eWA: Hej på dig själv, vännen... ja, som du kanske läst så följde jag med. Å jag är så ödmjukt tacksam till alla de som gjorde det möjligt... att få "tanka mina batterier! Sen tror jag att alla behöver få tanka sina batterier, för livet blir så mycket lättare att befinna sig i då. Jag tror du håller med mig? Varm kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Hej vännen,
hoppas du följde med till havet...Du behöver få "tanka dina batterier" med positiva intryck du me !!!
Massor av kramar från
Ewa
eWA: Hej på dig själv, vännen... ja, som du kanske läst så följde jag med. Å jag är så ödmjukt tacksam till alla de som gjorde det möjligt... att få "tanka mina batterier! Sen tror jag att alla behöver få tanka sina batterier, för livet blir så mycket lättare att befinna sig i då. Jag tror du håller med mig? Varm kram..
Skicka en kommentar