... på att stoppa undan saker och ting nu.
Saker som gör ont... blir till "det får du tänka på sen, Elisabeth", eller "tänk inte på det nu.."!
Den konsten, eller kanske jag ska skriva den överlevnadsstrategin, utvecklade jag snabbt i samband med att Sven-Erik blev sjuk.
Ikväll hade jag tänkt skriva om kaoset som följde efter att vi hade fått domen... diagnosen. Kaoset som följde med att sälja huset, flytta, jag förlorade mitt arbete... och mitt i alltihopa vara stark och positiv för Sven-Erik och Carolina.
Men det gick inte alls att skriva om det ikväll.... det blev bara "det får du tänka på sen, Elisabeth". Det gör för ont... för det var någon som bara knäppte med fingrarna, och så hade jag förlorat alltihopa...
Jag är så himla bra på att stoppa undan saker och ting nu....
..........
Det var bara så så tungt på förmiddagen idag... och jag önskar jag kunde förklara den där riktigt förlamande känslan när allting bara stannar upp, och all luft som finns runt omkring en är ett osynligt mörker... syns inte för ögat, men kväver varje minsta ljusglimt.... precis så kändes det!
Till slut sa jag till mig själv: "Nej, nu får du skärpa till dig, Elisabeth.... nu får det vara slut på deppet!".... sen klädde jag på mig, och gick en långpromenad. Å det blev bättre...!
Carolina har varit som en liten solstråle de här senaste dagarna... hon sa: "Jo men, du vet mamma, jag har kommit på en sak... jag kan välja. Om jag vill se positivt eller negativt på allt det som händer nu... och jag tänker välja att tänka positivt"!
För en mamma... i vår situation just nu.... så kändes hennes insikt varmt i hjärtat! Hoppas det håller i sig bara....
Imorgon ska jag åka och hälsa på SE... Carolina kanske följer med... hon föreslog det själv idag... men vi får se... hon kanske har ångrat sig innan imorgon!
Pratade med honom i eftermiddag... då blev det lite tungt igen, för han sa: "Jag längtar efter dig"... och det har han ALDRIG sagt sedan han åkte iväg
Nu ska jag sova...
Ps. Jag KANSKE ska börja sjunga i en kör... en gospelkör. Mötte en granne idag, som ville värva mig...! Låter underbart roligt, men jag har ändå inte bestämt mig riktigt....!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Carolina har ett mycket bra tänk, visst kan man välja....
Det där med att sjunga låter jättebra och det skall du absolut göra.
Glädjer mig med er och jag kan ana en bättre tid för er i framtiden.
Tack allra goaste Du för att du tassar in till mig på natten, blir så glad för det.
Önskar er en snäll dag
Kramkram
Promenader är bra! Det rensar hjärnan på ett positivt sätt, men något som är riktigt bra, det är att sjunga!
Om du kan/orkar/vill - så prova! Sången framkallar glädje - jag har läst om att endorfiner eller vad det kan vara, aktiveras när man sjunger. Man mår helt enkelt bra av det.
Kram, hoppas du får en bra dag!
Jag förstår att du vill stoppa undan och kanske måste du det för att överleva. MEN stoppa inte undan allt. Jag vet att jag tjatar :) Men det är jätteviktigt att du låter det komma ut lite i taget. Gråt, skrik, sparka, skriv eller bara tänk. Men låt det komma ut lite då och då. Snälla....
Det där med kören låter ju toppen. Jag tror att det är precis vad du behöver. Få komma bort och fokusera på något annat en stund ibland. Dessutom så helar sång samt att du måste andas. Jag tror att körövningar kommer att ge dig glädje Elisabeth. Sen om du nån gång inte orkar så måste det ju vara helt okej också.
Stora omtankes och styrkekramar!!!
En gospelkör - oh vad det låter fint och trevligt!! Häng med Elisabeth! Du behöver tänka på dig själv och på annat över huvud taget. Livet måste ju gå vidare och din lilla Carolina är så förståndig som tänker välja det positiva tänkandet! Hoppas hon lockar med dig också - du tänker tillbaka för mycket. Jag förstår varför, eftersom allt fortfarande är så sårbart och öppet och du gärna försöker ta reda på "varför" om precis allting.
Men livet går framåt, vare sig du vill eller inte - sång och musik låter läkande och du blev dessutom tillfrågad att vara med! Någon bryr sig - säg ja......
Kramar om och önskar att ditt besök hos SE faller gott ut.
Så trevligt det låter att sjunga i kör. Det tycker jag absolut att du ska nappa på.
Jag hoppas att den här onsdagen blir dräglig!
Många varma kramar!
Ingrid
Körsång är härligt! Man står mitt i en stor gemenskap och bara ÄR. Det är härligt för själen och gospel är ju underbart att sjunga.
Kramar, vännen...
Åh, vad kul det låter med att sjunga i kör =) Det tycker jag absolut att du ska hoppa på..... Det blir ju en kul grej bara för dig.... Någon stund då du slipper tänka på allt hemma. Tror det hade varit jättebra för dig =) Men jag förstår tvekan..... Ha en fin dag vännen..Kram
Kära Elisabeth. Jag tycker absolut att du ska börja på sången! Att sjunga lättar på spänningar som finns i kroppen. Tveka inte. Du kan ju alltid sluta om du inte tycker att det ger dig något. Det låter jättespännande.
Du har blivit bra på att stoppa undan tankar, säger du. Om du inte kväver för mycket, så tror jag det är bra. Att säga till sig själv - precis så som du gör - det där får jag ta itu med sedan. Är bra. För när sedan kommer så har du fått en distans till det du gömde undan. Om det inte är för mycket förståss. Det är aldrig bra att stoppa "allt uder mattan".Då kommer det tillbaka med dubbel kraft senare. Men det gör du ju inte heller. Du har redan genomlidigt så mycket smärta, så om du stoppar undan lite, så är det säkert bara en avlastning för din själ. Carolina är duktig. Att komma på att hon själv kan välja är jättebra. Hoppas hon kan fortsätta med det. Det hjälper säkert både henne och dig.
Önskar er båda en fin dag idag Kram Nalle
Oj, det låter kul att sjunga i kör. Och speciellt gospel, det är ju sån fart och fläkt!
Det tycker jag du ska prova på. En gång i alla fall, sen kan man ju hoppa av om det inte var så kul som man trodde!
Varm kram och en rejäl dos omtanke! Som alltid!
Promenaderna, sången och fotograferingen har varit min livlina i många år. Jag började sjunga i kör när jag mådde som sämst och trodde aldrig att jag skulle kunna klara av det... men det har gått =) Nästa år är det 10 år sen jag började i min första kör. Jag sjunger ju också i gospelkör och det är glädje. Så känner du att det kan vara rätt för dig, så gå med! Men det ska kännas rätt för dig - det är det allra viktigaste!
*kramar om*
Promenader och sång, två livräddare.
Jag som nyss kom hem från min kör säger med hela hjärtat Gör det, sjung. Det är så roligt, ger energi och även lite andrum.
jag kan känna igen den där förlamande overklighetskänslan. När allting utanför i världen fortsätter som om ingenting hänt och man står där ensam mitt i kaoset och förstår inte att allt inte stannar, hur kan det fortsätta som förut.
Vilken klok dotter du har. Vilken mogen insikt att man kan välja.
Kramar
Allra först vill jag tacka för din rara kommentar i min blogg. Sen vill jag sälla mig till kören(:-))av kommentatorer som tycker att du ska börja sjunga i en sådan. En gospelkör t.o.m. som har en så härlig musik. Det blir en så fin gemenskap i en kör där alla har samma intresse och man varken bryr sig om ålder eller bakgrund.
När jag kände mig trött ibland innan jag skulle gå till min kör blev blev jag glad och på gott humör så snart jag hade kommit dit. Flera av mina körmedlemmar har blivit mina vänner för livet.
En kör låter härligt! Ett sätt att få ut känslor. Men låt beslutet mogna fram... Kramar...
Skicka en kommentar