...ringt min handläggare på soc.
Det är svårt att berätta om det som har hänt den senaste tiden. Men hon visste ju redan en del om hur vi haft det...
Som vanligt så grät jag lite när vi lagt på luren.... det gör jag alltid när jag måste ta mig igenom sådana här "berättar-samtal".
Att sätta ord på elände tar kraft... och jag tar lite slut på. Ganska mycket.
Hon skulle kolla upp vilka möjligheter det finns...
Min beslutsamhet är stor... det måste den vara nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Du är så stark, glöm aldrig det vännen. Kramar
Klappar dig på axeln och försöker ge dig lite kraft. Kram.
Och jag håller tummarna för att allt ska gå så bra som möjligt, att du/ni får den hjälp ni behöver. Din beslutsamhet känns positiv!
Jättekram! //Lena
Jag sitter här och hejar på dig Elisabeth. Du klarar det. Du har bra idéer om hur du och Carolina skall komma vidare.
Stor kram Nalle
Hej vännen,
Vad duktig du är som tar tag i detta. Håller med dig om att det är svårt att berätta om sin situation. Det blir "lesset".
Hoppas det löser sig så snart som möjligt. Håller tummarna. Du är bäst,
kramar från Bodil
Bra att du ringde som du hade tänkt. Ett myrsteg i rätt riktning...
Ge inte upp nu när du väl kommit igång!
Varma kramar/M
Du är stark som orkar visa dig svag. Jag vill hålla om dig och låta dig gråta ut på min axel. Låta dig dra upp benen i soffan och bli serverad gofika omsvept av en pläd och få prata om det som just då faller dig in. Kramar...
Härligt. Det är tufft, och du gör det bra. Ett steg i taget.
Unna dig själv att vila, släppa tag också mellan allt så att du får nya krafter till nästa prövning. För de kommer, det vet du. Men nu är du på väg och viljan har du så..kanon!!
Skickar tankar och kramar.
Bra att du tagit tag i nåt som inte är det lättaste! Skickar dig en KRAM o Carolina med =) Hemskt att jag inte kan finnas till mer än så här på avstånd, men det får väl duga antar jag ;) Jag tror på dig!
Kram Maria
Å jag håller andan och tummarna och allt annat möjligt man kan hålla. Du är fantastisk, men det vet du eller hur. Men även fantastiska människor behöver städ och hjälp när marken gungar. Ingen kan vara stark i all oändlighet. Någonstans måste man tanka också.
Du min starka duktiga Elisabeth - vilken ny ton du fått - mer bestämd och inriktad på en förändring. Bra bra bra - håll kvar dina tankar! Många kramar
Skicka en kommentar