Är och var...

... är svårt. Presens och imperfekt. När vi pratar om SE. Vi säger ofta fel... Pappa Är snäll eller pappa VAR snäll.... det är enkelt. För snäll är han ju fortfarande. Annat är också enkelt, som.... pappa VAR målmedveten, eller pappa ÄR inte längre målmedveten. Det förmågan vet vi ju att han inte riktigt har idag.
Men sen så finns det sådant som är så mycket mycket svårare... och det ligger på det känslomässiga planet. Som... pappa ÄLSKAR dig eller pappa ÄLSKADE dig. Det är då det gäller att ha en tro.... en tro på någonting som är större och starkare än all den plack som tagit bort så mycket för honom. Tron på att han alltid har älskat henne, älskar henne nu, och alltid kommer att älska henne... imperfekt, presens och futurum. Bara med den skillnaden att i vårt nya presens och futurum så har han nu svårt att förstå de känslor han bär och kommer att bära.
Vi har den tron... för annars skulle det ju inte gå! Vi säger att pappa älskar oss "på sitt sätt, längst därinne". Vi skulle inte orka bära att han satt därborta och älskade, och förstod. För då skulle han längta och sakna... då skulle han bli ledsen, och allt skulle bli plågsamt och svårt för honom... och då skulle han bara vilja åka hem. Till oss.

Så, min lilla gubbe.... både jag och Carolina vet att du älskar oss! Stenhårt vet vi det!! Och i imperfekt, presens och futurum så har vi alltid älskat dig, älskar dig nu, och kommer alltid att älska dig.

Och vi saknar dig oändligt....


..........

Egentligen hade jag tänkt skriva om någe annat. Men det här var ett viktigt skriv, och sen så märker jag att all min koncentration ligger på morgondagen... vilket gör mig både spänd och lite orolig, och jag blir bara så trött!
Gårdagen är inte heller så mycket att skriva om... jag och Pontus P. Carolina var nervös över provet i svenska som de skulle ha idag.... de skulle skriva om ärlighet. Det är nog det vackraste ord jag vet.... förutom kärlek.