... skulle jag rensa ikväll. Ratskåpet i köket.... där det ligger allting mellan gamla kataloger, gamla kom-i-håg-lappar... och jag vet inte vad!
Men jag gav upp... för jag hittade så mycket som bara gjorde för ont... man kan säga att det är det vackraste skräp som jag någonsin har haft. Sven-Eriks gamla kataloger... en gammal körjournal... minneslappar... hur... hur ska jag kunna slänga bort det????
Jag lade tillbaka alltihopa i skåpet igen... stängde skåpdörren... det får vara nu!
........
Carolina och jag tog en promenad ner till vår nya lägenhet. Hon hade ju inte sett den... och jag tror att hon blev ganska nöjd över vad hon såg! Som en liten kvitterfågel så möblerade hon rummet i tanken, den lilla toaletten blev hennes... och närheten till skolan blev liksom lite pricken över i:et! Nu behöver hon inte åka buss längre, utan har promenadavstånd till skolan!
"Mamma, det känns som om vi är hemma igen..." sa hon glatt. För lägeheten ligger bara en liten bit från huset där vi bodde tidigare... det som vi lämnade när SE blev sjuk.
Visst känns det bra... jag vet också att vi har haft himlaövervakning med att få den här lägenheten. Att få en lägenhet på Haga i Umeå är näst intill en omöjlighet idag... och jag känner också, precis som Carolina, att det är som att komma "hem"... men ändå... det känns också, som jag skrev tidigare, skrämmande.
Vi får flytta in när vi vill... och lägenheten här är uppsagd till den sista maj. Men vi har lovat att nya eventuella hyresgäster kan få flytta in redan i mitten av april. Lite bråttom blev det... men nu är det inte så mycket att göra åt det... mer än att försöka flytta så fort som möjligt!
Jag tror också... hur svårt det än är... att det är bäst nu.
Vi har också varit till mamma och pappa och löst melodikrysset idag. Det är ganska länge sen... mycket vatten har flutit under broarna den senaste tiden... men vi försöker bygga upp igen! Något som både jag och Carolina behöver nu... mycket!
Sven-Erik var förkyld... min lilla gubbe! Jag hörde knappt vad han sa i telefon! Men han var ändå glad, och berättade att han nyss hade ätit så god mat! Jag har kommit överens med kuratorn på geriatriken att inte berätta för SE om vår flytt... risken finns att han bara blir orolig. Flytt... vadå... vart... jag... vi.... ja, det kanske blir ett sådant tänk hos honom, och så kan han inte riktigt förstå... och så blir han orolig. Så jag säger ingenting nu....
Nu sitter jag ensam här i rumssoffan... och det är också en sorgligt tom känsla... ett hitta ett sätt att vänja sig vid ensamhet en lördagskväll.... ! Visst vet jag att framtiden så småningom, och förhoppningsvis, kommer att fylla mitt liv på något sätt... men ikväll, och just nu... är ensamheten detsamma som att sitta här utan... utan min Sven-Erik. Å då är det sorgligt... och bara så tomt...
Imorgon ska jag kanske försöka tömma ratskåpet igen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Elisabeth, när du ger dig på ratskåpet nästa gång så släng inte Sven-Eriks saker, lägg det i en kartong och spara istället. Om du har plats förstås. Dessa små minnessaker som kan tyckas betydelselösa kan ändå vara viktiga att ta vara på. Du raderar inte SE, du bevarar honom och små minnessaker i hjärta och sinne.
Vad snabbt det går nu, med flytt! Hoppas ni får hjälp, det är så tungt att flytta, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Roligt att ni kommer till ett område som känns så hemma, det bådar gott!
Kramar
Åh så jag önskar att jag kunde sitta med dig när du ska rensa det skåpet. För att trösta och att lyssna. Det är många minnen som gömmer sig bakom skåpsdörrar när man ska flytta. Det är tur att Carolina ser det så positivt. Jag menar inte att på något vis förminska din sorg. Men då behöver du ju inte känna sorg för henne, som om det hade varit negativt. Jag är med dig i tankaen Elisabeth! Nu som alltid. Styrkekramar...
Lämnar en kram till dig och Carolina, skickar upp lite solstrålar som kanske kan värma och önskar er en snälldag.
Kramkram
Alla har vi nog ratskåp eller lådor. Hoppas du finner ork att ta itu med det. När man ska flytta brukar det alltid vara så mycket man vill rensa och göra sig av med. En bit av processen tror jag, man vill starta om "ren och fräsch". Det verkar i alla fall bra med lägenheten, att Carro får närmare skolan och att ni kommer tillbaka till kända områden.
Hoppas du får hjälp med själva flytten eller blir det en flyttfirma?
Hoppas du får en skön söndag och kan koppla av mitt i alla tankar. Kramar till dig söta vännen min
Kära Elisabeth. Jag tycker inte du skall slänga allt från ratskåpet. Bevara en del saker i en annan mindre låda. Ibland slänger man saker som senare kan bli minnessaker. Till t ex Carolina. Tror du ska ha kvar en del av de sakerna iallafall.
Va roligt att Carolina har sådan positiv känsla för lägenheten. Tycker det bådar gott för er två.
En stor varm kram från Nalle
Spar Du lite av de där sakerna i en liten låda.
Så bra att det löst sig med lägenhet! Jag tror nog att det är bra för Er få lite annat tänka och en nystart för Er. Jobbigt vara kvar i en massa minnen. Bättre skapa nya och jag tror också som Du skriver att det blir bättre för SE komma hälsa på Er på det nya stället.
Flytta & packa går väl an, jag tycker städa den gamla lägenheten är det mest trista. Då vill man hellre börja i den nya lägenheten.
Ha det så gôtt!
Jag säger som marskatten - samla S-E:s "rat" i en låda. Guld att ta fram sen, sen när du orkar, när du kan njuta av dem - just nu gör de bara ont. Jag har några få nonsenssaker kvar efter sonen, guldpärlor idag. Hans morgonrock som han fick av mig, och hans påslakan som jag tog ur hans säng - efteråt!! Konstig märklig känsla då - GULD nu....
Gör en stor ostrukturerad SE-låda - att titta och glädjas över sedan....
Bodenkramar
jag tänkte precis som Marskatten. Lägg ner allt i en stor låda. Och ta tag i den om många år eller när du själv känner att tiden är mogan och du orkar.
Sån tur ni haft med lägenheten. jag håller alla tummar för att det ska gå bra. Soliga Enskedekranar
Kära du. Kan ana hur sorgligt allt känns.
När ni väl är på plats i nya lägenheten tror jag ni kan ta ett djupt andetag och börja om lite grann. En slags nystart. Det kommer att bli bra vännen.
Men jag blir lite orolig över hur du ska orka flytten. Jag hoppas innerligt att du får hjälp. En flytt är alltid jobbig och nu blir det liksom trefallt för dig. Lej bort städningen! Det är värt varenda öre.
Så bra att ni närmar er dina föräldrar igen. Håller tummarna för att allt ska bli så bra som möjligt. Du är så duktig!
Omtankeskramar!
Så tokigt det blir när man inte kollar ordentligt det som man skrivit. När tiden är mogen och Soliga Enskedekramar ska det ju vara förstås, men det förtod du eller hur. Har suttit ute i solen en stund. kanske jag fick några nya fräknar.
Visst är det märkligt hur det som hamnar i ett ratskåp kan förvandlas till dyrbara skatter av minnen. Behandla dem som det, lägg det du vill ha kvar så länge i en vacker kartong och ta med dig! Knyt fina band runt. Om plats finns förstås...
vad spännande ändå att ni ska flytta, till "ert" område dessutom. Det kommer att bli bra.
Jag säger som flera andra, spara i en låda det du vill och kan. Bra att göra nu..för sen.
Förstår att det känns tungt att göra detta, det gör det även när man rensar gamla saker för att få mer plats tycker jag. Så detta rens måste verkligen vara jätte jobbigt, jättesorgligt, jätte...allt!
Stora varma kramar och massor av ljus till Dig!
Vilket underbart namn, ratskåpet, där ska du städa med försiktighet. Jag har en låda som fungerar som ditt skåp. Från och med nu ska jag döpa den till ratlådan.
Jag önskar dig allt gott och hoppas av hela mitt hjärta att det ska gå bra med flytten.
Kram Ingrid
Va skönt för er!! Något nytt!! Visst är det jobbigt att rensa, speciellt när man tycker att man rensar bort någon. Men rensa inte bort om det är jobbigt, då kan det bli så fel, packa ner istället i en egen kartong o när du är starkare om en månad, om ett år eller så kan du ta den kartongen då!
Vad det har gått fort med nya lägenheten, jätte bra ett steg i rätt riktning. O va skönt att ni kom till Haga, jag vet ju att ni alltid trivts där
Ta hand om er, tänker på er
ci
Ja tänk va mycket minnen som kommer fram när man börjar plocka i saker...spar alla fina minnen, de kan vara skönt att plocka fram ibland. Underbart att Carolina tyckte om lägenheten, och att hon kände sig hemma..det underlättar ju en del och så kan ni ju börja flytten tillsammans så fort ni bara orkar. Du är stark Elisabeth..
kramen från kicki
Jag har ledsnat på blogg.se nu Välkommen till http://gisans.blogspot.com/ Kramar...
Undrar bara....hur är det med min vän idag?
Kram
Skicka en kommentar