Åhhh vad jag unnar dig denna resa. Du om någon är verkligen värd det. Blev så glad och varm sv din superfina kommentar hos mig. Du e för go!!! Skriver inte så ofta hos diglängre men jag är inne och läser desto oftare. stor kram vännen
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Svälj och njut. Kram
Bara njut, det är ni verkligen värda!
Kram Bodil
Åhhh vad jag unnar dig denna resa. Du om någon är verkligen värd det.
Blev så glad och varm sv din superfina kommentar hos mig. Du e för go!!! Skriver inte så ofta hos diglängre men jag är inne och läser desto oftare.
stor kram vännen
Skicka en kommentar