... brinner nu på morgonen.
Carolina har nyss gått iväg till skolan. Å jag skriver det igen: Tack gode gode Gud för skolan!!
Jag vet inte hur det skulle ha gått annars...
Varje morgon fikar vi tillsammans... och hon är nästan som en liten kvitterfågel inför den nya dagen.
Å vi pratar om hennes dag... vad som står på schemat... ibland får jag förhöra henne på någon läxa... om hon kommer att hinna äta lunch idag... om att hon har prov då och då... om att hon och någon klasskompis ska göra det och det... om någon dum lärare...
Så börjar alla våra veckodagar nu. Sen är det oftast inte samma kvitterfågel som kommer hem... för då är hon ganska trött. Då har hon gett precis allt. Då har hon, som hon ofta säger: försökt vara glad ändå... fast hon mest kände för att gå hem.
För hur mycket kvitterfågelstänk det än finns där på morgonen.... så orkas det bara kortare stunder!
Så är det både för henne och mig nu.... man vill så gärna, men orkar inte riktigt!
.....
Jag orkar och jag försöker. Det är det enda viktiga!
Nu på morgonen har jag fikat med Carolina... duschat... fikat igen. Ska gå ut med Pontus P... diska bort... stöka på lite. Å sen så kommer Carolina hem, vi pratar om hur hennes dag har varit... fixar middag... går ut med Pontus P igen... ser "Glamour" tillsammans. Så ser min dag ut som oftast nu.... igår var dock ett undantag.
Jag fick besök både av min lillebror K, och min systerdotter L. Så himla trevligt... men också... och det är bara att inse att det är så nu... även så himla jobbigt! För det är då masken åker på... man vill ju vara den man alltid har varit. Inte trött, deppig och ledsen... och vilja prata om det som är svårt.... utan glad, peppig och stark. Å jag är ju det också... någonstans därinne.
Men som sagt, det orkas bara vara det kortare stunder nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Så skönt att ni har er stund på morgonen. Det är nog er styrka nu i de här svåra tiderna. Du glömmer väl inte att "dippa" då och då? Kramar...
Går här tyst med dig... sitter där tillsammans med dig. Säger kanske inte så mycket, men jag finns här.
Känner du det? ;)
Varma kramar
Varje kort stund är ett steg framåt!! Jag kan förstå att du blir deppig om du tittar på Glamour....(Skratt). Skämt åsido så skickar jag dig trevliga höstkvällar med din dotter. Om du gillar att sticka kan jag föreslå raggsockor för då måste man koncentrera sig och kan inte tänka på annat, kanske kan det vara en kort stund av harmoni, man blir trött av att tänka och känna hela tiden. Kram till dig!
Skickar upp en kram till dig vännen.
Jag har något till dig på min blogg
Kramkram
Det låter mysigt med er stund på morronen. Kan sakna den tiden när barnen bodde hemma och man hade just den stunden.
Och någon inredningskunnig person är jag nog inte - tyvärr *s*.
Hoppas ni får en bra kväll.
Kram Elzie
Jag gör som Dubbelörnen. Tassar in till dig och sitter en stund. Blir lite bekymrad för jag önskar så att du hade någonstans där du inte behövde vara på något särskilt sätt,inte sätta på någon mask. En plats där du kunde få vara svag och ledsen. En plats där du kunde få vara arg och galen, en plats där du kunde få vara liten en stund och bli lite ompysslad, omkramad och få täcket omstoppat och en liten klapp på kinden. Just det önskar jag att du skulle ha. Kanske vi här runt omkring dig kan ge något lite av det som jag så innerligt önskar dig.
En skön morgonfika ihop är så härligt! Och nu när man äntligen kan tända ljus och mysa så är det riktigt riktigt mysigt.
Håller om dig, värmer dig är med dig i tanken varje dag!
*jättekramar*
Så mysigt det låter med Er morgonstund tillsammans, det är något som jag saknar många gånger ...att fika tillsammans med någon av sönena, bara vi på morgonen, sitta och småprata...
Skönt att det finns stunder då du får må bra...hoppas att de blir längre och längre, det finns ett ljus i tunneln.
Kram
Onsdagskramar till dig min Vän!!!
Skicka en kommentar