onsdag 8 juli 2009

Jag är inte så mycket för...

... att skryta. Eller rättare sagt, det finns inte så mycket att skryta över när det gäller mig!
Men min blogg, Carpe Diem, har fått ett diplom från Alzheimerfonden, där det står..." för utomordentligt bra kommunikation om demens och anhörigas situation."

Jag är mycket, mycket ödmjukt tacksam och stolt över de orden. Har något som jag skrivit lagt en kommunikativ platå för, och om, de anhörigas situation, då har varje liten bokstav bildat den viktigaste mening ett skrivande kan ge.... att vara ett stöd för någon annan!!

Då kan man få skryta lite, tycker jag....

..........

I övrigt så är det kaos här. Ja, jag skriver kaos.... för här på Gustav Garvares så behövs det inte så mycket som avviker från det vardagliga för att det ska kännas som kaos. Nu lägger jag inte in någon värdering om det är mycket åt det braiga hållet... eller det dåliga. För det finns både och... men sammanfattningsvis så är det mycket. Små, och stora händelser som tillsammans blir mycket att ha energi och ork för....

.... i förrgårkväll hade jag besök av bloggvännen trollmor. Hon kom med gofika, blomma och, viktigast av allt... sig själv! Bara så där... bara för att... ja, hon kom med en riktig myskväll. Helt underbara människa!

... igår var jag på soc. En lika underbar människa mötte jag där.... en handläggare som nu ska hjälpa mig att få en kontaktperson. Få någon att göra någe kul med. Få någon att hitta sociala vägar med. Få någon.... låter ju hemskt egentligen. Att man är så ensam.... att man måste "få någon"!?

.... imorse var jag hos tandläkaren. Å det skulle ju inte vara så märkvärdigt mycket att skriva om egentligen, men för mig var det STORT! För jag har tandläkarskräck... mycket... och jag hade gruvat gruvat gruvat.... och så hade jag inte ett endaste litet hål!! Å när "notan" slutade på hela 48 kronor för tandläkarbesöket.... ja, då var det en mycket mycket mycket lättad Elisabet som nästan dansade ut därifrån! Pappa, som skjutsat dit mig, bjöd hem mig på fika...

.... å idag har Carolina och jag varit ute med mamma på stan!! Å det.... det är stort! Stort och roligt! För det är länge länge sedan hon har orkat gå på stan... och nu, antagligen med hjälp av den nya medicinen, så "var hon som en ryss" som hon sa! Inte för att jag riktigt kan hålla med i rysstänket, men det var ändå en betydligt piggare mamma än den jag sett den senaste tiden.... och efter lite inköp på Lindex, så bjöd hon på fika på Hedvigs. Tack snälla mamma för en underbar dag... och för att vi fick rå om dig lite!

... å över alltihopa planeringen för Stockholmsresan. Den där fantastiska.... som jag vet, och bestämt att det ska bli! Vi kommer att vara där från onsdag till söndag nästa vecka... och det ska fixas hotell, boende, planeras för Pontus P, packas,.... och tusen andra saker.

.... å det svåra och tunga... ja, det får vara.


Nu är jag helt slut på.... så skrivet blev därefter.

17 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Har du kollat alternativen...

Maila mig!

Kramar vännen :)

Nina sa...

Grattis till diplomet! Verkligen kul att höra om.

Kraaam!

Annela sa...

Du ska skryta mycket och känna doig mycket stolt. Du har med din blogg gjort att många av oss som läser hr förstått vad det handlar om och hur det är att vara anhörig till en demenssjuk.
Grattis till den fina utnämningen!
Kramar, vännen...

Eleonora sa...

Nej men säg inte att du är i Stockholm från onsdag 15 till söndag 19 juli??? Då är jag i Dalarna. Reser 14 och kommer hem 19. Det var det allra tokigaste!

Så fint att din mamma fått ny medicin som tycks hjälpa henne bättre. Vilken fin dag ni hade tillsammans.

Grattis också till att du varit hos tandläkaren. Nu slipper du det på ett år framöver. Själv har jag en visdomstand som måste åtgärdas operativt av en tandkirurg. Inget jag ser fram emot precis.

Och sist men inte minst: Grattis till diplomet från A-fonden! Den utmärkelsen är du värd!

Natti-natti och sov gott.

Lena L sa...

Men grattis, jättegrattis! Fast jag är inte förvånad, det är klart din blogg (och framför allt DU!) ska belönas. Så bra är den och så bra är du på att förmedla dina tankar och dina känslor. Tummen upp! Och ha det jättebra i Stockholm och alltid annars med så klart! :-)

kajsa sa...

Stort grattis! Din blogg borde bli en bok! Tänk så många som känner igen sej och som kan bli trygga med att man kan känna si och så och att det är helt okej!Du skriver så varmt och godhjärtat och förtvivlat om erat liv så det tar i hjärtat varje gång jag läser din blogg. Så fint att ni åxå fick en mysig tur på stan med din mamma./STOR kram

Maggan sa...

Grattis till utmärkelsen. Den är du verkligen väl värd.
Roligt också att du har en massa bra saker omkring dig nu. Jag ville träffa dig och bjuda dig på gofika när vi passerade Umeå, men eftersom jag inte fick något svar på mitt mail, så blev det inte något. Hade inte så gott om tid.
Önskar dig allt gott och att ni får en riktigt mysig Stockholms-vistelse!
Kram, Maggan

Bloggblad sa...

Men det var väl härligt! Grattis till utmärkelsen.

japp sa...

Heej... såå otroligt roligt, stort grattis till dej för utmärkelsen.
Roligt att de uppmärksammat de vi fångats av i ditt skrivand här på bloggen..du har en otrolig ådra att skriva och få oss andra att fångas av det.

Önskar dej såå mycket lycka till med din handledare/kontaktperson du blir tilldelad och att er storstadsresa blir såå underbar som ni önskat.. det blir den såklart säkert.
Ta väl hand om dej å Carolina.. kram på er mången gånger om..kram Helén.

Anonym sa...

Underbara fina Elisabeth..GRATTIS!!

Du berättar så ärligt och utna krusiduller om dig och Carolina som anhöriga om eran situation...

Det är så oerhört viktigt för andra i samma sits att få läsa.. att få känna igen sig.

Det är en av orsakerna till att jag beundrar dig så mycket.
Du är en stark unik förebild för många.. för mig med.

Tack goa du för att du finns!!

Massor med varma kramar till dig och Carolina!

*Kramar om* länge... länge...

Anonym sa...

Grattis! Ingen är värd detta mer än du!
Kram Bodil

Gnällspikar och livsflanörer sa...

Mycket roligt med diplomet!!! Grattis!

Det är viktigt att det finns de som dig, som vågar tala om det som gör ont och sånt som det är svårt att tala om och som de flesta vill gömma sig undan ifrån...

Tack för din underbara kommentar, vännen, det värmer men oxå så läser jag och tänker " Å du starka varma människa, jag som så ofta kommer till dig för att hämta styrka, för att få perspektiv och kunna sansa mig". Det hoppas jag att du vet om!

Stor kram med extra mycket guldströssel så att det räcker på hela er resa, jag hoppas på att vädret hinner slå om för er så att ni får se Staden ifrån sin allra bästa sida.

ps. avundas din tandläkarnota:)))

Vida sa...

Grattis till utmärkelsen, den är du verkligen värd!!!

Kramen

mossfolk sa...

Grattis! Klart att du har rätt att skryta. Med den här bloggen har troligtvis många nickat igenkännande och andra ökat sin förståelse runt att vara anhörig till någon som blivit dement.

Och så mycket positivt just nu!

Elisabeth sa...

Till alla: "Men hur ska nånsin kunna tacka..." tror jag det är Askungen säger till alla de små djuren som hjälper henne med balklänningen... och jag säger detsamma till er... hur ska jag nånsin kunna tacka er?

För era kommentarer... jag har tagit emot dem... leende... känt värmen... fått svälja... rodnat... och över alltihopa känt denna så otroligt stora ödmjukhet inför hur ni kan skriva så fint till mig!

Tack, underbara vänner!!

Lena sa...

GRATTIS, å HURRA, till uppmärksamheten från Alz-föreningen. Jag har ju alltid sagt att du är fantastisk som orkar delge oss andra, att dina ord behövs. Du har verkligen fått oss andra att förstå och begripa, i alla fall begripa lite av vad som händer i en familj där
djävulssjukdomen krossar allt i sin väg..... Så jag säger bara tack. Å bamsekram.

annebelle sa...

Grattis till utmärkelsen! Så fantastiskt rätt den medaljen utdelades, precis där den hör hemma. Hoppas ni har det underbart i Stan.