Visserligen en rätt vissen och trött sådan just nu, men jag tror den tar sig!
6 kommentarer:
Anonym
sa...
Tänk att det tror jag också, att hon tar sig. Jag blir varm och glad att läsa att du mött dem som sett, lyssnat och bekräftat. Som sett Elisabeth där bakom för det är så det låter när du skriver om det. Det finns många varma och kloka människor i världen. och jag tror du just träffat några av dem. Kramar i mängd
Det tror jag också, att den tar sig så småningom rosen, och sedan säger jag, som min samtalscoach sa till mig: Det kanske inte blir som du tänkt, men det kan bli bra ändå! Många kramar och mycket styrka skickar jag till dig!
Förstår att du haft några jobbiga dagar, men samtidigt har det nog varit nyttigt att få ur dig allt. Tror det känns lättare efteråt....om ett tag. Kan bara tänka hur svårt det är att släppa på allt när man alltid är den som brukar vara stark. Jag är övertygad om att detta leder till något bra för dig....det är du verkligen värd. Ha det nu riktigt skönt och pyssla om dig själv i helgen. Kram Bodil
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
6 kommentarer:
Tänk att det tror jag också, att hon tar sig. Jag blir varm och glad att läsa att du mött dem som sett, lyssnat och bekräftat. Som sett Elisabeth där bakom för det är så det låter när du skriver om det. Det finns många varma och kloka människor i världen. och jag tror du just träffat några av dem. Kramar i mängd
Såklart den tar sig!
Sakta, sakta, men säkert, kommer den att resa sig och blomma ut i all sin prakt.
STOR kram!
Ps. Du har lite kloka ord att hämta hos mig.
Det tror jag också, att den tar sig så småningom rosen, och sedan säger jag, som min samtalscoach sa till mig: Det kanske inte blir som du tänkt, men det kan bli bra ändå! Många kramar och mycket styrka skickar jag till dig!
Mycket talande! Kramar...
Förstår att du haft några jobbiga dagar, men samtidigt har det nog varit nyttigt att få ur dig allt.
Tror det känns lättare efteråt....om ett tag. Kan bara tänka hur svårt det är att släppa på allt när man alltid är den som brukar vara stark.
Jag är övertygad om att detta leder till något bra för dig....det är du verkligen värd.
Ha det nu riktigt skönt och pyssla om dig själv i helgen.
Kram Bodil
Den lilla trötta rosen behöver bara litet omvårdnad, så kommer den att ta sig. Den kommer att se sommaren an! Kram kram
Skicka en kommentar