tisdag 26 maj 2009

"Café Gärdes"....



... har du varit där någongång? Nej, jag tror inte det... men kanske har du varit på andra "caféer" i ditt liv, där trygghet och glädje serverats på stora fat, och koppen har varit fylld med både lycka och skratt. Koppen och fatet som du sedan fått med dig... och idag bevarar som ett av dina dyrbaraste minnen.

Mitt "café Gärdes" ligger bara en liten bit härifrån, på Gärdesvägen 26. Ett litet gult barnrikehus som byggdes av min morfar och min mormor 1943. En stor del av min uppväxt tillbringade jag där... bland mormors vinbärsbuskar, på gungan mellan björkarna, i bäddsoffan med mormor, vid köksbordet fantiserandes om molngubbarna på himlen, lekande med Kvarten (mormors hund), springa olovandes till Hagaparken.... och alltid, alltid fanns mormors kaffehurra på spisen. Den som hon ställt lite sådär på sidan... på halva plattan... så att den skulle vara redo när någon knackade på dörren... och det gjorde det ofta. "Café Gärdes" föddes där.... och jag fick med mig, varje gång jag var tvungen att åka därifrån, den största koppen, och det största fatet, med den mest bärande trygghet och kärlek som ett barn, och sedan en tonåring kan få. Mitt café Gärdes, med de tryggaste minnena...

Mitt "café Gärdes" övertogs 1985 av min älskade morbror T. Mormor hade då bjudit på sin sista kaffekopp... eller som jag tänkte, nu fick hon bjuda på himlakaffe istället. Å min morbror axlade cafétänket med den äran... och många är väl de kaffekoppar som jag blev bjuden på hos honom... både bokstavligen och på andra sätt. Många är också de gånger Carolina och jag satt där ute på bron och fikade... och ofta dök det också upp fler gäster där på den lilla gula gården. Mitt café Gärdes, med de finaste minnena...

Mitt "café Gärdes" blev mitt 1998. Mitt. Mitt och Sven-Eriks. En av de vackraste gåvor livet bjöd mig... och jag kände det som att komma hem igen. Det kändes som en stor gåva från hon som satt däruppe och serverade himlakaffe nu, hon visste vad jag behövde de här åren innan allt skulle rämna... "café Gärdes"! Hur många kaffekoppar och fat bjöds jag inte på nu... i form av lyckliga, trygga och bärande stunder. Grillkvällar på altanen, fika tillsammans på bron, skratten och tokigheterna, hemliga möten, hundra garagekvällar... och sen alla dessa tusen måste- och förlåtkramar i köket. Det var vår liv... vårt "café Gärdes". Där kaffehurr... nej, jag menar kaffebryggaren alltid stod på. Vårt "café Gärdes", med de lyckligaste minnena...

..........

Nu är det inte längre så. Nu är inte det lilla gula huset på Gärdesvägen 26 längre vårat. När SE blev sjuk så kunde vi inte längre bo kvar. Allt gick så fort... då 2005. Från en sommar med undersökningar och bekräftelse på sjukdomen... sälja huset... flytta... börja om på nytt... med någonting svårt och fasansfullt, till att jag aldrig hann ta adjö av mitt mest älskade "cafe Gärdes". Det fanns helt enkelt inte tid eller ork för det då....

Så jag gör det nu. På mitt sätt. Genom att gå förbi där... och minnas alla de år av glädje och lycka som jag också har fått uppleva i mitt liv. Å hur vemodigt svårt, och längtansfullt det än känns... så finns där en trygg vetskap... jag kommer alltid att ha kaffekoppen och fatet fullt med lyckliga minnen från mitt, och vårt "café Gärdes".

Den tryggheten, och de minnena, bär mycket nu....

10 kommentarer:

Isabelle sa...

Så vackert du skriver. Jag har också ett sådant "café" som betyder mycket, mycket för mig. Trots att jag inte bott där sen jag var sex år, men jag har haft en gammal släkting i huset tills bara för ett år sedan så jag har kunnat komma på besök när jag velat. Nu kan jag inte det längre och det är med en känsla blandad av saknad och glädje jag promenerar förbi där.

Hoppas ditt Café Gärdes blir väl omhändertaget och att huset är fyllt av kärlek. Vem vet, kanske kan du en dag få komma dit igen.

Önskar dig mängder av gyllene solstrålar. Ta hand om dig min vän. Stor kram!

Ingrid sa...

När nuet känns tungt och svårt är det bra att man har så underbara minnen som du har Elisabeth. Alla skulle vi nog behöva ett "Café Gärdes" men det är nog inte så många förunnat.

Många varma kramar! /Ingrid

Ancan sa...

Kram. Förstår dig så mycket.

Anonym sa...

När cafe gärdes var ditt så hade jag förmånen att va en av de som ha druckit många koppar hos dig blandat både me skratt å tårar. De ä minnen jag bär me mig på både gott å ont(smile).Förstår att du saknar den tiden för gärdes va gärdes.Men glöm aldig de att ditt kaffe ä lika gott å hälsosamt fortfarande tycker jag fast att Svampen får va i våra hjärtan å minnen å att "lokalen" är en annan.Kram

Eleonora sa...

Så fint du skriver om lilla mormor. Hon ler nog i sin himmel nu. Bra att du har ditt eget café att minnas, det ger trygghet. Kramar

Anonym sa...

Jag är glad att du avslutar din berättelse som du gör, i en positiv anda!
Kramar!

Vida sa...

Vackert inlägg om ett cafe du fått ha så lång tid. Förstår om du saknar det men minnena är dina.

Kramar

Pärlan sa...

Villka fina minnen och det är härligt att man kan plocka fram dem lite då och då.

Killen som sjunger heter Danne Stråhed och han gör många fina låtar då främst om Skåne.

Önskar dig en riktigt skön dag min goa vän
Kram

✿Ewa sa...

Elisabeth, du skriver vackert som vanligt...djupt tänkt och vackert. Jag beundrar dig för det och det väcker minnen även hos mig. Även om det rör sig om en annan plats, en annan tid.

En person som jag pratade med för massor av år sedan, som var från ett annat land och hade många underbara minnen från sin barndom där. Avslutade sin berättelse med att -när jag berättar om min barndom, människor och platser för mina barn...så är det som om jag berättar en saga...för det finns ju inte längre...varken platserna eller människorna.

Jag har tänkt på de orden genom åren, att så känner jag också emellanåt. Nu gör det mig inte ledsen längre men anske lite vemodig.

Jag kom bara att tänka på det igen när jag läser dina ord. "Sagor" kan vara sanna och bära en även i sorgen över att de inte finns längre.

hjärtekramar

Lena L sa...

Så vackert! Du är så himla duktig på att förmedla dina tankar och känslor i text, jag hoppas att du förstår det?! Stor kram till dig...