... tycker om två, så är det två jag har. Två gamla vackra tallrikar som kommer från SE: s farmor. Jag är rädd om dem, de är minnen som inte får gå sönder...
ibland är det så att vi vårdar saker bara för att ha dem kvar, och det är fint att du vårdar dem ömt och jag känner igen det. Har en massa glas som är efter min morfar, som jag inte kan slänga eller ge bort...de är ojämt antal, sköra och de står där i mitt skåp som minnet av något som varit. Det är fint att vårda minnen!Varmaste kramar och tänke att du är bra go du!
Minnen.... Vad vore livet utan dessa minnen som luktar "farmor elller morfar". Minnen från en barndom , där man ännu var olyckligt ovetande om en tuff vuxen värld.
Själv har jag massor av "ensamma" minnen. Dvs pelle svanslös figuren som saknar sin Maja gräddnos (som en hund rev ner för många år sedan). Och fiskarkärringen som förlorat sin gubbe på samma vis, fast denna gång var det dammsugarslangen som drog den i golvet.
Varje gång det är lite "finare" tillställningar här, så plockas mormor o morfars bröllopsporslin fram, och efteråt dricks det kaffe ur flortunna koppar, köpta av farmor i farfar under deras Ungern resa...
Får man drista sig till en rekommendation? Det finns vägghållare (plastklädd ståltråd) så du kan hänga dem på väggen. Så har jag gjort med fint porslin som jag är rädd om. Dessutom får man möjligheten att se de fina tallrikarna varje gång man passerar!
Ingen hets med det där som ska komma "så småningom"! Det kommer när det kommer.
Åh, så vackra tallrikar, precis sådanna som ska ha bara två av. Detta med mötet....det är bara aldrig kul eller hur man nu ska säga, det känns som om, man alltid måste framhäva det dåliga för att få hjälp och stöd, fast det ända man vill är att framhäva det positiva. Har du någon, som du kan ta med dig? Även om den eller de inte säger något, så är det alltid bra att "ha i ryggen", att mentalt veta att man har stöd. Det var bara en tanke. Kram.
Di: Precis så är det! Värdet ligger i minnet... och du, du är bra go du också! Varm kram...
Birgitta: Ja, än om man måste vara lite försiktig med minnestänket... för det är trots allt bara saker! Hoppas du har fina kvällar själv! Varm kram...
Ancan: Ja, det är bara de där "ensamma" minnena som jag inte riktigt tycker om... associationen till två som blivit ett... ja, du vet! Varma kramar...
Eleonora: Jo, jag vet att det finns sådana vägghållare. Men jag har också sett medaljens baksida, eller i det här fallet då, tallrikens baksida, när de har suttit fast på sådana vägghållare. Efter en längre tid så naggas de i kanten... och jag vet inte riktigt om jag vill det. Men tack ändå, min vän för tipset. Varm kram...
Samtal från min trädgård: Tack snälla för din tanke av omtanke! Men jag har i dagsläget ingen att ta med mig... ! Sen har du alldeles rätt... det är aldrig kul, bara trist, svårt, och jobbigt, att måsta berätta att man inte mår bra. Men speciellt trist är det när man måste berätta det för någon som uppvisar en total oförståelse och nonchalans... Varm kram..
Nina: Ja, precis det tänket... vara ömsint mot. Varm kram..
Kajsa: Tack snälla! Ja, jag tycker också att de är vackra. Varm kram..
TILL ALLA: Jag tror att somligt är dörrar till våra minnen... för att vi av någon anledning behöver det. Men jag tror också att vi ska vara lite försiktiga med det... så att inte detta somligt blir mantra som vi inte kan leva utan. Det är, trots allt, bara saker.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
8 kommentarer:
ibland är det så att vi vårdar saker bara för att ha dem kvar, och det är fint att du vårdar dem ömt och jag känner igen det. Har en massa glas som är efter min morfar, som jag inte kan slänga eller ge bort...de är ojämt antal, sköra och de står där i mitt skåp som minnet av något som varit. Det är fint att vårda minnen!Varmaste kramar och tänke att du är bra go du!
Alltid bra att bevara sina minnen. Har många släktklenoder från min mormor som jag inte vill kasta. Ha en fin fin kväll! Kram Birgitta
Minnen....
Vad vore livet utan dessa minnen som luktar "farmor elller morfar".
Minnen från en barndom , där man ännu var olyckligt ovetande om en tuff vuxen värld.
Själv har jag massor av "ensamma" minnen. Dvs pelle svanslös figuren som saknar sin Maja gräddnos (som en hund rev ner för många år sedan).
Och fiskarkärringen som förlorat sin gubbe på samma vis, fast denna gång var det dammsugarslangen som drog den i golvet.
Varje gång det är lite "finare" tillställningar här, så plockas mormor o morfars bröllopsporslin fram, och efteråt dricks det kaffe ur flortunna koppar, köpta av farmor i farfar under deras Ungern resa...
Får man drista sig till en rekommendation?
Det finns vägghållare (plastklädd ståltråd) så du kan hänga dem på väggen. Så har jag gjort med fint porslin som jag är rädd om. Dessutom får man möjligheten att se de fina tallrikarna varje gång man passerar!
Ingen hets med det där som ska komma "så småningom"! Det kommer när det kommer.
Ha det gott!
Åh, så vackra tallrikar, precis sådanna som ska ha bara två av.
Detta med mötet....det är bara aldrig kul eller hur man nu ska säga, det känns som om, man alltid måste framhäva det dåliga för att få hjälp och stöd, fast det ända man vill är att framhäva det positiva. Har du någon, som du kan ta med dig? Även om den eller de inte säger något, så är det alltid bra att "ha i ryggen", att mentalt veta att man har stöd.
Det var bara en tanke.
Kram.
Ibland behöver man ha små minnen att vårda. Ta hand om. Vara ömsint mot. Precis så.
Kraaaaam!
Vilka jättevackra tallrikar! Förstår att du är rädd om dem!/Kram
Di: Precis så är det! Värdet ligger i minnet... och du, du är bra go du också! Varm kram...
Birgitta: Ja, än om man måste vara lite försiktig med minnestänket... för det är trots allt bara saker! Hoppas du har fina kvällar själv! Varm kram...
Ancan: Ja, det är bara de där "ensamma" minnena som jag inte riktigt tycker om... associationen till två som blivit ett... ja, du vet! Varma kramar...
Eleonora: Jo, jag vet att det finns sådana vägghållare. Men jag har också sett medaljens baksida, eller i det här fallet då, tallrikens baksida, när de har suttit fast på sådana vägghållare. Efter en längre tid så naggas de i kanten... och jag vet inte riktigt om jag vill det. Men tack ändå, min vän för tipset. Varm kram...
Samtal från min trädgård: Tack snälla för din tanke av omtanke! Men jag har i dagsläget ingen att ta med mig... !
Sen har du alldeles rätt... det är aldrig kul, bara trist, svårt, och jobbigt, att måsta berätta att man inte mår bra. Men speciellt trist är det när man måste berätta det för någon som uppvisar en total oförståelse och nonchalans... Varm kram..
Nina: Ja, precis det tänket... vara ömsint mot. Varm kram..
Kajsa: Tack snälla! Ja, jag tycker också att de är vackra. Varm kram..
TILL ALLA: Jag tror att somligt är dörrar till våra minnen... för att vi av någon anledning behöver det. Men jag tror också att vi ska vara lite försiktiga med det... så att inte detta somligt blir mantra som vi inte kan leva utan. Det är, trots allt, bara saker.
Jag hoppas ni alla vet...
Ni är
Ni bär
Just här
Tack snälla...
Skicka en kommentar