söndag 9 augusti 2009

Bitterkajsa...

... brukar hälsa på här ibland. Hon är en sådan där otrevlig liten sak, som bjuder in sig själv precis när det passar. Som tur är så stannar hon inte så länge... jag brukar få henne att förstå att hennes uppdykande inte är välkommet... och hon försvinner samma väg som hon kom.

Men jag tycker inte om henne.... inte alls. Som nu senast.. igår kväll tror jag det var... när hon kom dragande med hur erbarmerligt svårt livet var... och varför just hon hade drabbats.. och värst av allt... hon visste nästan säkert att livet också i fortsättningen skulle bli så erbarmerligt och svårt.

Ja, men.... blir man lite less eller???

Vilken människa till och vara bitter på livet! Herrejösses, det måste väl ha funnits massor med braigt i livet också, eller? Under snart 49 år så måste hon väl ha fått mycket som skulle få henne att se lite mindre eländigt på tillvaron just nu, tycker jag.

Som en egen gubbe, två underbara barn, ett gult café Gärdes, två snälla föräldrar, en underbar mormor, en härlig farfar, ha armar och ben i behåll, sett solen varje morgon.... ja, och så.

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt till henne detta... och ändå kommer hon hela tiden tillbaka! Jag har också försökt säga till henne att om hon bara försöker, mitt i det svåra, att hålla fast vid det braiga som finns och fanns.. så behöver hon egentligen inte alls komma hit mer.
Men... hon är lite trög i det fallet! Det kommer nog att ta lite tid...

..........

Igår tog jag och Carolina en promenad upp till mamma och pappa. De bjöd på gott fika, och vi satt där en bra stund. Å Carolina tycker det är roligt med morfar... "ja, men han skojar jämt om allting... mormor och du är mer som ska prata om allting" sa hon idag. Hon har nog rätt i det...
Idag kom de till oss istället. På fika - med fika. För de hade både bröd och annat med sig. Tack snälla snälla ni...

I övrigt så har det varit som vanligt.... Carolina och jag i helgen.

Jo, just det... min syster kom idag förbi som hastigast. Hon var på väg upp till mamma och pappa som varit hundvakt i helgen igen.

Ikväll ska vi festa på macka och se på Poirot.

6 kommentarer:

Maggan sa...

Tack snälla Elisabeth för kommentaren nyss angående en vän som är svårt sjuk. Jag tycker livet är så orättvist ibland. Tänker ofta på dig också och förstår visst att Bitterkajsa kan titta fram ibland. Men du är modig som motarbetar henne.

Varm kram till dig också!

Nina sa...

Ja, den där Bitterkajsa är en besvärlig en... rätt som det är står hon där och gnäller. Kan inte fatta hur hon bara knatar fram... :)

Kraaam på dig!

Birgitta sa...

Tack snälla för dina fina kommentarer :-) Du är en vacker människa du med. Vi har alla våra sidor som vi inte gillar, men det gäller att plocka fram det vackra och fina i oss.

Bitterkajsa kommer och går i oss alla, men det bästa är att försöka ignorera henne. Kanske bjuda henne på glädje och kärlek emellanåt.

Ha nu en fin fin kväll min vän.
Kram Birgitta

Samtal från min trädgård sa...

Vad jag tycker, att du är klok, som kan se, att det är just Bitterkajsa, som tittar fram. Att du vet, att det inte är ditt riktiga jag, som säger och gör på det viset.
Ha' en riktig god måndag!

Ancan sa...

Bitterkaisor har vi nog allihopa i vår omgivning.
Man får bara "sk*ta" i deras gnäll, och tyckla lite synd om dom som ska leva med gnället och "tycka synd omet" dygnet runt, året om.
Vi andra behöver ju bara stå ut ngn gång emellanåt...

Kram till dig . som vanligt!

Anonym sa...

Den där Bitterkajsa är riktigt jobbig, hon kommer med jämna mellanrum till mig också.
Hur jag än försöker så naglar hon sig fast med sitt självömkande gnäll.
Ibland är hon borta ett bra tag, ibland kommer hon oftare än jag vill.
Det är en lättnad när hon reser!
Kram på dig!