onsdag 27 januari 2010

Jag vill inte gå ut idag...


(Sommaren på Himlastigen 2006 el. 2007)

... varken på hundpromenad, eller till Arbetsförmedlingen. Jag vill helst krypa ner i sängen igen... dra täcket över huvudet, så jag slipper höra hur det stormar ute!

Men det funkar ju inte... så jag plockar fram en sommarbild... sätter på kaffepannan för påtår... drar ett djupt andetag... och försöker därigenom mobilisera fram lite gåut-mod!



Tillägg: När jag viker upp persiennerna, och tittar ut genom fönstret, så ser jag en flock med fåglar som flyger förbi. De håller ihop ändå... flyger tillsammans... fastän det stormar så, tänker jag. Det är märkligt... och jag känner.... en sorts vemod.

5 kommentarer:

Tina sa...

Hej vännen!!
Ja, djur i största almänhet vet hur det är att stötta & hålla ihop med varandra.. värre kan det va med oss människor..tyvärr!!

Hoppas att du känner dig bättre till mods & att du får en bra dag trots det jobbiga vädret! Va rädd om dig.. finns bara en av dig... dig vill jag ej mista!!
Kram Tina från bloggen
* Livet är här & nu *

Ruta Ett sa...

Här tjuter det också och snöar och Shiva provade en tass på balkongen, men bestämde sig för att det fick vara.
Fåglar är i flock (ja, inte alla) precis som vi. Det där med att ensam är stark är inte sant. Vi behöver varandra och en flock, även om den är liten.
Stor, sommarvarm kram...

Eleonora sa...

Jag förstår till fullo. Vem vill gå ut i detta väder. Bara de som måste kanske. Jag oroar mig för mina barn. En är på väg från Blekinge i bil till Dalarna och den andra är på flyg Helsingfors-Sthlm. Snart kan jag ringa och höra att allt har gått bra för dem.

Jag hoppas på värme och sol snart men jag lär nog hoppas förgäves. Vi ska ju igenom februari först och mars och .... blääää

Vi ses i igloon - kram på dig!

UllaMona sa...

Du har en liten utmaning från mig....när du kryper fram under täcket.
Kram

Elisabeth sa...

tINA: Ja, det var också så jag tänkte... därav vemodskänslan! Ja, det här med att känna sig bättre till mods.. det är verkligen som en liten berg-och dalbana... ena dagen, eller stunden, går det riktigt bra... och i nästa går det inte alls. Men jag tror det är så för de flesta som försöker ta sig igenom, och upp igen.. det haltar ibland. Var rädd om dig du också, min vän! Å jag känner bara en Tina, med änglastatus... du... och som jag verkligen inte vill mista! Kram..

rUTA ETT: Jag tror att katter är mer väderklok än hundar! Pontus P, han blir som en liten valp så fort det blir busväder... och har inget vett alls!!
Nej, att man som ensam är stark, det är bara en myt som någon som aldrig har varit verkligen ensam hittat på! För det är i tider av ensamhet som vi, precis som du säger, behöver varandra! Kram..

eLEONORA: Min vän... jag förstår din oro så väl. När man har någon kär ute på resa i sådant här eländesväder, då har man tankarna hos dem. Men jag kan slå vad med dig... bättre väder kommer!! Frågan är bara NÄR?? Så från en iglookoja till en annan... Kram..

uLLAMONA: Tittar in hos dig imorgon, min vän. OM jag inte har krupit tillbaka under täcket igen... Kram..