söndag 11 november 2007

Att dela med oss...




... jo, men det gör vi väl? Speciellt nu... när julen snart står för dörren. Och ännu mer när vi ser någon som verkligen behöver vår hjälp...

Men jag undrar... gör vi verkligen det? Ser vi den som behöver oss?

Ringde jag den där vännen igår?
Skickade jag det där sms:et?
Gav jag henne den sista skinkbiten?
Skrev jag till den personen?
Lyssnade jag?
Gav jag henne mitt leende?
Sa jag de rätta orden?
Sträckte jag ut en hand?
Gav jag något utan att kräva något igen?
Gav jag av mitt överflöd?

Hjälpte jag någon för att verkligen bara hjälpa henne,
eller hjälpte jag henne bara för att få känna mig god...
och har jag insikten att se skillnaden?


Frågor som jag ofta ställer mig! Kanske mer nu... i en tid då jag insett vad ordet dela med sig verkligen betyder, och vilken skillnad det kan göra för en annan människa, och som behöver min hjälp! Men var jag tvungen att hamna här för att inse detta? Var jag så blind inför allt det vackra jag då ägde, att jag inte insåg att allt detta skulle kunna ryckas ifrån mig med ett endaste litet knäpp med ödets fingrar? Att allt det vackra jag fått i livet var en gåva... och jag hade kunnat dela med mig så mycket mycket mer än jag faktiskt gjorde!

15 kommentarer:

Anonym sa...

Vi är alla bara människor som gör så gott vi kan. Good enought. Det är viktigt att vi tänker på varandra och att vi ger varandra det stöd och den hjälp vi kan. Men det är också viktigt att inte släpa runt på dåligt samvete för de vi inte gjorde mer, för vad hjälper det?
Många tankar i vinterkylan.

Bloggblad sa...

Jag är helt övertygad om att du är en person som verkligen gör alla de där små sakerna (plus en del stora!) för andra. Och jag tror att du själv skulle behöva få lite mer tillbaka.

Kram på dig!

Tussegumman sa...

Elisabeth du har verkligen delat med dig mer än många människor skulle ha gjort under en hel livstid!

Ditt liv har satts på sin spets men trots att du själv är i en kris så delar du med dig till oss Elisabeth. Tanken om julen har funnits länge skulle vilja göra något helt annat som karl Bertil Johnsson åka ut och dela ut paket till det de som inte har, eller göra något som Emil gjorde då han sa att Guds änglar skulle klappa i händerna åt det när han bjöd hela fattighuset på mat. Men du har ju din familj som är viktigast nu att du tar hand om nu SE som behöver dig och Carolina som behöver dig och dina nära och kära! Ha det gott Elisabeth Kramar Tussegumman

Anonym sa...

Många gånger kör vi bara på av gammal vana, men när det händer allvarliga saker runt omkring oss eller med oss själva det är då vi först vaknar upp och börja ifrågasätta saker om oss själva och det som sker runt omkring oss. Jag ser det som det som varit det har varit och det kan jag inte göra något åt, men jag kan göra något åt nuet och framtiden. Önskar deg en bra dag Kram

Anonym sa...

Du ger, sträcker ut dina händer och visar massor med omtanke och kärlek. Men att ha de här tankarna i bakhuvudet tror jag är bra. Det är inte alltid man gör tillräckligt eller orkar tillräckligt. Men att försöka duger mer än väl. Du försöker inte bara. Du lyckas också. Kramar...

Anonym sa...

Tack Elisabeth, Du ska ha tusen kramar för de vackra ord Du skrev hos mig.... Dina ord berör mig också, ibland så mycket att jag inte ens förmår ge en kommentar... tack - för att det finns människor som Du.. tack kram Ylle

Anonym sa...

Jag förväntar mig inget tack eller annat när jag ger någon hjälp, har jag aldrig gjort o aldrig kommer att göra. Varför skulle jag? Frågar jag mig ofta, de är ju att vara självisk. Ger man något till någon annan då gör man de för att man vill inte för att man måste. Och det är inte bara nu när julen nalkas utan vi kan hjälpa andra oavsett tidpunkt året runt. Detta är hur jag är. Kram

bollebygdsbo sa...

Jag tror att vi ofta är ganska bra på att dela med oss - men kan säkert bli bättre på det.

Många av oss kan vara sämre på att kunna ta emot hjälp och omtanke på ett bra sätt.
Jag hör nog till dessa - tror jag.
Jag vill bli bättre på att kunna ta emot vad andra vill göra för mig, det är väl också ett sätt att dela med sig. Att få ge och hjälpa gör att många mår bättre och bli gladare.
Alltså vill jag bli bättre på att få andra att känna sig tillfreds.

Är det någon som kunde fatta detta svamliga. :-)

Kramar till dig Elisabeth som både kan dela med dig OCH ta emot!

Anonym sa...

Vi är alla så olika människor och gör så olika.. många ger och delar med sig av all den glädje de känner för att göra det.. då är det på riktigt.. andra bara mesar med för det ska vara så.. Ord som bara blir ett ord på ett papper med nada innebörd.. bara för det ska vara så.
Vi måste vara på vår vakt inte minst här i internetvärlden.. den vi minst anar kan vara någon helt annan..
Jag tror på dina ord Elisabeth:-) Du verkar vara en sån där människa med mycket värme som mer än gärna delar med dig av det solsken du bär på:-)
Ha en fortsatt fin Fars Dag.. nu har ungarna gått o pappa fick en bingolott bland annat så nu sitter han och kollar på det och just nu är det hans stora idol Nisse Hellberg.. "Jag håller upp min dörr"..:-)
Kramar

Christina sa...

Jag vet ingen som delar med sig så mycket som du, tänker på allt och alla, du är helt fantastisk.
Det finns inte många som du Elisabeth.
Tack goa rara du för att du är min nätvän.
Kram vännen och kram till dina kära, Carolina och SE

Anonym sa...

Hoppas er helg har varit lugn...jag håller på att vräka ur ett kök, jag skall få nytt kök innan jul..
kramen på dej från kicki

Dubbelörn sa...

Vilka vackra tankar...

Du har verkligen hjärtat på rätta stället... Du ger så mycket till oss alla! Du få mig att vända hjärtat rätt, får mig att tänka oegoistiskt, får mig att ge kärlek....

Du är bäst vännen... Behöver dig o dina tankar....

Bamsekramar

Anonym sa...

Jag tycker du delar med dig mer än de flesta. Och om man hjälper någon för att själv få känna sig god då har man ju gjort två goda gärningar. En till vännen och en till sig själv.

Hoppas du haft en fin söndag. KRAM!

Anonym sa...

Jag tror att man kommer långt med att gå till sig själv och fråga "Hur skulle jag vilja blivit bemött vid tillfällen som uppstår", och försöka att bemöta människor därefter. Räcka ut sin hand och hjälpa någon i nöd, skulle man vilja var en självklarhet. Men för vissa människor är det inte så självklart eftersom de saknar erfarenheter av vad nöd, sjukdom och elände är för något. Tror att det är därför som många rusar förbi, inte ser, det de borde se. Vi lever i en stressad värld, där omtanken om andra oftast sätts i andra rummet. Men innerst inne så tror jag att alla människor har något gott inom sig.Vill väl. Och många av oss kanske försöker göra så gott vi kan, men inte räcker hela vägen fram. Och det kanske är gott nog att ändå försöka. För en god tanke har ingen kraft om den inte visar sig i handling.
Den korta tid som jag har tagit del av dina tankar och ord här i din blogg, vittnar om att du är en god människa med ett stort hjärta.
Kram Nalle

Elisabeth sa...

TILL ER ALLA:

Jag vet verkligen inte riktigt vad jag ska skriva nu... för varje ord blir futtigare än futtigt när jag med de fyra bokstäverna TACK ska beskriva hur... ja, ERA ord och ERAN omtanke ger mig... ja, jag VET verkligen inte vad jag ska skriva!! För jag blev så stum när jag läste..
Men jag vill att ni alla ska veta att era ord gick rakt in i hjärtat på mig! Och trots att jag vet att jag verkligen och absolut inte är någon perfekt människa på minsta vis, med ett ständigt dåligt samvete... så var era ord, alla era ord, ett kärleksfullt och varmt plåster på en liten Elisabeth just nu! Jag kan bara ödmjukt tacka någon däruppe för att jag har fått möta några av de vackraste människor.. och som delar med sig, ger till mig, en liten obetydlig lort i världsrymden, sin omtanke och värme nu... så uppriktigt och från mitt hjärta, med all ödmjukhet som finns... TACK!!