onsdag 6 januari 2010

Jag sitter ensam...



vid brasans sken, och känner värmen som omsluter mig.

Nej, nu halvljög jag allt... för inte är det mycket till värme som kommer från en fuskbrasa i teverutan!! Men ändå... den sprider lite värme med sitt knastrande, och sin vackra bakgrundsmusik... och mer kan man väl inte begära av en trettondag?
Å inte är jag särskilt ensam heller.... Carolina kom precis och satte sig här... "mamma, det är så mysigt här inne"!
Vi har ätit julskinka och potatis till middag... dukat fint, med tända ljus och fina glas. Ikväll väntar kladdkaka och vispgrädde tillsammans med Soldat Bom från Fredriksdalsteatern.
Så det blir en bra trettondag... omsluten av värmen ändå!
..........
Imorse ringde mamma... "ja, klä på dig nu... om 10 minuter kommer pappa... så kan han skjutsa dig och handla" sa hon. Bestämt.
Jag försökte protestera... nog för att det är nästan 22 grader kallt här... men inte längre än det är till vårat lill-coop så kunde jag väl gå... både tänkte, och sa jag.
Men hon var bestämd...
Å när pappa kom så var det inte till vårat lill-coop han körde... utan till stora Coop Forum på Ersboda. "Ja, men det spelar ju ingen roll tänkte jag... kunde vara kul att handla där en gång... det var länge sedan nu... o kanske blir det lite billigare... o jag skulle ju bara köpa mjölk och toalettpapper så..." tänkte jag.
"Ja, här... nu köper du mat till dig och Carolina... och så pratar vi inte mer om det..." sa han i samma ögonblick och andetag som han dök upp bredvid mig. Jag hade stått och väntat på honom... han skulle ta ut pengar... jag fixa kundvagnen... och nu stod jag bara där... och såg hans utsträckta hand med pengarna i.
Å då... ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här... å utan att känna klumpen i halsen igen... å först tänkte jag protestera... men så kände jag... och visste ju... hur mycket mat jag skulle kunna köpa med mig hem. Såg liksom framför mig hur jag komma hem till Carolina... visa upp all mat... se hennes glädje... se maten i kylskåpet... ha mjölk till kaffet igen.. och framför allt veta att vi skulle kunna ha lite extra mysfika ikväll.
Ja, men... å just nu kan jag bara skriva tack!! Tack för att ni förstod... tack snälla! Å nu skriver jag inte mer om det... för då börjar jag bara gråta. Tack Gud för att du hörde...
Den värmen omsluter mig också nu...

12 kommentarer:

Unknown sa...

Så underbart.... påminner mig om ett ord från bibeln som säger " Redan innan bönen kom från dina läppar så sände jag ditt bönesvar"
ha en skön kväll
kram Ingela

Ruta Ett sa...

Men så underbar överraskning - man kan bara vara tacksam och ödmjukt ta emot när man får sådana erbjudanden. Hoppas att kvällen också blev underbar.
Kramar, vännen...

trollmor sa...

Låter som du har haft en ganska bra helg.Men nog kunde det få vara lite mildare ute.
Må så gott
ewa

Lena sa...

Åh, vilka underbara föräldrar!!! Blir alldeles rörd...

~ Lena ~
(Har nyligen startat en ny blogg, och hoppas det är ok att jag länkar till dig.)

Tussegumman sa...

Så snäll han är din pappa. Han ser ditt behov och hjälper dig. Skönt att du fick hjälp med handling och slapp släpa på påsarna själv. Jag gläds med dig att du har haft det bra och njutit av god mat med tända ljus med Carolina. Önskar dig allt gott min vän! Många kramar från Tussegumman

Anonym sa...

Läste dina ord "så lite vi har, så gott vi mår".
Tack!

Eleonora sa...

En sådan dvd-skiva har jag också och den är riktigt mysig tycker jag. Med brasknaster och allt.

Klart ni har mysigt hemma hos er. Det brukar alltid barnen tycka och speciellt då man tänder ljus och kanske fixar litet gott te.

Men du har ju en för gullig pappa som kommer med bilen och hämtar upp dig till matshopping. Och så omtänksamt av honom och mamma att tänka på att du behövde handla litet extra mat. Gulligt!

Tänk att ni har så kallt! Här hos mig är det -8 idag när jag gick och handlade. Det var bara behagligt för det blåste inte alls.

Idag har jag haft en sjuk tonåring här som sovit över och som jag pysslat med. Hon ville så gärna komma till mormor och klart att jag sa JA. Därför har dagen gått och jag har inte kommit igång med mitt mail till dig, men det kommer - jag lovar!

Nu är det sent, barnbarnet har åter gått hem till sitt och jag känner att sängläge är det bästa just nu för mig. Säger därför sov gott och vi hörs snart igen. Kram

Anonym sa...

Å så fint och ja, det kan ju vara svårt att ta emot, men om man inte har så ger man inte, så brukar jag tänka när mamma sticker åt mig pengar fortfarande efter alla år..och för mig är det lite extra när det har varit tuffa år, förhoppningsvis kan jag ge tillbaks en dag i form av annat hon behöver just då.

Självklart vill jag att du hänger med, och du får adressen till dig.. kramar Di

ps..himla fint skrivet om SE som liten! Du kan du! kramis

Elisabeth sa...

iNGELA: Ja, att Gud hör bön, det är jag övertygad om... sen att det inte blir riktigt som jag har tänkt mig alla gånger.. då får man lita till att någon annan vet bättre. Men den här gången hade både avsändare och mottagare en klar kommunikation, om man säger så! Å det var verkligen underbart, och välbehövligt... Kram..

rUTA ETT: Ja, visst var det en överraskning, min vän! Å precis som du säger... man kan bara vara tacksam då! Men det är alltid så mycket lättare att ge, än att ta emot... åteminstone för mig. Kram..

tROLLMOR: Ja, det har varit en bra helg. Inte bäst... men bra. Kylan är väl på tillbakagång nu, eller? Kram..

lENA: Ja, jag blev också rörd av deras omtänksamhet...
Självklart är det ok att du länkar... och jag ska hälsa på dig i din nya blogg! Ska också komma ihåg att ändra i min blogglista.. Kram..

tUSSEGUMMAN: Ja, han var väldigt snäll, och jag blev mycket glad! Sen gissar jag ju att även mamma hade sitt finger med i spelet...
Din omtanke om oss är fantastisk, min vän...och bärande! Tack snälla... Kram..

lJUSETS KRIGARINNA: Åh, det var så lite så... tack du, för dina ord här! Min mormor var ett föredöme på så sätt... hon hade det så smått med allt, och ändå var hon alltid alltid så himla nöjd och tacksam över att hon hade just detta lilla.
Jag försöker att se det så också... Kram..

eLEONORA: Ja, det var både gulligt och omtänksamt! Sådant man spar i hjärtat! Så roligt för dig, än om det nu var under lite tråkiga omständigheter, att du fick ha "din" tonåring hemma hos dig, och pyssla om lite! Så jag förstår om du var lite slut på sen, min vän. Kram..

aNONYM DI: Ja,min vän.. man blir väldigt ödmjuk när det är skralt i kassan...! Men som du också säger... jag hoppas att jag kan ge tillbaka på någe sätt till alla dem som funnits där för mig i tider av svårt. Å det är inte svårt att skriva om SE... det är aldrig svårt att skriva om kärlek... bara när den fattas en! Kram..

Anonym sa...

vilka snälla föräldrar, den shoppingturen var dig väl förunnat. var tacksam o ta emot, de vill hjälpa till.
kram o kämpa på!
Styrkekramar fr en för dig okänd Veronica

fideli sa...

Kära du, jag har inte kommenterat här på länge, orken har inte funnits men jag kikar in då och då. Om du visste hur detta inlägga väckte minnen hos mig. Ont gör det samtidigt som glädjen över de få människor som förstår dyker upp. Minns en jul, jag utstämplad, arbetslös och totalt pank. Maten hade jag lyckats fixa, jag minns inte hur, men julklappar var inte att tänka på. Socialen sa nej, det var inte nödvändigt enligt dom och yngste sonen var bara tio år, tjejerna tonåringar och min panik fullständigt, så fullständig att jag till och med funderade på något som gick att sälja,...mig själv. Men dithän kom jag inte tack o lov. Min moder köpte julklappar och sa att dom var från mig, och hon köpte godis till barnen och det blev jul i alla fall. Den smärtan o sorgen glömmer jag aldrig och inte heller glömmer jag gåvan, den ovärderliga gåvan.
precis som du vill jag också ge och precis som du har inte heller jag råd... men en dag...en dag då kanske också jag kan.
Varma kramar till dig, du som kämpar som jag/fideli

Elisabeth sa...

fIDELI: Åh, jag känner klumpen i halsen när jag läser dina rader... alltför väl så förstår jag precis! Jag vet hur du kämpar... och jag skulle väl kunna ge precis vad som helst just nu för att kunna hjälpa dig med precis vad som helst som du behövde!
Men vi SKA hålla fast vid tänket... en dag så vänder det!! Klyschigt, ja, jag vet... men jag tror också att man kan förändra mycket mycket med tankens kraft... och än om det inte blir tvärljust på en gång, så... trägen vinner! Jag tror, och sätter min förhoppning till det... stenhårt! Var rädd om dig... du är så så värd att få må bra nu, min vän! Kram..