... för mänskligheten!
Så tänkte jag... och så var jag tvungen att skratta lite åt mitt eget tänk.
Men så kändes det... när jag stod där och strök eländeslinnegardinerna idag, och Nat King Cole fick mig att nynna med och göra små danssteg tillsammans med strykjärnet. Nästan så att det gick som en... ja, som en dans, att stryka eländet.
Då kan man helt enkelt inte tro någe annat... än att det finns hopp både för mig och mänskligheten... för jag avskyr att stryka!!
En bra dag med mig och Pontus P. Carolina har kommit hem, och nu ska vi äta gröt.
Sen dippar jag nog en stund på soffan...
..........
Imorgon ska jag skriva om någe svårt. Svårt, men också viktigt för mig. Redan nu måste jag börja.... ha en beredskap, en insikt, och ett tänk.... SE blir inte friskare... och jag måste vara beredd att möta varje förändring som kommer nu. Imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Klart att det finns hopp. Det finns ett latinskt ordspråk som är "Dum spiro, spero" (så länge jag andas hoppas jag)
Och med din vilja/styrka så kommer allt att gå bra.
åra att ta - känns lättare när de väl är tagna...
lät visst lite flummigt, men jag tror att du förstår vad jag försöker säga...
Så härligt att läsa om sjungande och danssteg :)
Kram på're!
Skicka en kommentar