tisdag 10 februari 2009

"Vi är faktiskt...

... fortfarande gifta... än om jag lever som singel!", sa jag till kvinnan jag pratade med igår. Lite obstinat kände jag att jag blev...
Men så är det ju... jag vet... de flesta som inte förlorat sin make, eller maka, till denna sjukdom har svårt att förstå det.
De pratar istället om att hitta en ny, gå vidare i livet, se framåt.... krasst och logiskt.

De förstår inte, att det är jag själv som måste besluta när jag är redo för det...

"Jo, men det finns ju de som väljer att ta ut skilsmässa..." sa hon som svar.

Men... då gav jag bara upp. La obstinatet på hyllan...
För jag förstod ju... det spelade ingen roll vad jag sa.
I hennes perfekta värld så skulle hon bara välja att lämna bort den hon älskar, glömma bort det som varit, ta ut skilsmässa, träffa en ny.... och vips! Så skulle allting vara bra igen... !

......

Sjukskriven för upprepade förluster. Hur låter det? Depressiv episod stod det som diagnos... och att jag vägrat medicinsk behandling vilket skulle försvåra situationen. (Sömnmedicin och antidepressiva.)
Men jag samlar på styrka för att själv ta kontakt med f-kassan. Utan psykofarmaka.
Jag tror ändå på små steg... fast det jag är allra allra mest rädd för... en ny förlust, en ny besvikelse. Jag tror inte att jag fixar det då... men det är en känsla som jag jobbar på.


All min kärlek och längtan till SE varje dag... så svårt.

12 kommentarer:

Diverselådan! sa...

Tyvärr finns det dom som har "slit-och-släng"-tänkande när det gäller relationer och människor. Håller med dig, det ju inte bara att gå vidare "bara sådär". Dessvärre är det ju också så i vårt samhälle att saker och ting ska gå så fort, man får inte ta sig den tid man behöver. Man ska fort ut i produktionen igen vare sig man orkar eller ej.

bollebygdsbo sa...

Vännen.
Har inga ord - bara tankar och känslor.
Kramar om dig i tanken.

Unknown sa...

Det är BRA att du lyssnar INÅT, och tar Dina steg framåt på det sätt som faktiskt är det enda rätta, därför att det är Ditt sätt att hantera ALLT.


VARM KRAM
från Eva

Anonym sa...

Måste le (ursäkta) åt människan du pratat med.Låter som att det är nån gammal klädtrasa hon pratar om. Hon har nog kanske inte upplevt vad äkta kärlek egentligen är.Det är ju faktiskt en underlig sits du befinner dig i.Mitt i livet förlorar du din man fast ändå inte.Det som är viktigt för dig är att få en vardag som inte smärtar ,att få en dräglig tillvaro i praktiska mått mätt så inte det blir också en börda. Jag menar då inte minst ekonomiskt.
Det är starkt av dig att motstå läkarens ide om pillerna.Det är många gånger en enkel väg som kanske senare slår tillbaka.
Det är när man inte kommer ur sin nedstämdhet och den blir djupare som jag kanske tycker att man inte ska tacka nej.För då kan det bryta det negativa som aldrig vill upphöra.
Du kämpar ju på så bra och du är helt inne på rätt tänk.
Många många kramar ewa

Christina sa...

Men hur kan man bara säga så?
Man kan väl inte bara sopa undan en människa som man älskar, så hemskt.

Dina små myrsteg Elisabeth kommer att bli långa kliv en dag bara man tar det lugnt och låter tiden ta hand om det.

Önskar dig och Carolina en skön kväll.
Kram vännen

Anonym sa...

Mmm, ja tyvärr finns sdet såna som inte förstå,,inte kan leva sig in i hur andra kan ha det,,,inte kan fatta att det inte är så lätt att bara rycka på axlarna. Synd, men sant.

Kramar

Anonym sa...

Men hur kan man uttala sig så okänsligt, helt obegripligt.
Jag hade blivit så arg!
Det bevisar ju bara hur lite de förstår...omgivningen som inte varit med...som inte har en aning hur det känns.

Kramar till dig, stå på dig!

Anonym sa...

Det är nog så - alla kan inte förstå. Inte för att de är dummare än andra, utan för att det inte ingår i deras verklighetsbild. Kanske. Eller för att de inte har drabbats av något som givit dem anledning att reflektera? Jag vet inte, men jag vet att man möts av många människor som inte har förmågan att sätta sig in i hur andra väljer, tänker, lever. Det är frustrerande ibland - ofta - men jag börjar bli bättre på att inte låta dem ta min energi. Bättre. Men inte bra. Tack för en bra och intresseväckande blogg.

Musikanta sa...

Hur skulle det se ut om alla tog ut skilsmässa så fort maken/maken blev svårt sjuk? Det vore ju fruktansvärt att veta att den dag jag blir sjuk så blir jag dessutom lämnad av den som jag levt ihop med nästan hela mitt liv... I nöd och lust heter det ju!

Det var mycket tanklöst och dumt sagt av kvinnan, tycker jag, även om hon kanske inte menade så illa...

Bra att du inte tar en massa mediciner. det fördröjer bara "tillfrisknandet" (om man får kalla det så...

Eleonora sa...

Ha det gott du och Carolina, kram

Anonym sa...

Det där var inge vidare prat från den kvinnans sida. Undrar just hur det ser ut i hennes värld. "I nöd och lust." Nu är det nöd hos er. Behövs inte sägas mer för att förstå att så enkelt som att bara överge och gå vidare är det inte.


Du får inte uppta dina tankar med att tänka på om nästa förlust eller besvikelse kommer eller inte kommer. Tankarna styr dig och om du fokuserar på sådant som inte hänt eller kanske aldrig ens kommer att hända, så blir du fast i de tankebanorna. Det som hänt SE kunde du inte förutspå. Det hände ändå. Man kan inte tänka på saker som kanske händer. För de kanske aldrig händer.Du gör av med så mycket energi på sådana tankar. Plåga inte dig själv så. Försök låta bli.
Kramar Nalle

Gisan sa...

Så tanklöst och på gränsen till känslolöst sagt tycker jag. Hur kan man bara "tänka" bort sin älskade när han trots allt lever? Det är nog bland det svåraste jag kan tänka mig. Kramar...