...och allt som var igår är redan borta! Sven-Erik står ute i det vackra vädret o funderar på hur han ska slipa staketet! Älskade, måtte jag bara orka...!
4 kommentarer:
Anonym
sa...
Hej!
Tack för din fina kommentar på min blogg. Ja, ju äldre man blir, desto viktigare känns det att hålla kontakten med sina släktingar. Man märker ju att med åren så faller en efter en bort och man själv flyttas längre och längre fram i kön...
Jag hoppas att du ska orka och få krafter...Förstår att situationen är otroligt jobbig. Hur jobbig kan förstås ingen av oss andra förstå, man kan bara försöka att tänka sig in i det.
Tänk dock på att endast ta en dag i taget, eller som det står i bibeln: "Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga" (Matt 6:4).
Jag är glad att S uppskattade CD:n med Evie, hon var ju i ropet när vi var i övre tonåren och det är ju den tiden man gärna tänker tillbaka på och minns, på gott och ont.
Hälsa S så gott från mig och ha en skön avslutning på helgen.
Och i morgon är en annan dag......Hoppas verkligen att du orkar....Förstår att det måste vara jobbigt. Hoppas du haft en bra helg i alla fall:) Kram....
thailand-scherloff: Är det någon som ska tacka så är det väl jag! Du skriver så fint så jag nästan börjar gråta... Ditt tänk om att ta en dag i taget är så vackert! Brukar ta ett snack med Gud de dagar jag inte orkar bära mina bekymmer riktigt.. och vips, så har man klarat den dagen också!
Ha en bra måndag...
christina: Önskar dig detsamma! Nu kommer nya dagar.. kram
annli: Jo, det gör jag ju! Måste ju det! Alla har vi jobbigt på något sätt...! kram
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
4 kommentarer:
Hej!
Tack för din fina kommentar på min blogg. Ja, ju äldre man blir, desto viktigare känns det att hålla kontakten med sina släktingar. Man märker ju att med åren så faller en efter en bort och man själv flyttas längre och längre fram i kön...
Jag hoppas att du ska orka och få krafter...Förstår att situationen är otroligt jobbig. Hur jobbig kan förstås ingen av oss andra förstå, man kan bara försöka att tänka sig in i det.
Tänk dock på att endast ta en dag i taget, eller som det står i bibeln: "Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga" (Matt 6:4).
Jag är glad att S uppskattade CD:n med Evie, hon var ju i ropet när vi var i övre tonåren och det är ju den tiden man gärna tänker tillbaka på och minns, på gott och ont.
Hälsa S så gott från mig och ha en skön avslutning på helgen.
/C
En dag i sänder, är det bästa man kan göra.
Av kärlek blir man stark...
önskar dig och de dina allt gott
Kram/Christina
Och i morgon är en annan dag......Hoppas verkligen att du orkar....Förstår att det måste vara jobbigt. Hoppas du haft en bra helg i alla fall:) Kram....
thailand-scherloff: Är det någon som ska tacka så är det väl jag! Du skriver så fint så jag nästan börjar gråta...
Ditt tänk om att ta en dag i taget är så vackert! Brukar ta ett snack med Gud de dagar jag inte orkar bära mina bekymmer riktigt.. och vips, så har man klarat den dagen också!
Ha en bra måndag...
christina: Önskar dig detsamma! Nu kommer nya dagar.. kram
annli: Jo, det gör jag ju! Måste ju det! Alla har vi jobbigt på något sätt...! kram
Skicka en kommentar