eWA: Tack, min kära vän! Jag läser alltid alla kommentarer jag får... och ser alla ord som gåvor som bär. Bär mer än vad många skulle tro... (Sen finns det ju alltid de anonyma kommentarerna... de som bara vill vara elaka... men de är inga gåvor precis, utan bara trista småbarnstilltag.) Fast än det tar lite tid, så försöker jag också att svara på de kommentarer jag får (ja, förutom de anonyma förstås... som bara lämnas ad acta), men det beror ofta lite på hur dagsformen är, och hur jag orkar. Det är lite mycket just nu... men jag vill att du ska veta att jag blir oerhört glad över din omtanke, min vän! Varm kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Vill bara önska dej en fin helg.
Kramar från
Ewa
eWA: Tack, min kära vän! Jag läser alltid alla kommentarer jag får... och ser alla ord som gåvor som bär. Bär mer än vad många skulle tro...
(Sen finns det ju alltid de anonyma kommentarerna... de som bara vill vara elaka... men de är inga gåvor precis, utan bara trista småbarnstilltag.)
Fast än det tar lite tid, så försöker jag också att svara på de kommentarer jag får (ja, förutom de anonyma förstås... som bara lämnas ad acta), men det beror ofta lite på hur dagsformen är, och hur jag orkar. Det är lite mycket just nu... men jag vill att du ska veta att jag blir oerhört glad över din omtanke, min vän! Varm kram..
Skicka en kommentar