torsdag 6 september 2012

Idag är det två månader sen...

... kom jag att tänka på nyss. Två månader sedan mamma somnade in.
Fast det var ju (fortfarande och för att det ska gå) en annan mamma...

Jag går och funderar på det här med styrka. Vad är det som gör att
människor ändå orkar med? Små saker. Stora saker. Vad?
Jag ska skriva om det... men just nu håller jag på att samla på mig
just det... styrka. Fast jag har ju en hel del redan..

Igår pratade jag med Sjöjungfrun. Om Sven-Erik.
"Han är lite trött idag, men just nu sitter han och äter" sa killen jag pratade med.

En dag i taget.

4 kommentarer:

Himmel och Plättar sa...

Jag tror att vissa människor är födda med en grundstyrka sedan gäller det att förvalta och fylla på sina styrkedepåer med vad man kan. Små vänskapsbevis, en solig dag eller ett vänligt ord på vägen.

Jag hoppas du får en solig dag i dag.

Karina

Elisabeth sa...

hIMMEL OCH PLÄTTAR: Tack för din fina kommentar.. så klokt skrivet... och den bär ikväll. Tack snälla..

Di sa...

Jag tror att de som är starka orkar för att det behövs, som du behövs för dig själv och för de som du bär i vardagen... Du är stark och svag däremellan precis så som själva livet är...och därför orkar du när du måste. Styrkekramar till dig och solsken må lysa över dig<3

Elisabeth sa...

dI: Tack, min vän! I all riktig styrka så ligger också modet att våga vara svag... jag jobbar på det! Du är också stark... vet jag! Varm kram..