... med myrsteg. Så kändes mötet som jag var på igår...
Hade ett möte med kommunen. Det var tufft, mycket tufft... för flera gånger, när jag skulle berätta om hur vår vardag ser ut just nu, så blev det bara för... ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva riktigt... men det blev bara tvärstopp, och jag grät istället! Å finns det något jag verkligen verkligen inte tycker om, så är det att gråta i sådana situationer... precis som om tyck-synd-om-mig-ser-ni-inte hur-ledsen-jag-är-knappen är intryckt!! Vad jag svalde...!
Jag har alltid haft svårt för att ta emot hjälp, och jag är rädd att folk ska "tycka synd om" mig när jag gråter... men den respons jag möttes av här gjorde att jag ändå insåg att de faktiskt ville hjälpa oss! Hela familjen.. men främst Carolina. Mycket professionellt bemötande... och en uppriktig förståelse för vår situation nu.... med andra ord, rätt personer på rätt plats!
Så vad som kommer att hända nu... och i en försiktig takt är att vi kommer att ställa SE i kön för någon form av boende, så att allt är klart när den dagen kommer. Får vi erbjudanden innan den dagen, så kan jag bara tacka nej. Det gäller både avlastning och permanentboende...
Sen kommer Carolina att få en egen kontaktperson via kommunens ungdomsgrupp. En utomstående, som vad jag förstår, ska hitta på roliga saker att göra tillsammans med henne, som hon kan prata med...ja, som en kompisrelation. Något bra för Carolina - en stor sten föll från mitt hjärta... hoppas att det blir något som fungerar bra! För hon behöver allt stöd hon kan få nu... bara en mamma räcker inte så långt!
För mig var det här två stora och viktiga saker... nu kommer vi att träffas om ca två veckor igen! Sen blir det en kontinuerlig kontakt varje månad...
Med små små myrsteg har jag nu börjat en vandring mot ett annat liv... men som en av sekreterarna sa: "det kommer att ta tid, och allting måste få mogna hos dig..." , och så är det nog! Att skiljas...
Dagen idag har varit bra... och rutinmässig! Som oftast nu...
18 kommentarer:
Elisabeth min goa vän, förstår att det är tufft men det kommer att ordna sig.
Man måste ta emot hjälp i en sådan svår situation som ni är i.
Jag önskar er allt gott i världen ....
Kram min vän
Åh, jag sitter här med gåshud över hela kroppen och rinnande tårar... För dig, för Carolina och för SE. Så skönt att det är rätt personer på rätt plats som du fått kontakt med. Jag förstår att du inte vill att man tycker synd om dig. Men det finns så olika sätt att göra det på. Känna medlidande är ett, sen kan det vara på ett nedvärderande sätt. Skönt att de inte fick dig att känna så. Varmaste kramar och tankar till Dig!!!
Så bra!!!
Jag har tänkt på kontaktperson för Carro men jag har oxå tänkt att jag vet inte vilka resurser ni har hos er... Kontaktpersoner var ett mycket bra redskap att använda sig utav både till sjuka människor och till anhöriga, främst barn...Bra!
Bra tänkt oxå att börja med avlastning så ni får tid på er att vänja er vid egen tid!
KLokt!!!
Stora kramar vännen!!!
Jag tycker att detta som du skrivit om låter bra.
Bra är det verkligen att du känner riktigt förtroende för de som du nu har fått kontakt med.
Livet är inte lätt att leva - olika svårigheter möter oss under vår livsväg.
Vill ge dig många tröste- och styrkekramar.
Vad skönt med en liten, liten strimma ljus, och vad bra att det var "rätt" människor du fick träffa, du behöver verkligen uppbackning av alla du kan få!
Kramar i massor!
Håller tummarna för att allt går i lås och kommer att fungera bra.
Stora omtankes och styrkekramar till dig, en hjälte!
Men det här är ju verkligen en ljusstrimma i ert liv. Smtidigt som ni formellt genomför detta så är det även en mental förberedelse för vad som komma skall.
Så glad att de sett till C situation. Det här kommer nog att ge mycket postivit i er tuffa tillvaro. Samtidigt så tror jag det blir lättare att hantera även vardagen när man vet att det finns ett alternativ...
Varmaste stora kramen till dig
Förstår att det var ett stort steg för dig att ta. Grattis till ditt mod. Så skönt att kontakten redan är tagen när den dagen kommer när det bara inte går längre. Och så skönt om din dotter kan få en utomstående att prata med. Hon och du går väl förmodligen omkring och tar mycket hänsyn till varandra.
Helt underbart att du fått hjälp av kunniga personer, som tänker på alla tres bästa. Och nu kan du förbereda dig för den dag som ska komma. Det är inte lika ovisst längre - gladast är jag för Carolinas skull. Det kommer att ordna sig och nu när du får ha regelbunden kontakt med kommunfolket har du ju verkligen det bästa stöd du kan få. Kämpa på i myrstegstakt, så allt får mogna i din egen takt. Mina tankar finns hos dig min rara vän, hela tiden. Kramar i massor
Jag gläder mig åt att du träffat på rätt personer. Och det är inte fel att visa sina känslor. Jag hoppas verkligen att det blir nåt bra av det här.
Ja du det där låter så bra.. i alla fall en lösning på sikt, då det vill sig att du/ni inte orkar mer..
Ha de fint
Kram
En liten ljusstrimma... och man måste ibland få visa sin känslor, även att man är ledsen.
Kram!
Vännen...gråt så mycket du vill. ingen kan klandra dig..
Massor med kramar till dig!
Jag tar tacksamt emot julklappstips här:
http://junitjej.blogg.se/1194553639_ju.html
Så skönt Elisabeth att du fick en kontakt på kommunen som verkar ha förståelse för era problem. Och så skönt att du kommit så långt att du tagit det här steget, som måste varit jättetufft.
Man måste ta emot hjälp när man inte orkar längre, det är bara så!
Kramar till dig, SE och Carolina!
Känns bra att få läsa att det gick bra på mötet! Det finns bra hjälp att få bara man träffar på rätt personer är min erfarenhet.
Soliga hälsningar från den regninga Sola stan lite söderut från Dig sett :-))
Det här beskedet glädjer mig enormt. Jag är glad att ni fått det stödet, det verkar hoppingivande. Och det bästa var ju att du har möjlighet att tacka nej, men ändå ha "erbjudandet" kvar. Jag - som ser allt utifrån - ser det som ett postitivt tecken att de lyssnar och försöker hjälpa er. Att du "bröt ihop" med tårar skall du inte tänka på så mycket. Jag har under årens lopp haft mycket läkarkontakt för min egen del, och jag har alltid brutit ihop, även om jag ses som en psyktisk stark person. Men det är just därför. En gråt är inte ett nedlag och ett tecken på svaghet, utan tvärtom. Man inser allvaret. Man vill ha hjälp.
Extra glad åt att de hjälper Carolina med en "pratkompis". Mycket bra.
SEs sjukdomsbild går ju som alla vet inte framåt i positiv riktning, förr eller senare kommer du ställas inför att ni måste bo på skilda håll. Men det innebär ju inte att ni skiljs, men din situation lättas en aning. Beträffande din onda mage idag, så tror jag att "saker och ting" visar sig i kroppen när kroppen slappnar av. Kanske har jag fel, men beskedet från mötet tror jag får dig att slappna av en smula och då kommer de kroppsliga signalerna och gör sig synliga.
Stor varm från Nalle
anonym: Tack.. varma ord som värmer mycket i höstmörkret! Du skriver klokt, och visst är det så.. att det var ett stort steg att ta. Att ställa SE i kö för ett boende, är blandat med många känslor och rädslor..! Det känns som om du förstår rätt väl...! Kram..
nalle: Kära du.. nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, för dina ord känns så fulla av tröst och stöd så jag blir bara så ödmjukt...ja, glad och varm över din omtanke!
Problemet med gråtet tror jag hänger med sedan jag var yngre.. men jag försöker att jobba på det! Att du berättar om ditt mod att gråta... hjälper mig på den vägen!
Och ditt tänk med min "onda mage"...ja, jag har tänkt på det under dagen, och du kanske har rätt i det! Min skräck för att bli sjuk nu ligger ju ständigt på lur.. så när det lättar litegrann så tycker kroppen att det är läge för att pysa ut lite!
Tack snälla du för dina kloka synpunkter, ditt stöd och din omtanke.. jag blir bara så.. så förvånad att det finns så mycket goda människor här i världen, och att du är en av dem, det visste jag ju redan! Ett stort och ödmjukt tack... Kram..
Till alla andra: Som jag skrev till Nalle här ovanför så kommer jag aldrig aldrig att sluta förvånas över att de finns så mycket goda människor här i världen.. och ni är alla så oerhört goda människor!! Ni bryr er om, försöker stödja och hjälpa, kommer med råd och stöd... och framför allt, ni ser en människa som har det lite tufft nu, och så rycker ni in! För en människa som ni inte ens mött i verkligheten... det fodras att man har ett mycket gott hjärta för att kunna göra det! Ni har det alla... tack!
Skicka en kommentar