... för annars går det inte. Punkt och slut.
I varje vaken stund och medveten minut.
Jag fick höra att Sven-Erik blivit skjutsad i rullstol senast man hade sånguppträdande på boendet. Pappa var där och spelade... och mitt i där någonstans så kände pappa en kort sekund av igenkännande i Sven-Eriks ögon. Men sen så... ja, sen så var det inte mer.
Jag ser hur trött mamma är, och hur hennes värld krymer allt mer. Oron finns där... än om jag har sagt till henne att hon ska leva tills hon är 92. Minst!
Punkt och slut. För jag ska ju ordna den bästa av jular... oavsett vad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tankar och kramar <3
mARJATTA: Tack snälla vän! Varm kram..
Tänker på er o hoppas ni slipper dumma kommentarer Ni har varandra o verkar ha det såå mysigt Massa kramar till er båda
aNONYM: Tack snälla för dina omtänksamma rader! Att ordna mys och vara tillsammans nu är det som bär varje dag. Varm kram..
Skicka en kommentar