lördag 15 augusti 2009

En snäll dag...

måste jag skriva. För alla dagar och stunder som bjuder på tillfällen att slippa tänka på svårt och ensamt, de kan bara betecknas som snälla.

Först ringde tomten på dörren. Jag brukar kalla min pappa det emellanåt... tomten, som kommer uppdykande som gubben ur lådan, med både det ena och det andra.
Idag kom han med en kasse fylld med mat.
Å det... det är så svårt... för hur oändligt tacksam jag än blir... sådär så jag känner klumpen i halsen... och tycker att mitt tack låter så futtigt... så skäms jag också. Det är inte så här det ska vara.... det är inte det! Det ska ju vara tvärtom... jag som ska hjälpa dem.
Men jag har ingenting att komma med... ingenting alls nu. Det är svårt.

Sen ringde tomtemor... det vill säga mamma då. Frågade om inte Carolina och jag ville följa med ner på stan och "bara komma ut lite".
"Jo, men jättegärna!" svarade jag.
Så tillsammans med mamma och pappa så åkte vi ner på stan. Gick och strosade en stund, tills mamma kom på att hon var fikasugen.... och då bjöd pappa på goda mackor och kaffe på "Hedvigs hörna".
Sen gick vi på Hemtex och tittade lite... och det, det blev någe stort för mig. För mamma köpte ett överkast! Ja, det låter väl kanske inte så speciellt märkvärdigt att skriva om, men för mig var det så himla roligt... att hon, för en gångs skull, köpte något till sig själv! För ärligt... oftast så brukar hon fråga: "Elisabeth, finns det ingenting som du vill ha?"
Så för mig blev det en glädje att se henne... med sitt nya fynd under armen. Jag vill att hon ska ha snyggt och fint...
.... och ännu mera stort blev det! Pappa, som nog aldrig varit på Hemtex i hela sitt liv, hittade en tvålpump som han tyckte var snygg. Å köpte den.
Ja, det var verkligen bara... ja, jag hittar inte orden riktigt... men det var riktigt riktigt roligt att gå med sin mamma och pappa på Hemtex idag!

Sen... känslan fanns ju här också.... det skulle ju vara jag som kom med roligt till dom... inte tvärtom.
Men tack snälla mamma och pappa... för att ni gjorde det här till en snälldag för oss. Tack!

..........

Nu ska jag dippa en stund på soffan, tror jag.

6 kommentarer:

Samtal från min trädgård sa...

Du behöver snälla dagar och det vet dina föräldrar. Men jag förstår dilemmat, att det är åt fel håll, men när du väl har tankat och orkar igen, så går det ju att ge tillbaka. Men först måste du tanka fullt, även om det tar ett bra tag.
Kram.

Maj Korner sa...

Glöm inte att det är en glädje att ge också. Så att du tar emot blir alltså en glädje för dem och det är väl himla bra!

Eleonora sa...

Det var en trevlig och mysig dag Carro och du fick tillsammans med mor och far. Att dom är så snälla och generösa mot dig ska väl inte ge dig känslan av att det är du som ska vara sådan mot dem!! Som förälder älskar man ju att ge till sitt barn, även om barnet är i din ålder. Om du tänker efter så ger du nog dina föräldrar bra mycket av omtänksamhet och hjälp. Det behöver ju inte hanla om fysiska saker utan om närvaro och omtanke. Det visar ju du! Det är värdefullt. Hoppas du får en skön söndag. Promenad i parken kanske?

Kramisar till er båda

Annela sa...

Så skönt för er att ha dina föräldrar, som är så snälla och omtänksamma. Att ta emot gåvor kan vara svårare än att ge, men när det kommer från hjärtat så är det lättare. Såna snälldagar behöver man många.
Kramar,vännen....

Nilla sa...

hej

Vilka underbara föräldrar Du har, dom vill se dig glad och den här dagen när ni var ute och gick i affärer så var säkert dina föräldrar, Carolina och Du lika glada för den här trevliga stunden som Ni hade tillsammans. Jag tycker inte Du behöver ha dåligt samvete för något, alla ger Ni lika mycket till varandra genom att finnas där för varandra och ha trevligt tillsammans.

Kram
Nilla

Elisabeth sa...

Samtal från min trädgård: Tack snälla, du förstår precis. Å du har helt rätt... tanka fullt... men nu måste jag leta upp en ny "bensinstation". Inte helt lätt. Varm kram..

Maj Korner: Ja,att ge glädje är den största gåvan av dem alla... hur den än ges. Så det var ett klokt tänk du hade. Varm kram..

Eleonora: Nej, men jag tycker ändå att det borde vara lite tvärtom nu... mer naturligt kanske. Så har det ju varit... ja, du vet. Någon promenad i parken blev det inte, min vän... det regnade och blåste kalla höstvindar här igår. Men idag kanske... idag lyser solen. Varm kram..

Annela: Jo, det är skönt att ha snälla och omtänksamma föräldrar. Jag är tacksam för det... och visst är det väl så, oavsett om man ger eller får... att det ska komma från hjärtat. Du har alldeles rätt, min vän. Varm kram..

Nilla: Tack... och ja, vi hade en riktigt trevlig och rolig stund tillsammans. En sådan input-stund som man egentligen skulle behöva många många fler av nu... Varm kram..