söndag 4 november 2007

Vem är jag...


(Snygg-Bettan...inte!)

... undrar jag ibland, när någon frågar. För idag, är jag både Elisabeth före och efter något som kom där emellan... detta svarta oundvikliga något... och där jag fortfarande befinner mig...
Hade skrivit mer... men tog bort det nu. Kände att jag vandrade iväg ut på vägar dit jag inte har styrkan att bege mig än!

Men en sak tror jag... och det är att mina grundvärderingar inte har förändrats...

... att behandla andra som jag själv vill bli behandlad.
... att kan jag hjälpa så ska jag hjälpa.
... att alltid försöka vara rättvis.
... att alltid vara ärlig.
... att behandla en människa utifrån den människans förutsättningar, inte från mina.
... att alltid försöka se det goda.

Sen är det ju inte så att jag lyckas alla gånger, tvärtom... för det finns ju en minuslista också...

... att jag ibland handlar före jag tänker.
... att jag har kort stubin. Speciellt när det gäller rättvisefrågor..
... att jag inte kan tänka logiskt alls när jag tänker med hjärtat.
... att jag ibland lovar för mycket. Som jag sen inte kan hålla.
... att jag slåss som en sabeltandad tiger för det jag tror på.
... att jag säger för mycket när jag blir arg.
... att jag har svårt med tillit till andra.

Sen är det ju jag som skriver minuslistan.... kanske har jag en massa andra fel också! Men tills dess jag kommer på dem, eller någon upplyser mig om dem... så är jag iallafall lyckligt ovetande om dem just nu...!


Men... ett av mina viktigaste mål i livet, och ett tänk som jag ständigt strävar för.... är att alltid kunna hjälpa en annan människa, vän eller ovän, någon eller ingen jag känner, långt borta eller nära, liten eller stor sak, hjälpa någon som behöver min hjälp! Oavsett vad..! Och om jag kan..!
Har jag fått en gåva att kunna förstå när en människa har det svårt, när en människa ber mig om hjälp, eller när hon inte gör det men behöver hjälp ändå.... då ska jag också använda den gåvan!!

Ni har alla den gåvan... ni hjälper mig varje dag nu...


Min största rädsla i livet när det gäller mig... är två saker. Att jag ska bli sjuk, och inte kunna ta hand om familjen nu! Och att jag på något sätt skulle bli bitter och känna orättvisa mot det liv jag lever just nu... och därför inte kunna ta emot all den glädje, och det vackra som livet också ger, både nu och i framtiden... Det är jag rädd för... mycket.

12 kommentarer:

Tussegumman sa...

Elisabeth min vän du är både vacker på insidan och utsidan verkligen! Du känner dig trött Elisabeth med all rätt! leva i nuet med en sjuk man samtidigt som du skall fokusera på framtiden som du inte vet hur den blir ännu! Men en sak är jag säker på. Du är en människa som lever fullt ut både för dig själv och andra och det är inte många som ens kommer i närheten att ha den gåvan som du har. Att kunna sätta ord på känslan att mitt i allt det svåra ändå kunna ge. Du har en fantastisk själ Elisabeth och har du satt ut riktningen så tar du dig dit. Du har gjort det du kan för de dina och att du kommer bli välsignad för att du gjort tro mig!

Jag förstår din rädsla för framtiden! Men då du gör allt du kan för de dina förtjänar du att få njuta av livet och vara lyckligt! du har blivit tillräckligt prövad Elisabeth och nu är det din tur att få må bra och njuta/ Kramar från tussegumman

Christina sa...

Det var väl det jag visste....
bakom de vackra orden döljer sig en vacker kvinna.
Så trevligt min vän att få ditt ansikte.
Carolina är lik sin mamma, helt klart.

Vet du, jag tror inte att du mister förmågan att känna empati och att hjälpa när det behövs....
Du är en fin vän Elisabeth, en vän som man skall vara aktsam om.

Ha nu en riktigt skön söndag med dina kära.
Kram vackra kvinna.

Anonym sa...

Underbart skrivet och de är som du skriver passar bra in på mig me. Jag är livrädd att tappa kontrollen om mitt, genom att jag har de förflutna jag har.

Tack för att du finns du är en toppen vän
din vän anita

Eleonora sa...

Du har en söt liten kisse-katt Carolina och jag ser nu att hon ärvt skönheten från dig. Det var första bilden på dig själv du lagt ut och du är ju lika vacker utanpå som jag lärt känna dig vara inuti.

Bra och dåliga sidor har vi ju alla men alla är inte lika medvetna om dem som du visar dig vara. Hoppas din söndag blir bra, tänker på dig och skickar kramar till dig och kisse-katt Carro.

Bloggblad sa...

Så roligt att få se dig! Du och dottern är lika.

Jag hoppas att du får vara så stark som du behöver, men att du också ger dig tillåtelse att vara svag ibland, och ta emot hjälp.

Stor kram!

Anonym sa...

Oj, vilka stora ord och tankar du går och bär på. Det som fastnade mest just nu var din rädsla för att bli sjuk eller bitter. Sjukdomar vet vi ju så väl att vi inte kan rå på. Du mer väl än andra tyvärr. Men bitter och Elisabeth kan jag inte se i samma sammanhang över huvud taget. Med ditt varma hjärta och din tacksamhet mot andra människor och livet trots din svåra situation, så finns det ingen möjlighet att du kommer i närheten av det. Stora varma kramar Gisan

Anonym sa...

Men det där är ju ingen häxa ;)Bara en härlig Elisabeth!

Att snudda vid bitterhet tror jag är normalt i svåra situationer. Men till att stanna där är steget långt och eftersom du har bestämt dig för att inte bli just det så tror jag inte du behöver oroa dig alls.

Du är en fantastisk person Elisabeth!! Kom i håg det.
Kramar.

bollebygdsbo sa...

Jag läste och läste dina rader.
Du äger en styrka som nog är få förunnat.
Jag blir bara rädd att du inte tänker tillräckligt på att du behöver vila också för att orka med.

Många kramar från mig i Bollebygd

✿Ewa sa...

Läser dina rader och är full av beundran för dig och din styrka.

Styrke kramar till Dig!

Anonym sa...

Kära Elisabeth.

Det är mycket svårt för mig att lägga ner tyckr-bloggen också. Det finns så mycket av mig där. Den har varit som min tvillingsyster, min andra själ.

Jag kommer självklart att läsa din blogg och att kommentera fortsatt här, för du har kommit att betyda mycket!

Ifall det är till någon tröst har jag en ny blogg. Den är dock anonym till större delen och min ambition är att hålla allt på en låg nivå. Mina fall ner i den ändlösa brunnen ska inte få illustreras och beskrivas på samma sätt som tidigare.

Det är svårt för mig att släppa min blogg, den har alltid funnits där och lyssnat. Men jag är verkligen rädd för att det som står där kan missgynna mig i framtiden... tex i jobbsökande (för ingen kan inbilla mig att arbetsgivare inte googlar på de de nyanställer) och därför vill jag inte göra situationen värre än vad den redan är.

En dag ska jag skaffa mig en hemsida med tillhörande blogg. Allt mitt bloggande hittills är egentligen ett expetiment för att sätta mina egna gränser, inse vad jag kan srkiva och inte. Tyckr-bloggen urartade i att jag hängde ut mig själv och under mitt eget namn. Det blev obehagligt att vissa i skolan visste vad jag tänkte och kände, utan att jag visste det eller kunde kontrollera.

Jag finns på http://devilinthesky.blogspot.com
men den bloggen försöker jag att göra mer neutral - även om det är svårt att inte berätta om mina problem - jag tror ju någonstans att prata om sina problem alltid kan göra det lättare för andra.

Många många kramar min kära Elisbeth!

ps. Du är mycket vacker! ds.

Anonym sa...

Du är en stor, liten kvinna med förmågan att uttrycka dig i ord..
Önskar allt gott.
Kram

Anonym sa...

Hej Vännen!
*ler* Vet du?? Man har ju en föreställning om en människa, hur denne ser ut när man inte har sett utan bara pratat via kommentarer och så..
Du var inte så långt från mina föreställningar alls, inte långt alls. Du är en otrolig och vacker kvinna, vet du det??
En kvinna som prövas hårt av livet just nu!!

Massor med varma kramar till dig vännen!

*Kramar om*