... att livet har en mening, trots allt, då vore livet i sig bra meningslöst. För vad skulle isåfall Sven-Eriks liv ha haft för mening. Skulle han ha fått denna helvetiska sjukdom bara för att?
Jag tror, och jag är än mer övertygad nu, sen han blev sjuk.... att livet faktiskt har ett tänk med allt... än om jag inte riktigt kan förstå vad. Och varför.
Livet har en mening....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
Livet har nån konstig krokig mening.
Ibland lyckas vi aldrig knäcka koden - men den Högre makten har säkert en plan för oss alla .....
Tämligen orättvis kan tyckas.
Kramar från Boden
Jag läser igen några inlägg. Har inte hunnit hit till dig på några dagar. Kram föresten :).
Jag blir helt matt av den elaka kommentaren längre ner på sidan. Hur har den personen mage att komma in här och skriva något sånt. Avundsjukan och elakheten är den allra värsta sjukan.
Jättekramar till dig!
Ja, att livet har en mening, det måste vi tro. Hur svårt det än kan kännas vissa stunder. Jag önskar jag kunde hjälpa dig att inte behöva kämpa för att tro. Det där kämpandet tar så på krafterna. Stora kramar...
Visst har livet en mening! Men hur, vad och varför, det är frågor som vi nog aldrig kan få besvarade. En del glider genom livet på en räkmacka, andra möts av ständiga svårigheter och påfrestningar. Orättvist, ja visst!!
Många kramar!/Ingrid
Klart livet har en mening! Vi har alla någon uppgift att fylla och vi behövs alla!! Jag tror det är dags för dig nu att börja samla ihop allt ditt skrivna material och göra den där boken jag talat om flera gånger. Samla, filosofera, rekapitulera, ordna, redigera och producera ett manus! Tänk vad många du skulle kunna hjälpa bara med att berätta om dina insikter till någon som kanske tror han/hon är ensam om samma tankar! När vi alla i stort tänker i samma banor. Men allt behöver bli bekräftat ibland av någon utomstående.
Ha det gott säta vän och kram
Elisabeth, visst har livet en mening! Absolut. En mening för var å en av oss.
Det är inte alltid vi kan förstå varför saker å ting som vi inte kan råda över, händer oss.
Men kanske vi inte måste veta det heller.
Men att livet har en mening är jag övertygad om.
En del säger att livet går ut på att föra våra gener vidare genom barnen. Det tror jag inte ett dugg på. Då skulle många liv var totalt meningslösa. Vilket de inte är. Alla liv är betydelsefulla.
Livets mening handlar endast om oss själva. Var å en. Alla är vi unika skapelser.
Kramar Nalle
Mmmmm,,,det där är en mycket intressant fråga som man kan diskutra i timtal,,, vissa dagar känns tunga och man tvivlar, och tror att allt bara är en slump,,,ett big bang utan mening,,,bara mutationer och evulotion - Men så sitter man där på en fjälltopp och tittar ut över vidderna,,,över den vackra naturen, och bara känner att åh!!!! detta är verk av en högre makt,,,en högre intelligens! Så fulländat, så vackert, så stort,,,, eller när man hör om att små små tillsynes tidigare obetydliga plankton,,,som finns i haven har en otroligt stor betydelse för allt liv på jorden - Va! allt är fixat, allt är planerat in i minsta detalj,,,tom på molekylnivå!
Eller nu när man hör att bilndtarmen visst är viktigt,,,,jätteviktig,,,nu opereras den överhuvud taget inte bort,,om det inte är riktigt illa.
Det är då man fattar att - Ja, det här är meningen,,,det finns en röd tråd genom världsaltet,,,,genom universum,,, och på den tråden sitter vi alla!
Kram :-)
Näää, du är bäst... *skrattar*
Kramar om dig
Kanske bara ska vara mer kort o koncis nästa gång... *skrattar*.
Men ibland så triggas jag ;)
Ja det är ju den största frågan men jag tror att livet har en mening även om jag tror att vi alla tvivlar ibland.
Stor kram från Liv
Klart att det måste ha en mening även för alla dem som dör unga... eller blir sjuka som riktigt unga... eller har någon form av handikapp.
Fast, jag håller med dig om att det är svårt att förstå...
"Vi kan bara släppa taget
och hoppas på
att svar vi får av livet
och att vi ska förstå"
För att citera mig själv när jag undrar...
Ja du Elisabet, jag tror oxså som du att livet har en mening med allt som blir.
Många gånger tycker man att det här livet är så jäkla orättvist mot oss, men som sagt..
Sköt om dig gumman och så skickar jag en Yllekoftekram som alltid:-)
/Pialotta
Såklart att det finns en livsmening, men jag tror att vi måste göra den definitionen själva. Livet får säkert olika mening för varje individ vid olika tidpunkter i livet.
Jag tror inte att det finns nån högre makt med någon plan för mig (Hur skulle denna makt ha en plan för var och en av 6 miljarder människor på jorden?)
Människan har i alla tider ställt de eviga frågorna: Vad är meningen med livet? Finns det ett liv efter detta? Finns det en högre makt som kan gripa in i mitt liv?
Och människan har funnit olika svar i alla tider - kollektiva eller individuella - och funnit sin trygghet i sina svar.
Om inte så skulle vi alla begå kollektivt självmord - och det gör vi ju inte - för vi vill leva!!!
(Ursäkta om du tycker att jag svamlar - detta är ett sånt intressant ämne att jag kan skriva mycket om det - jag är ju trots allt f.d "kristendomsfröken")
Tack vännen för dina varma ord, och visst är det så att våra liv har mening, allas lilla plats på vår jord har mening. Men inbland är det svårt att hitta just meningen med det som sker.
Min mormor säger att ibland får man svar direkt, ibland tar det lite tid...Varm kram Alltid!!
visst har livet en mening..tror fullt och fast på det.
Tycker om dej, styrkekramar som vanligt...
Är här inne och läser då och då. Om livet har en mening borde det ju vara att vi ska lära oss att vara rädda om varandra?
Vi vet ju aldrig hur länge vi har varandra.
Fantastiska du. Det finns en mening. Den kanske ser olika ut, den ser säkert olika ut för alla oss men en mening finns det. Det kan du i alla fall vila i. Kram
Hej
Otroligt vad du gör det bra. Jag hittade din blogg i går och har försökt att läsa igenom litegrann, men det är mycket så jag har inte hunnit allt.
Kan inte ens tänka mig hur det kändes när ni fick veta vad som var fel. Snacka om snopet. Man vet verkligen inte vad som ska hända imorgon. Carpe Diem!
Jag har själv föräldrar med minnesproblematik, men de är gamla, det går inte ens att jämföra.
Du skriver så fint om din man. Vilken kärlek och ömhet trots att han troligen inte är så lik den man du gifte dig med.
Tre frågor bara om det är OK; vad märker han av sitt nya boende? Blev det inte oroligt för honom att flytta dit? Hur uppfattar han de andra boende där?
Jag kommer fortsätta titta in till din blogg och se hur det går för er.
Kämpa på!
Tittar in med en famn med morgonkramar så här på fredagsmorgonen...
Skicka en kommentar