tisdag 8 maj 2007
Min första stora kärlek....
.... hette Håkan och Språkan! Jag var 5 år gammal, min syster ett år äldre! Håkan och Språkan var alltid klädda i röda tröjor och svarta byxor - och de var tvillingar! Jag och min syster kunde aldrig räkna ut vem som var vem, och inte visste vi vad de hette heller! Så vi döpte dem helt enkelt själva, till ....... Håkan och Språkan! Att döpa någon kan man faktiskt göra när man är 5 år!! Hur lätt som helst faktiskt! Sen måste de ju helt enkelt ha ett namn - man kan ju inte vara kär i nåt som inte har ett namn?! Eller hur?
Men det var svårt..... att visa sin kärlek!! Vi hade ju liksom ingen större erfarenhet på området, så valen var inte så många! Åh, vad vi viskade och fnissade...!! Till slut kom vi på, för 2 små lillgamla damer, en alldeles briljant idé: Vi skulle rulla nedför den lilla backen nästa gång de satt på bänken! Bänken som stod så strategist placerad att de absolut inte kunde missa vår uppvisning av kärlek!
Sagt och gjort! Nästa gång vi såg att de satt på bänken skyndade vi oss upp på backens topp, lade oss bekvämt tillrätta på sidan - och började rulla nedför!! Fortare och fortare gick det, gräs fastnade i våra kläder, i munnen, i håret -men vad gjorde väl det! Lyckliga över att få visa vår kärlek, och att de skulle se oss - hade gett oss full immunitet mot eländet i denna stund! Tills det sa BRAK!! (Eller tjoff, knak, dunk, poff... eller hur det nu brukar låta..!) Vi hade alldeles glömt bort staketet!! Insåg ju inte att konsekvensen av vår briljanta kärleksförklaring skulle bli en tvärnit!! Ont, och med gräs över hela kroppen satte vi oss hastigt upp för att få bekräftat att de verkligen hade sett vår lilla uppvisning.......?
Men bänken var tom!
Trots att det nu har gått över 40 år sedan det hände, så kan jag fortfarande komma ihåg besvikelsen i mitt lilla 5-åriga hjärta! Åh, vad ledsna vi blev! Iallafall i en vecka var vi nog både ledsna och blåslagna .... men sen kom nya lekar, och nya äventyr.... och Håkan och Språkan glömdes bort!
Det var min första erfarenhet av sviken kärlek...!
Håkan och Språkan.... jag undrar ibland vart de tog vägen... vad de egentligen hette... och om de idag minns 2 små snorungar som en gång i tiden rullade så vackert nedför backen...?
Tisdag idag...
En tidig morgon som vanligt! Inte läge för något extra-sov idag! Skulle ha behövt det, men....!
Tog en promenad till mamma och pappa! Fredrik (min bror) och Pappa var ute på vift, så jag fick ha mamma för mig själv en stund! Jag uppskattar verkligen de stunderna, och sparar de i mitt hjärta! Min mamma har alltid varit så himla klok - och har en alldeles unik förmåga att delge andra sina tankar och funderingar!
Man kan säga samma saker, fast på olika sätt, säger hon ofta! Mamma, jag vet inte hur mitt liv skulle ha sett ut om jag inte haft dig! Tack, min älskade mamma för att du finns, och för att du är den du är!
Tvättdag (... ser inte slutet i tunnan idag heller!)
Carolina ringde och ville gå hem från skolan! Men efter lite pepp, så beslöt hon att försöka gå dagen ut..! Åh, vad hon kämpar med allt i sitt 16-åriga liv!
Ringde tusen samtal! Bl a till Carolinas mentor på skolan! Jag har en ganska bra kommunikation med dem - som också tycker att det är viktigt att hon nu får så mycket support och stöd som möjligt! Tack skolan!
Sven-Erik och jag tog en promenad på Coop! En mysig promenad, bara vi två! Inte så mycket folk på Coop, så det gick bra!
Vi köpte wienerbröd och gick upp till mamma och pappa och fikade! Fredrik och Linda (min systerdotter) var också där! Sven-Erik var på ett strålande humör! Åh, vad roligt! (Fast han berättade om en av sina mc-resor för miljonte gången när vi satt där, så är det ju för alla första gången han berättar den....! Tack alla!)
Middag och Ally (... vilken rutinmänniska jag blivit!) Lille David på middag idag! Alltid roligt!
Ringde Svärmor! Hon lät lite nyvaken - men jag hade ABSOLUT inte väckt henne! Hmm!
Ugly Betty! (... och jag somnade INTE!)
Zappade dumburken! Sven-Erik gick och la sig tidigt, som vanligt! Förstår jag! Han har varit på ett strålande humör idag, och det kanske också är tröttande...?
Roligt idag: kloka mamma, sven-eriks glada humör, skolan...
Mindre roligt idag: Carolinas svåra situation....
Tips: När du tar en liten smakbit av något hos en vän, ät då inte så mycket att du fastnar i dörren (Nalle Puh)
Till alla mina livlinor: Bara att ni finns... gör vardagen lite ljusare! Tack!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh..jag kan riktigt känna besvikelsen hos de små flickorna....
Så skönt för dig och dottern att skolan ställer upp....Önskar mig också den erfarenheten..Svårt att se på när ens barn har det svårt. Hoppas att allt löser sig i sinom tid, även om det är svårt att se en lösning när man är mitt i det. Ha en skön dag *kram*
Kul att läsa om din barndomsförälskelse.
Så trevligt att du har haft en fin dag och jag önskar dig många sådana framöver.
Kram
ja skjut en gummisnodd på gud.....
det var bra sagt.....
snart kommer ni till sthlm hoppas det blir vackert väder så vi kan ta en glass i solen...du ska se ni får trevliga dagar..
En 4 år äldre kille på gatan när jag var sådär 5-6 år gammal sa till min mamma att han skulle gifta sig med mig när han blev stor.... Undrar om det gäller fortfarande ...? ;-))
Mitt första och hittils enda ( ? ) frieri :-))
annli: Tack! Jo,du! Ledsna småtjejer var det! Jag vet... du har fått en oturslott vad gäller din dotters skola! Usch och fy för dem - men kram till dig!
christina: Tack! Nu ska jag iallafall försöka ha några ljuvliga dagar i Stockholm! Många kramar...
pyrobritt: Ja, är det inte glassväder då åker jag hem igen! Bara skojar! Det ska bli några härliga dagar, hoppas jag.. Kram
turtlegirl: Det var gulligt! Då har du åtminstone fått ETT frieri! Jag har inte fått ett enda faktiskt... det var jag som föreslog Sven-Erik att vi skulle gifta oss! Kram
Jag tittar inte in till er ikväll - det är lite bråttom nu....! Men ni finns i mina tankar ändå...!
Skicka en kommentar