nyss.
Tar fram mjölken i kylskåpet. Mjölk till kaffet...
Då bara... som med orkanstyrkan från den innersta vågen... så kommer den... min längtan... denna plågsamma stora.... denna innersta djupa längtan... tar bara över allt.
Det finns inget kaffe och inga tankar... bara Sven-Erik.
Drunknar nästan där vid köksbänken... för jag lyckas inte svälja så bra.
Kaffet är kallt...
... och jag vill inte ha någon innersta djupa längtan.
Men nu är det över....
... det har lagt sig igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Kramar Om!
Återigen så beskriver du smärta och sorgen så oerhört målande,,,du är en mästare på att hantera ord och känslor,,,att förmedla dem.
Vemod och smärta kommer alltid att finnas i våra liv,,,,så länge vi älskar - för utan kärlek kan vi inte känna sorgen över att inte ha kvar den hos oss,,,utan upplevd kärlek kan vi inte sakna,,,,
Tänk att vi ändå fått uppleva kärleken en gång,,,vad vacker den är.
Men dagar kommer då det är längre och längre emellan dessa smärtsamma kramper som vrider om vårt inre,,,,dagar kommer då det känns mindre svårt,,,då topparna inte är lika höga av smärta,,,och då dalarna av saknad inte är lika djupa,,,
då det blir längre mellan toppar och dalar,,,och då kurvan är mer i balans,,,,
dessa dagar kommer,,,,
bättre dagar finns att få :-)
Jag sänder dig mina varmaste kramar och tankar,,,, och tänker på dig ofta,,,,så ofta min vän.
Kramar
Det går inte en dag utan att jag är här och läser, men ofta fattas mig orden. Jag är inte lika verbal som du, som kan beskriva din sorg och smärta, så att man riktigt känner den.
Många varma kramar till dig Elisabeth!
/Ingrid
Åh så jag önskar att du slapp denna längtan och den smärtan! Jag sänder dig mina varmaste tankar och kramar...
KRAM!
Och jag håller med; så målande och det är nog bra det att du KAN mitt uppe i allt.
Det där gav tårar i mina ögon för jag vet ju att det är i de mest vardagliga situationer som de kommer. Det är lite som när man lämnar paraplyet hemma för att man inte tror att det kan regna. Du är en bra mamma ska du veta också som skriver så fint om din dotter, jag skrattade lite åt att det är så typiskt en mamma att glädjas åt kärlek och skvallra om det, hihi. Ha det så bra, hoppas solen skiner imorgon. Kram!
Samma värkande längtan har jag upplevt under många långa år, men den har med tiden "runnit ut" och numera kan jag sortera bort den - om den - mot förmodan - skulle dyka upp. Kramar om dig vännen
Kära Elisabeth, jag skickar dig min vamaste kram och önskar att idag, denna dag, så kikar lyckan in genom fönstret och gör din tillvaro lite ljusare. Kram Nalle
Min goa goa vän, jag vill bara krama om dig.
Finner inte orden.....
Kramkram
Skicka en kommentar