... säger man att man är. Men igår var det någon annan som var min lyckas smed.... och det var verkligen en riktig bubbellycka hon smidde till!
HUR länge sedan är det inte som jag kände det så? Bubbellycka? Sådär så att man nästan börjar gråta då livet bara bjuder på den vackraste stunden....
Hon ringde på dörren... en bloggvän som jag aldrig träffat... stod med ett blompaket i famnen... och jag trodde det var ett blomsterbud som kom.
Men... förstår ni? När hon sa sitt namn.... och hon bara stod där och log... hade velat överraska... åkt långt... och nu stod utanför MIN dörr!!
Det är svårt att förklara känslan.... lyckobubblet som bara vällde upp... glädjen och förvåningen över att se henne... men om jag skriver att jag ler, och känner värmen varje gång jag tittar på den vackra orkiden nu, då vet ni... bubbellycka.
Hon hade varit och hälsat på någon på sjukhuset, och tänkt att hon skulle överraska mig. Va? Jag förstår det fortfarande inte.... gud, vad en del människor är modiga! Bara så där! Jag måste erkänna att det skulle jag aldrig ha vågat... men kanske lärde jag mig något där, att övervinna rädslan för möjligheten att ge någon lite bubbellycka? Jag ska tänka på det....
Jag bjöd på fika... och vi satt länge och pratade. Hon hade ett skratt som förmedlade så så så mycket kärlek och värme. Jag hade kunnat sitta kvar där vid köksbordet hur länge som helst... Fantastiska människa, säger jag bara.... och "till råga på allt", så gav hon mig en alldeles underbart vacker orkide... med TRE STÄNGLAR!
Det var viktigt, sa hon... att det var just tre stänglar... då hon visste att jag inte tyckte om siffran två. Fantastiska människa, säger jag igen...
Det blev tomt när de åkte. Men hon lämnade något kvar. Bubbellyckan.
Den som nästan aldrig finns numer... den hade hon kommit med, och den lämnade hon kvar.
Carolina sa: "Mamma, det är som det lyser om dig... du är ju alldeles knäpp!"
Å så kändes det.... och så känns det fortfarande.
Kanske... kan det bli ganska bra det här, ändå? Just nu känns det så.
Tack Gud. Tack Lena.
27 kommentarer:
Gud vad underbart det är med överraskningar. Man kan se i din text att du blev en helt annan människa den stunden hon var på besök. Vem vet Bettan det kanske börja vända för dej.
Kramar från Göteborg
Jag gråter nästan när jag läser - jo jag gråter....
Gulle dej
/Lena
Åh så härligt! Glad för din skull.
Jag säger också tack till Lena (fast jag inte alls vet vem hon är). Vilken tur att världen har sådana fantastiska människor.
Hoppas känslan får följa med dig ett tag och att du får en skön helg. Kram!
Men åhhh vad härligt. Jag blir alldeles bubblig jag med av att läsa om det.
Ta med dig känslan in i helgen och bubbla på!
kramkramkram
Jag blev så glad när jag läste det här inlägget. Lite bubbellycka är precis vad du behöver och vilken härlig överraskning. Vilken modig, härlig vän som bloggvärlden bjudit dig!
Liv
Åh Elisabeth.... Vilken underbar gest =) Jag ler hela jag när jag läser det och kan känna din glädje genom orden..... Det var väl det finaste någon kunde göra. JAg håller med dig om att det var jättemodigt och ger mig också en tankeställare... Att man kan stoppa undan sin feghet för att få göra någon så glad =)
Kalopsreceptet kanske kommer senare om jag hinner =)
Kram
Vilken bloggvän! Såna människor finns inte tänkte jag först, men där ser man hur fel man kan ha. Och vilken tur att det finns människor som hon, människor som vågar göra något. Den personen är verkligen en klippa.
Hoppas att skumlyckan fortfarande sitter i.
Kram Elzie
Jag blir så glad och rörd till tårar. Vad härliga vi människor kan vara med varandra ändå.
//Harriet
Wow, vilken överraskning! Vad härligt! och lång fikastund...det finns inget bättre...vilket avtryck i din tillvaro...och orchiden...så vacker...och den kommer att stå länge...och lysa ...det finns vänner man ännu inte känner...
kramar, vännen...
Änglar finns...
Kram!
Och så finns det fortfarande folk som tycker att det är tramsigt att blogga...
Vad skönt att du fick träffa just Lena...
Tänker på er...
Men vilken underbar människa!!! Hon gjorde precis så som vi andra åxå borde våga! /Kram
Åååå så underbart! Äntligen!!
Vad roligt!
Underbara Elisabeth fortsätt att bubbla!
Hjärtekramar
Ewa
Det är just sådana människor som gör det värt att leva lite "extra"! De finns mitt ibland oss, det gäller nog bara att tro att vägarna möts en gång...
Ha en underbar helg, kram Maria
Så underbart med en människa som vågar ta steget att ta kontakt på det sätt som Lena gjorde. Vi är ju annars så fega och tafatta och vänder bort blicken för att slippa möta sorg och förtvivlan.
Jag hoppas att ni får en riktigt trevlig helg du och Carolina!
/Ingrid
PS. Jag kan rapportera att räven var här ikväll och satt utanför köksdörren. Åke gick i kylskåpet och tog fram mitt smörgåspålägg och gav det till den. I morgon får jag nöja mig med ost på mackan. DS.
Vilken fantastisk människa! jag blir varm av att läsa om besöket! Så roligt och underbart att det finns så fina människor omkring oss - trots allt! När man gått i ett mörker länge kan det vara svårt att "ta sig över kanten" och se allt det ljusa som faktiskt finns... Tillåt dig att må bra över din bubbellycka. Hela historien fick mig att bubbla oxå. Tänk att en bloggberättelse kan beröra och få så många att må bra, hihi! Det är stort; Carpe Diem!
Kramen från Mig ~ Haneleh
Visst finns det änglar. Ibland närmare än man tror. Du bubblar i skrift också så att jag läser och ler. Du är så vacker när du bubblar. Varma höstkramar i guld och rött.
Sååååå underbart, härligt att du fick uppleva bubbellycka om än bara för en stund.
Skickar en varm tanke till Lena som gav dig en sån överraskning och omtanke.
Kram
Härligt Elisabeth ! När man minst anar det så kan de stå utanför dörren;)
Härligt ord också bubbellycka.
Fin blomma hon hade med sig också. Många kramar Nalle
Oj vad härligt! Jag gläds med dig - och Lena.
Modigt! Önskar att jag var lika modig...
En så underbar liten människa. Tack Lena, du gjorde det vi alla skulle ha velat göra - om inte avstånden var så förfärligt långa.
ja man gråter när man läser det hela....
Lena är en underbar människa...
fast jag känner henne "bara" genom bloggen jag också( vi har båda förlorat våra söner),,,
hon hade en tuff dag i går...men hon fanns där för dig , för hon vet vad du går igenom...
kramar om dig o tänker på dig....
Vilka underbara människor det finns! Det får mig att åter tro på det goda hos människan.
Kram, Veronica.
Jag får rysningar när jag läser!!
Glad är jag för att du får känna denna härliga glädje!
Visst är det underbart med överraskningar?? Misstänker att det är Lena som jag också har funnit på nätet o som tröstar mig i mörkret...
SKulle jag bara bo lite närmre så skulle du få en överraskning som heter duga ;).
Tycker så mycket om dig... :)
Åh vad roligt,,,,han tog mig på orden,,,eller på tanken :-)) :-)) Jag har i mitt stilla sinne också tänkt att,,, "om man är i Umeå någon gång skulle man ju kunna överraska om man vågar" :-)) :-)) Härligt att hon vågade och att hon gjorde det,,, jag blir så glad ända in i märgen när jag läser om detta,,,och om din bubbellycka!!! Gud så kul!!
Ja, vi skulle behöva mer överraskningar i våra liv :-)
Kramar i miljoner :-)
Skicka en kommentar