från en ensamhet till en annan just hade börjat... då, när varje insmygen tanke på det hemska, och fasansfulla "därborta" stoppades ner i säcken av det som inte orkade tänkas på.. då, när herr Alzheimer började hälsa på.... och slutligen flyttade in.
Nu är jag här...
Jag har inte dött...
Ja, men lite hoppfullt känns det...!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Kikar bara in för att ge dig en styrkekram. Tycker det lät som en jättemysig dag för er igår. Skulle velat varit med att "sniffa" parfym. Tycker det är kul.
Hoppas det blir en bradag idag också för er.
Kram på dig
ewa
Det är härligt att läsa Elisabeth!
Hoppas att ni får en skön söndag med små vindpustar av lycka.
Ja, tänk. Man ser framtiden och tänker på den och vips så är den där.
Du har klarat resan hit bra, Elisabeth. Mycket bra.
Kramar Nalle
Det låter så hoppfullt det du skriver och jag hoppas att den känslan håller i sig. Länge...
Människan klarar mer än man tror och visst är det skönt. Håller tummarna för er att ni ska klara ytterligare dagar.
Och vilken mysig tur ni gjorde. Lät helt ljuvligt.
Hoppas att dagen har varit bra.
Kram Elzie
Vad bra att det känns hoppfullt, för det är det. Kram
Skicka en kommentar