torsdag 6 september 2012

Jag har pratat med ortopedläkaren ikväll...

... om Sven-Erik.

I eftermiddag ringde sköterskan från Sjöjungfrun. Hon berättade, på min telefonsvarare, att Sven-Erik ramlat på toaletten i går morse, och idag, ända sen morgonen, så hade de märkt att han inte ville/kunde stödja på sitt ena ben.  Nu var han på väg med ambulans till akuten.

Jag ringde boendet, och pratade med "Ulla",  vår kontaktperson, och min livlina,  på boendet. Hon berättade....

.... och precis nu, mitt i skrivet, så ringer ortopedläkaren igen (tänk om alla läkare vore så?) bara för att berätta att de inte har hittat någe på vare sig röntgen av skelett eller på skiktröntgen. Men han är mycket trött, och har också haft "frånvaro-attacker" ... med stora pupiller och någon form av epilepsianfall. Har svimmat. Kanske en försämring av hans grundsjukdom.   sa hon. Nu höll neuro-läkaren på att undersöka honom... och mest troligt åker han tillbaka till boendet... till tryggheten... redan ikväll.

Hon sa också, den mycket mycket fina och förstående läkaren: "Vilket trauma det här måste vara för er...  ingen som själv gått igenom nåt sånt här förstår hur svårt det är." Det kändes som en bekräftelse på... eller rättare sagt... jag blev bara så tacksam över att hon sa det... att hon förstod.

Skrivet rätt upp och ner just nu... och jag är ledsen... och har dåligt samvete för att jag inte orkar finnas där med honom just nu.

4 kommentarer:

Anonym sa...

En stor jättebamsekram till dig från Åsa <3

Ruta Ett sa...

Usch, så tråkiga besked. Men det är ändå skönt att du har Ulla, som vet hur det är och som verkligen kan vara ett stöd.
Jag tänker på er och skickar bamsekramar...

Gen sa...

Hej
Tänker på er Tur att ni har varandra Kram

Elisabeth sa...

åSA: Tack snälla du! Å jag kramar tillbaka. Varm kram..

rUTA ETT: Tack, snälla! Ja, och jag är rätt säker på att det bara är en förvarning på vad som komma ska... vi vet ju, både du och jag. Utan Ulla, och de andra på Sjöjungfruns demensboende så skulle det här INTE ha gått! Varm kram..

gEN: Tack snälla! Ja, visst är det tur att vi har varandra.. och i det, vilket är viktigast, att Carolina har mig. Varm kram..