...min Sven-Erik. Hans syster Britt skriver just nu på sin blogg (pyrobritt) om gamla tider i deras hemby Holmträsk. Hon skriver om människor som på ett eller annat sätt lämnat avtryck i byns historia - och hon gör det bra!
Sven-Erik lyssnar intresserat när jag läser dessa inlägg för honom - och rätt vad det är så kommer det en tråd av ett minne...
I sitt senaste blogginlägg skriver Britt om "Hinkeskarin". En gammal kvinna som var, lite elakt sagt, byns informationscentral. När jag först läser detta för honom vet han inte alls vem det handlar om! Men när, via en annans kommentar, jag talar om att det handlar om "Hinkeskarin" då kommer en tråd,,, -"Jo, hon var ju gift med en Gustav - han körde skogstraktor och jobbade i skogen", säger han. Inget mer om det!
Sen kommer en tråd till... -"Du vet, uppe hos en Kalles (deras närmaste grannar i barndomshemmet), där bodd ju en Frans o a´Karin, säger han. Jaha, var det dit ni brukade gå och titta på TV?, frågade jag. Ja, säger han.
Sen frågar jag: Kalle, har han några barn? (Jag vet ju att han har 2 barn, i Sven-Eriks ålder; Karl-Fredrik och Veronica... och som Sven-Erik kände ganska väl!)
Då säger han: Nja, det har jag ingen reda på!
Åh, varför var jag så dum och frågade, tänker jag. Men jag ser att frågan jag nyss ställde inte väcker någon reaktion, vilket jag tolkar som att han inte inser/tycker det är konstigt att han inte minns Karl-Fredrik och Veronica...
Sen, efter en kvart, kommer en tråd till... -"Du vet, uppe hos en Kalles där bodd ju en Frans o a´Karin. Jaha, säger jag. Han fortsätter: Jo, o Kalle gifte sig med en som hette Gunbritt o dom bodde uppepå... Jaha, säger jag igen.. -"Jo, och när en Frans dog, flytte a Karin till Hälla där hon dog... Sen tog minnestråden slut där...
Det är roligt med de minnestrådar som kommer, oftast är det då något som triggar igång minnet. Men hans sjukdom blir så påtaglig när han inte minns mer självklara och nära saker, berättar samma minne flera gånger, eller när han inte förstår att jag också känt vissa av de människor han berättar om...!
Min älskade, älskade vän....
"Våra minnen kommer och går,
några bleknar för varje år.
Andra känns så starka som
det varit igår!
Mina minnen är det jag har
alla frågor utan ett svar...."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Tack för dina söta kommentarer i min blogg
Önskar dig och de dina en riktigt fin dag
Kramkram
Vilken fin dikt! Den är väldigt talande och vacker.
Hoppas att du har en bra dag!
ja det är mycket för hans skull jag skriver om Holmträsk just för att han ska minnas...
Så passande av hans syster att skriva om dessa ting! Måste vara frusterande, irriterande och sorgligt att vara omgivning.
Mindes han uttrycket "har alla fått ost"?
christina: Ha en riktigt bra dag imorgon - förhoppningsvis utan din evige följeslagare - värken! Kram
fröken evans: Ja, den är tänkvärd! Det är egentligen utdrag ur en sång "Mina minnen", med Shirley Clamp. En betygsfri(?) och bra dag önskar jag dig också! Kram
pyrobritt: Jag förstår det! Men man kan bara hoppas att minnets on-knapp triggar igång då.. Kram
plupp: Ja, så passande...! Hittat några fler tjugor..? Kram
thailand-scherloff: Nej, när jag läser det för honom, och frågar om Jonas brukade säga det, så skakar han bara på huvudet och säger: Nej! Sen går han... Kram
Skicka en kommentar