lördag 30 maj 2009

Man får vara ledsen....

... sa jag till Carolina, alldeles nyss. Man får vara ledsen också... och visa det, sa jag. Vi kämpar i varje liten pyttasekund med att hitta styrka, försöka se det positiva i allt, le åt nuet, och skratta åt världen... men en viktig sak... man måste också få tillåta sig att känna... å man måste också få säga.... "idag, eller just nu, så känner jag mig bara så himla ledsen... gråten ligger i halsen.... jag vet inte riktigt varför... fast än solen skiner... å fast än vi ska grilla med morfar och mormor, och bror med familj idag... så känner jag mig bara så där så att jag vill gråta just nu..."
Så måste man också få säga. Så måste man också få känna....

Det är modigt, säger jag också till henne. Verklig styrka. Att våga visa att man är ledsen, och stå för det. Precis som vi kan visa...

.... nu ringer mamma och berättar att Jonas (min lille store son) har åkt in med ambulansen inatt. Låg skyhögt i blodsockret (han är diabetiker), och feber... han är inlagd.

Svälj ned.

6 kommentarer:

Bloggblad sa...

Nej... det räcker väl som du har det?

Så himla trist, men skönt att han kom under vård.

Mimmi sa...

JObbigt med din bror men det går bra nu när han får vård!

Tillåt dig att släppa tankarna om din situation några timmar varje dag, hjärnan måste koppla av från de snurrande tankarna. Bestäm dig att när du är ute med hunden så skall du bara njuta av naturen vara i nuet.

Du kommer bli knäpp ( snällt menat så klart) om du fortsätter med att tänka och skriva om samma sak om och om igen.

Prova .....fungerar det inte så är det väl att gå tillbaka till de gamla spåren värre är det inte!

Vida sa...

Klart man får vara ledsen, att gråta är dessutom läkande..

Tur att Jonas kommit under vård och att de har uppsikt över honom.

Varm kram från Liv

kicki sa...

Hur går det för er och hur går det med sonen...tänk att man alltid har något att oroa sig för, undrar hur det känns att aldrig ha några problem...jag har ju min stora dotter som hela tiden vacklar upp och ner i sitt psyke...30 år men ändå mammas lilla flicka..så svag, och där är hon just nu...
Jag skickar dej en kram...och ja visst får man gråta, det är så skönt efteråt, gick idag upp till ville hundens grav och pratade, grät hejdlöst och kände hur han slickade mej i ansiktet, matte jag finns hos dej...som sagt jätte kram

Kersti sa...

Hasse och Tage de kloka människorna sjöng för länge sedan att det är modigt att våga vara lite svag. Och så är det sannerligen.
det är tur att Jonas är på sjukhuset han blir säkert väl omhändertagen där; men jag förstår att det är oroligt. Kramar och många många varma tankar.

Pärlan sa...

Usch så jobbigt du skall ha det.
Visst måste man tillåta sig att vara ledsen och att erkänna det är ingen svaghet.
Skickar upp soliga varma kramar till er.