Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Håller med dig, jag får nog själv tända ljus här snart för regnet är på G... KRAM
Va mysigt - att få frukosten serverad, en flämtande låga och hopp om en god dag. Kram till er båda!
rENÉE: Ja, ljus ger ljus.. så är det! Hoppas du klarade dig undan regnet! Varm kram..
eLEONORA: Ja, man kan ordna mys med små medel... och med varje ny dag så följer ju också nytt hopp. Varm kram..
Skicka en kommentar