söndag 21 juni 2009

Godmorgon, livet....

... tyckte jag var en bra rubrik idag. För lite så känns det... för första gången på mycket, mycket länge! Vaknade med den bärande känslan av de senaste två dagarna... midsommarafton, och midsommardagen. Godmorgon, livet... fanns inte förra året den här tiden... då var det mer som Godnatt, jord... typ.

Förra årets midsommarhelg... då hade han åkt iväg... eller förresten, vilket jag ju vet nu, han åkte aldrig iväg... inte egentligen... han är ju fortfarande kvar här. I varje andetag så är han med oss... i vårt nya nu, i våra minnen, natt och dag, alla timmar och sekunder... han är här med oss! Med oss... fast han ändå, i vårt nya nu måste bo någon annanstans.
Fast i förrgår... när jag pratade med honom så skulle han "nog ta och komma hemåt på en stund". Sa han.

Så det är därför jag hälsar livet med ett godmorgon idag. För hur eländigt och sorgligt svårt det än ter sig nu, så rätt vad det är så bestämmer sig livet också för att bjuda på dess motsats. Omtanke och kärlek i input-form... som bara kommer, som bara ger. Så jag säger godmorgon livet... tack mamma och pappa, tack Ewa, tack Gud.

Midsommarafton...

Den starkaste, och vackraste, bilden jag kommer att bära med mig i mitt minne från den här kvällen är.... ryggen på pappa! När han stod där vid diskbänken och diskade bort all middagsdisk. Jag vet inte varför... men den bilden, och den känslan, etsade sig fast.... och just då borde den nästan ha bränt hål i ryggen på honom. Älskade pappa...
För hur det än är... vi hade inte suttit där någon av oss... varken mamma, Carolina, eller jag om det inte varit för hans omsorg.

Mamma... också ett starkt minne. Som tagit på sig sin finaste tröja... satt där vid köksbordet, i sin specialhöga stol, skrattade åt någe tokigt som pappa tomtade till det med... pratade glatt... med sina ständiga skakningar i både händer och huvudet... viskade med pappa om hur efterrätten skulle serveras... och fick vara den värdinna och arbetsledare hon alltid varit. Älskade lillmamma...

De bjöd på ugnstekt lax med nypotatis och citrondillröra. Till efterrätt bjöds vi på hallonpannacotta med glass och jordgubbar på. Å som "grädde på moset" så fick vi kaffe och melonskivor... En riktig lyxmiddag var det... och underbart gott!
Nä... det blev nog lite fel nu! För grädde på moset var nog den stora påse med lösviktsgodis som morfar hade köpt till Carolina... och som han sa var en "midsommarpresent" till henne. Den påsen.... den omtanken... att han hade stått och plockat ihop en stor påse med "rätt" godis till henne.... det vet jag, det värmde hennes hjärta mer än vilket annat grädde på moset som helst!

Sen skjutsade pappa hem oss...

Från mig, Carolina och SE (fast han bara kunde vara med oss i tanken...), så går ett djupt djupt tack till er, mamma och pappa. Oavsett vad... och oavsett vad morgondagen ska bära med sig... utan er så hade jag nog inte riktigt sagt godmorgon till livet idag. Tack underbara ni...

..........

Midsommardagen får jag skriva om senare... jag ska ta med mig Pontus P på promenad upp till mamma. Jag hörde att de varit ensamma igår...

3 kommentarer:

Vida sa...

Godmorgon livet låter som en härlig start på dagen...

Varm kram

Nina sa...

Låter helt underbart!

Jag sa ju att det var magi i påsen :)

Kraaam

Laila sa...

Jag sitter här allde4les tårögd. Jag känner så för dina rader av tacksamhet till dina föräldrar. TAck och lov för föräldrar som finns där för en! ♥

Godmorgon på dig själv gumman :-)