(SE sommaren 2007)
... varje evigaste dag.
Mellan morgonen och kvällen.
Mellan natten och dagen.
Sven-Erik.
"Men detta,
att långsamt urholkas
- inuti -
mitt eget liv som bitvis smulas sönder
för du finns fortfarande i det livet
-fast egentligen inte.
Och du har försvunnit ur det livet "
-men inte helt.
(Dikt ur boken "Våga vilja leva vidare efter en svår förlust".)
5 kommentarer:
Kikar in för att ge dej en kram, en stor hård en....
Jag tänkte på det du skrev om en livlina, det är vi nog för flera än vi anar och på helt olika sätt för olika människor.
Ha' det och stora kramar till dig!
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam på sig!
Det du genomlider är det hemskaste jag kan föreställa mig.stor varm kram till dig från mig som har det så bra.A
kICKI: Tack snälla vän... och en lika stor och hård en tillbaka till dig! Å jag har inte glömt bort dig... det är bara lite mycket just nu! Kram..
sAMTAL FRÅN MIN TRÄDGÅRD: Ja, det tror jag också. Men jag tror också att vi många gånger inte inser att det där lilla vi gjorde... betydde så så mycket för den som tog emot livlinan. Det behöver inte vara så stort, menar jag... Kram..
nINA: Å en lika lång kram tillbaka till dig! Hoppas din värk har gett med sig nu? Kram...
aNONYM A: Ja, men det är märkligt ändå... jag skulle nog ha sagt precis samma sak som dig - innan jag hamnade här. Men väl här, så får man försöka så gott det går. Å det finns många många många som jag tycker har det mycket hemskare och svårare än mig. Men tack snälla... och en stor varm kram till dig! Å sen tänker jag... du skriver att du har det så bra... vad glad jag blir över de orden! Dels så tycker jag det är roligt att höra att människor har det bra, men sen så vittnar det också om tacksamhet för ditt liv. Det är starkt och insiktsfullt! Kram..
Skicka en kommentar