... på att sluta skriva.
För det känns inte roligt att bara skriva elände... elände.... elände... och elände!!
VEM vill läsa om bara elände? Just nu är ju livet bara så... så himla tungt varevigaste dag!!
Verkligheten är ju som den är här... men när jag besöker andra bloggar, där de skriver om roliga, härliga, intressanta, spännande och bara så himla trevliga inlägg... då skulle jag vilja ljuga... ljuga om hur bra och kuligt vi har det.... glädja mig åt blommorna i rabatten (som jag inte har)... berätta om den intressanta föreläsningen... skratta åt vad någon sa... alla mina shoppinginköp... ja, sånt skulle jag nästan vilja ljuga lite om nu!
För det här är ju bara för himla trist... alltihopa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
Sluta inte skriva, Elisabeth! Du skriver så otroligt fint och ärligt! Du har så många vänner i cyberrymden och det visar väl att det inte alls är tråkigt att titta in till dig. Fortsätt, för vår och för din egen skull! Kram, Maggan
Älskade, vän! För det första så skriver du inte alls bara elände. Och det elände du faktiskt skriver om, är ju så som ditt liv ser ut just nu. Sånt som (kan jag tänka mig) du behöver få ur dig. Att dela med andra vad man upplever, om det så är här i bloggen, eller i talad form med vänner och bekanta, tror jag är bra och kanske till och med nödvändigt. Visst gör det ont att läsa om när du har det svårt, men samtidigt så är vi många som tänker på dig, många som lider med dig, när tillvaron är svart, många som vill att du ska få så många ljusglimtar i ditt liv som bara är möjligt, många som hoppas för din skull att livet snart ska kännas lite lättare. Så fortsätt du att skriva, om det lättar för dig. Du ska ju i allra första hand skriva för din egen skull, men jag tror att jag talar för många som läser din blogg när jag säger att vi är tacksamma för att vi får följa din vardag, och att vi månar om dig, och vill att du ska ha det så bra som möjligt. Och vi gläds med dig, vid varje ljust tillfälle.
Stor varm kram!
Sluta inte att skriva!!!/Kram
Att sluta skriva är något som du själv bestämmer, men jag skulle bli väldigt besviken om du gjorde det. Jag följer dig varje dag, gråter med dig, tänker på dig, gläds med dig. Jag skulle sakna det mycket. Att inte få veta hur ni har det. Har ju "lärt känna" dig här på bloggen och du och det du skriver betyder så mycket för mig. Vi är ju många som följer er och bryr oss mycket om er. Hoppas verkligen att få följa dig i fortsättningen också. Men som sagt det måste ju vara ditt eget beslut.
Många varma kramar
Bodil
Nej Elisabeth, sluta inte och skriv.
En blogg skall spegla blogginnehavaren i dennes vardag tycker jag.
Det är just det som är så varierande med bloggar, alla kan ju inte skriva om lycka och glädje, livet är inte så.
Vi har alla våra toppar och dalar och att ljuga om det tror jag inte på.
Nej, man skall skriva som det är och vill ingen läsa det då får det ju vara.
Önskar dig en snälldag idag
Kram till dig och Carolina
Nej - gör inte det! Sluta inte skriva.
Jag, amatörterapeuten, tror att skrivandet är en av livlinorna, ett sätt att överleva. Om man inte uttalar/skriver ner eländet så blir det kvar och ligger och skaver och hopar sig tills det bara brister en dag. Skrivandet är nog lite av en pysventil, så det skapas rum för nya krafter, intryck, tankar. Man orkar en dag till, och en, och en, och helt plötsligt har det gått en hel radda med dager... Men att vara mitt i, när man bara famlar i mörkret, så ser man inte det, men jag tror det är bra "terapi" för oss s.k. "starka" - så - fortsätt fortsätt. Det är (säkert) bra för dig att tömma ut lite, och jag är så tacksam att du delar med dig till oss/mig.
Sen - tror jag inte att "alla andra" har så förskräckligt kul hela tiden som det låter på bloggar och det man läser i tidningarna! För livet är nog en strid för många, mera för vissa och ett rent helvete för några. Många har nog den glassiga ytan utåt - men ??? Men visst - visst skulle det vara kul att få dela det glansiga livet, i alla fall lite lite....
Många styrkekramar från Lena i Boden
Du ska inte sluta skriva av den orsaken men om du känner att du behöver sluta skriva så lyssna på ditt hjärta. Det är faktiskt skönt att läsa om annat än ytlig shopping för en stund :) Alla har vi våra problem och sorger, jag vill knappt ens läsa mina dagboksanteckningar från för två år sedan, jag kommer fortfarande ihåg de känslorna men de är inte med mig ständigt. Jag tror att ni kommer hitta små ljusglimtar snart och sen faktiskt kunna känna riktig glädje allt oftare utan att för den sakens skull glömma bort SE. Ha en bra dag, hoppas att en sån där ljusglimt kommer snart!
Men kära söta...
Om du inte känner för att skriva kan du i så fall ta en paus? Men inte sluta!
Du lever och beskriver din verklighet så målande och hjärtknipande och engagerar så många... och du behöver verkligen inte fundera på om någon tycker det är "för mycket" elände.
Absolut inte.
Följ din inre röst!
Tänker på dig ofta ofta och sänder dig kramar i massor.
Har man ingen nära som man kan prata med om allt som är svårt, så behöver du nog skriva av dig,en ventil...
Önskar att jag kunde vara din vän som du fick prata av dig hos...
Kram
Karin
SLUTA INTE SKRIV. Släpp ut dina känslor här för vi är många som kan ta emot. För sorgligt att du och Er dotter blivit lämnade ensamma i Er sorg, därför finns vi här som är in hos dig varenda dag och ser hur du har det och vi vill vara med när det vänder för Er för det kommer det att göra.
Styrkekramar från mig
Kramar om. Länge.
Förstår precis hur du känner.
Men vi vill följa dig på den här jobbiga resan du blivit påtvingad. Vi vill hejja fram dig och om möjligt hjälpa dig framåt, myrsteg för myrsteg. Vi läser och skriver här för att vi vill och bryr oss om. Helt av fri och egen vilja.
Fortsätt att skriva. Jag tror att det är bra för dig! Och så småning om, kanske fortare än du tror, så har du någonting roligt att berätta.
All min omtanke och stora styrkekramar!
Det skulle vara väldigt tråkigt om du slutade att skriva. Jag kan förstå att det är trist att bara skriva om elände, men ibland är ju livet sådant, och då (tycker jag)är det skönt att få det ur sig på bloggen. Det är en bra ventil och oftast blir det en dialog med andra. Den som inte vill läsa slipper. Jag skriver blogg för min egen skull och inte för läsarnas, men om någon vill kommentera så är det roligt.
Jag har fått många bloggvänner och några stycken har jag träffat "på riktigt" också. Det har gett mig mycket sedan de andra "vännerna" försvann då jag blev sjuk.
Kramar, vännen...
Sluta inte skriva, rara du!
Livet kan bara bli ljusare, även om det inte känns så nu. Och livet är både fest och pest, ibland det ena och ibland det andra.
Kram!
Kära Elisabeth. Sluta inte skriva i bloggen.
Din blogg är ärlig.Jag tror att du behöver den, som en terapi och även för att vi här har blivit som dina vänner. Om du slutar skriva, så bryter du också den kontakten. Jag vill inte det. Jag vill följa dig på "resan" ,stötta dig, finnas för dig. Om det känns jobbigt att skriva, så skriv inte varje dag. Gör lite pausar emellanåt. Men sluta inte, snälla.
Många kramar Nalle
Min mamma har lärt mig att man får inte ljuga! ;-)
Alla människor jar problem i livet. Du är mitt uppe i ditt! Dessutom tror jag du behöver skrivandet som en ventil för dig just nu. Dessutom tycker jag det är så underbart skönt med bloggar som vågar vara personliga. Å det är du Elisabeh! ♥
Det vore verkligen tråkigt om du slutar skriva! Jag tittar in nästan varje dag och ser hur du har det. Inte är det bara elände hos dig! Där finns ljuspunkter och hopp också. de flesta av oss väjer, långt åt sidan, ned i diket om det behövs, för att slippa konfronteras med riktig sorg och smärta. det är nog det du råkar ut för nu. Det har inget att göra med att ni gjort något fel! absolut inte. Det är så människor är...inte alla, men många. dessutom tror jag ibland att vi lever i självupptagenhetens tidevarv.
Jag skulle sakna din blogg väldigt mycket om du slutade skriva. Visst, du har det svårt, går igenom en smärtsam process, och jag är så tacksam att få följa din väg genom denna. Personligen hämtar jag mycket kraft och styrka ur dina ord. Du är så klok och mogen, på många sätt ett föredöme. Vad som hedrar dig är att du är så ärlig, du visar inte bara din styrka utan även andra mänskliga sidor som tvivel, trötthet, ilska, besvikelse. Du är en människa som jag lärt mig hålla av. / Sylvia
Lilla vän!
Sluta inte skriva av den anledningen att allt är elände, du får ju utlopp för dina känslor och vi andra berörs så otroligt av ditt skrivande. Dessutom skriver du du så levande, jag sitter i Finland och det första jag gör när jag öppnar datorn är att titta in till dej ! Jag kan ju inte göra så mycket men du ger sorgen ett ansikte som jag inte vill vara utan.Jag tror dessutom att dom "glada bloggarna" också har bekymmer och elände, men dom har valt att skriva om det lättsamma i livet. Lilla vän om du orkar, fortsätt att skriva, för din och vår skull.
Kram
en läsare i Finland
Jag skriver som de flesta andra här att du ska följa din inre röst, om det känns så, ta en paus i skrivandet. Men sluta NEJ! Nejet är för att jag som liksom fler här tror att det är bra att skriva av sig...du skriver inte alls bara lesset. Du har ett så vackert språk och detta är din vardag just nu. Jag önskade att jag hade detta forum när mitt liv varit i djup svacka. Att skriva av sig och veta att där ute läser någon som sänder all sin energi och värme tillbaks. Senast nu när jag var sjukskriven för nedbrändhet och jag inte orkade gå ut eller träffa folk, så var nätet mitt forum för att ändå hålla kontakter igång, men när jag själv orkade och utan att behöva ses för det orkade jag inte då. Hade nog varit bra att blogga då, tror jag...
Jättestor och varm kram till dig!
Det du skriver om är verklighet för många och vi andra som ännu är förskonade från just det får insikt i hur livet kan vara.
Kramar till dig
Skicka en kommentar