... hade jag tänkt skriva om idag. DEMENS.
Men det går inte.... inte än. Jag har fullt upp med att fokusera och överleva varje dag nu. Till och med att skriva känns svårt.
Vad ska jag skriva om. Elände. Hur vi saknar i varje andetag som måste andas. Hur vi vet att han sitter därborta. Hur han inte längre finns.
Är det så att vi bara låtsas starka.... eller är vi det?
Nej,jag stoppar bort tänket igen. Stenhårt.
Drar ett djupt annat andetag. Ropar till Carolina
att idag blir det städning.
Hon ska gå och fika med kompisen V. Komma ut lite.
Städa... och så glömde jag det viktigaste. Dikten. Den som jag
fick av min vän Bloggblad, då i januari 2008. Då när SE skulle
åka iväg... en dikt som jag håller fast vid... mycket nu.
"Tiden har stannat fast åren de går
i din egen värld
Drömmar och tankar som jag inte når
i din egen värld
Men vad du tänker
och vad du minns
något svar tror jag inte att det finns
Händerna dina är varma och mjuka
och leendet ömt
Men vem du är och vad du heter
det har du glömt
Då håller jag dig
än mera kär
för den som du varit
och den som du är
Att dina tankar
drömmer sig bort
dit jag inte längre
klarar att nå
det har jag svårt att förstå
Då håller jag dig
än mera kär
för den du varit
och den som du är"
(Marianne Bokblad -97)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Du måste ju få skriva om det som är viktigt för dig, även om det är elände, kanske för att det är det som du behöver?
Att ge sig hän åt sin egen önskan är också något bra, att våga sätta ord på det som du vill ha, och behöver ha i ditt liv, men det viktigaste är att du alltid är sann mot dig själv, och gör det som känns bra för dig. Varmaste kramar i regnet!
Du... skriv precis som det är. Det är det bästa. Vara sann mot sig själv.
Men...
jag vet att det kan vara oerhört svårt att skriva just så.
Kraaam!
Hej Där ! Nu tycker jag nog det kan räcka med regn.Jag har drabbats av något slags ryggskott.
Mina rörelser är väldigt försiktiga för jag vet inte när det hugger till. Ska få komma till min kotknackare i morgon i stan och han brukar vara bra på att fixa mig.
Så kvällen blir tämligen lugn här hemma ,måste ju vara i form inför den stundande helgen.
kramis ewa
Synd att du inte kan få höra melodin... den blir mycket finare sjungen.
Det är så svårt, ditt liv, jag skulle önska att du kunde släppa taget och få in glädje i ditt eget liv, men jag vet ju ändå hur det är att ha något som överskuggar allt. Jag har tränat några år mer än du på att koppla bort och liksom leva två olika liv, och för mig funkar det. Jag kan hämta styrka ur de roliga delarna av mitt liv, så att jag står ut med de tråkiga.
Jag hoppas innerligt att du kan hitta ett slags balans och glädjas över det som är bra. SE har det ju trots allt bra.
Du skriver vad du vill, när du vill..
Kramen
Det är Din blogg, Du skriver när Du vill och vad Du vill och OM Du vill.
Jag har gått husmodersskola i Dorotea -66
Kram
Vad cup cakesen såg goda ut! Varje gång jag tänker mej in i hur ni har det så förstår jag inte hur du orkar! Du är nog en stark människa! Det måste man nog vara för att orka leva mitt i det. Men du gör det bra! Jag beundrar ditt mod och din styrka att leva i nuet!STOR och varm kram alltid!
Skicka en kommentar