... kan man se ett ljus.
Något att ta med hem sen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En dagbok för livet
Min mailadress
Om mig
- Elisabeth
- Tjej och mamma på snart 50 år... Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum... Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
Byggstenar i mitt liv
- Små och stora tänk (41)
- Talar till mitt hjärta (91)
Bloggarkiv
-
▼
2012
(336)
-
▼
september
(22)
- Men glädjen....
- Just nu ville jag skriva om sorg...
- På en hundpromenad...
- 8 bitar godis...
- Inläggets rubrik...
- För vissa människor...
- Att vara modig och stark...
- Sent igår kväll...
- Jul med Ernst...
- Mina dagar...
- Astrid skriver om 'pys i själen'...
- Vi har redan planerat...
- Varmt ljus på kall höstbild...
- Vi har...
- Liv x 2...
- Ingenting...
- Det här är nog det svåraste...
- Minnen när man sitter på youtube...
- Ett vackert hjärta...
- ... och nu ringde neurologöverläkaren.
- Jag har pratat med ortopedläkaren ikväll...
- Idag är det två månader sen...
-
▼
september
(22)
Mina länkar
- ALZHEIMERFONDEN
- Belenas hem på nätet
- Bloggblad
- Christina
- Det stora i det lilla
- Di The Queen
- Essemias värld
- Hallongränd 4
- Hjärtebarnsmamma
- Kicki
- Lantluft
- Maggans blogg
- Marskatten
- Min dotters blogg...
- Musikanta
- Nina
- Plommenad
- Ruta Ett
- Tokiga tankar / allvarliga funderingar
- Trollmor
- Trolltyg och Änglaströssel
- Tussegumman
- chaos
- gnällspikar och livsflanörer
- isa bloggar
- the adventure for life
- ullamonas blogg
4 kommentarer:
I varje mörker finns det alltid ett litet ljus. Det gäller bara att hitta det... Kram!
rENÉE: Precis så är det... och ibland får man bara anstränga sig lite mer för att hitta.. och hålla fast vid det. Varm kram..
Det var en vacker ljusglimt du såg. Å tänk på att du ändå såg den! Hur många hade bara gått förbi den utan att se och känna den... ♥
lAILA: Ja, men kanske är det så att vi söker ljuset som mest när det går som tyngst... sådant där som ger bärkraft. För mig såg den lilla ljusglimten ut som en ängel - och jag tänkte på mamma. Tack, min vän. Varm kram..
Skicka en kommentar