tisdag 31 mars 2009

Mina ben har gått...



...ända hit. Alldeles själva. Av egen kraft. Visserligen har dom fört mig lite vilse ibland, men jag har ändå kommit dit jag ska. Visserligen har de gått med myrsteg somliga dagar, men lika ofta har de rusat på alldeles för fort.
Nu har de fört mig hit... väldigt mycket vilse, känns det som. Men ändå... när jag vänder mig om, och tittar på vägen som de fört mig, så ser jag ju hur långt jag har kommit. Ända hit. Till 48 år. Utan dem så hade jag inte stått här idag.
Då är det enkelt att säga: Tack, mina ben.

Då är det också svårt att förstå om de inte skulle kunna ta mig längre.... alldeles själva.

10 kommentarer:

Elzie sa...

Ja, ibland förstår man inte hur kropp eller huvud ens orkar med allt traskande.
Hoppas du får en bra kväll.
Kram Elzie

✿Ewa sa...

Jaa, tänk vad dom orkar bära de där benen. I upp och nerförsbackar genom livet går vi...och dom bär oss framåt och ibland alldeles på tok för långt bakåt. En gång, det var när jag skulle köra upp, då var mina som spagetti. Så har dom aldrig känns varken förr eller senare...men sen dess vet jag att det kan vara skakiga på väldigt många olika sätt.

En stor och varm hjärtekram till dig ifrån mig

Anonym sa...

Ibland förstår man inte att benen ens bär, varför, eller hur.
Men det gör de, eftersom hjärnan styr och det hjärnan vill, det gör benen.
Precis som med så mycket annat, hjärnan styr...
Kram på dig vännen!

vindensmelodi sa...

Åh tack söta söta du för din fina kommentar :),,, jag har väldigt fult upp nu, och hinner inte med datorn så mycket som jag skulle vela,,,men är in en snabbis ibland och läser här hos dig :),,,och du finns i mina tankar :)

Varmasette kramen :)

Vida sa...

Tack för snälla rader hos mig, blev så glad.

Om dina ben inte bär längre så får vi stötta upp tills de bär igen.

Varm kram

Kersti sa...

Det är fantastiskt vad de kan bära. Det är klart att de fortsätter att traska, kanske inte spikrakt och kanske inte precis dit om du tror men på väg är ni ett steg i taget. Kram

Anonym sa...

Benen är bra att ha. Men de kan vara kluriga. Ibland, ja ganska ofta i livet, så bär de av till ställen där de själva kan få vila lite innan de tar nästa steg, å nästa, å nästa.För benen vet att de skall hålla många år och om de inte vilar så får de träningsvärk, å de e inge bra, tycker benen.
Kramar Nalle

Isabelle sa...

Tittar in och önskar dig en ovanligt bra onsdag idag =)
Tjolahopp!

Gisan sa...

De kommer ta dig längre. Du kommer känna dig stadigare på benen framöver. Men vi fortsätter ett steg i taget. Jag går med dig! Kramar...

Bloggblad sa...

Det där var ett hoppfullt och skönt inlägg!