fredag 26 juni 2009

I logiken...

ligger vetskapen. Som bygger på konsekvenser och erfarenheter av vad man mött i livet.
Känslor bygger inte på logik. De hämtar sitt byggmaterial bland våra sinnen....

I logiken vet jag att SE aldrig någonsin skulle missunna varken mig eller Carolina något... i logiken vet jag att han skämtsamt skulle säga "hörni jänten, försök nu att ha lite roligt... och titta inte på några snygga killar!".... i logiken vet jag att han skulle vilja att vi hade det bra, och inte hade dåligt samvete för honom. Å i samma logik så vet jag också, att antagligen så skulle HAN ha haft ännu mer dåligt samvete för mig... om det varit han som varit frisk, och jag som varit sjuk.

Hur vet jag det? Ja, jag har levt med honom i snart 24 år.... jag har hans kärlek. Den är orubblig, och den förändras inte. Jag har omfamnats av hans omtanke och snällhet. Jag har sett hans strävan för att alltid försöka hjälpa, och finnas till hands... och jag har sett hans förtvivlan när han inte kunnat det.

Så självklart.... självklart vet jag ju att SE aldrig, och neverever skulle missunna oss det minsta... men det är som Carolina brukar säga: "Känslorna de lever sitt eget lilla liv!"

4 kommentarer:

Bloggblad sa...

Inte lätt. Men ingen annan kan styra över livet än man själv. Vad andra tycker och säger spelar ingen roll. Var och en av oss har sin egen kamp.
Jättetrist att få dåligt samvete över att ha roligt.
Stor kram!

trollmor sa...

Kikar in o önskar dig en fin helg.
Hemma igen med lite blandade känslor.Ska jobba idag en stund.
Stor kram ewa

Christer sa...

Ja, känslorna lever verkligen sitt eget liv... Förnuftet säger en sak, men känslorna går ibland åt ett annat håll. Det är nog ofrånkomligt skulle jag tro.

Ha det gott i värmen!

Birgitta sa...

Mycket bra skrivet och forumulerat. För det är just så med känslor och logik... :-)
Härlig blogg du har, hit skall jag komma fler gånger.
Kram Birgitta